Någon som ruvar i Stockholm?

Hoppar in här om det är okej.
Jag fick tillbaka en 2-dagars i fredags så är nu på ruvardag 3.

Detta är min första IVF och det är så fruktansvärt jobbigt med denna väntan...
Ni är starka!

Tråkigt att höra
Ska ni påbörja ny behandling eller har ni embryon i frysen?Väntan är superjobbig! Vi är så starka allihop och klarar mer än vi tror!
Försök distrahera dig med annat. Stort lycka till! 

Tack så mycket!

Kram

MadArp & barn2011 >> Vad tråkigt Bara att repa sig och samla mod inför nästa gång, hur jäkla pissigt det än är. Man måste tänka att plötsligt så sitter man där på andra sidan och är gravid, då kommer den här perioden kännas så overklig. Snacka om att man har blivit ödmjuk inför hela barngrejen..

Stockholmsmilen >> tack för info om symptom!

Jag tror att det är lika bra att bortse ifrån de jag känner. Dels olika från gång tillgång, dels alla hormoner man proppar i sig, dels viljan att känna = känner kanske lite för mycket. Jag väntar ut testdagen - vågar inte testa innan; antingen blir jag ledsen för att det ger minus, eller så blir jag orolig för att ett ev plus inte ska hålla i sig till testdagen. Det blir all or nothing på TD på lördag. Då är det dessutom kortare tid till 12 veckor - för det fall det skulle vara positivt, vilket jag TROR OCH HOPPAS.

Styrkekramar och lycka till, allihop!

Vi har en blasto i frysen som vi får sätta in nästa månad... 

Jag tycker det är så svårt med denna ivf cirkus att få "vanliga livet" att flyta på som vanligt. Jag har fastnat och vågar inte göra större förändringar eller saker pga ivf eller behandling osv.. Är sugen på att byta jobb men tänk om jag blir gravid då vill ingen anställa mig och jag vill då inte heller lämna en fast anställning som tog 2 år att få. Jag är då hellre kvar på mitt gamla jobb under en graviditet, börja plugga, boka längre resor, flytta större. men större behöver vi ju inte om vi inte blir fler... Osv.... Två år har redan gått och vi är kvar på samma ruta i förhoppning om en graviditet.... Hur tänker ni andra? Jag kanske håller på att bli galen?! 

Håller lite med, också hållt på med ivf grejen i 2 år nu.. Men flyttat har vi gjort en gång, och andra gången blir om nga månader! Dock så ser jag jobbet som viktigare, vill absolut inte vara arbetslös vid en graviditet. Så håller mig till min fasta anställning. Man får försöka att inte låta allt kretsa runt ivf, men inte helt enkelt. Träningen är det jag mest slutat med, och känns såklart trist.

Vi gjorde vårdat första äggplock förra året i mars, av 12 ägg så befruktades 5. Fick tillbaka ett och det resulterade i graviditet som slutade i missfall v11. Gjorde ett fet med en blastocyst i januari och det blev minus. Nu ruvar jag på en 4 dagars sen igår. Har testdag 4/3. Har två blastcyster kvar i frysen.

När det gällde graviditeten så tror jag att det var ett två eller tre dagars (8 celligt iallafall) och då fick jag nidis på ruvardag 8 och plussade på dag 10.

Så får väl se om det tar sig den här gängen

Vi tog en rätt lång paus efter missfallet i maj, gjorde som sagt inget förrän nu i januari. Kände att vi behövde återhämta oss mentalt...

Ruvardag 13 nu och igår kväll kom det 2 små bloddroppar och idag kommer det bruna flytningar...

Nu är det väl kört :(