Min sambo får inte hämta på skolan för mitt ex (mamman)

Tja, man kan uppleva saker olika. Var och en har sina erfarenheter. I min värld är ett år en oerhört kort tid med tanke på det trauma som hon har fått utstå.

För tio år sedan var jag med om en liknande situation. Min man blev förförd av en kvinna på sitt jobb. Hon hade förälskat sig i honom och jobbade mycket målmedvetet för att få som hon ville. Min man var nära att lämna mig och tre barn, men tack vare familjeterapi och individuell terapi, som jag insisterade på, kom han på andra tankar. Vi är fortfarande gifta, men otroheten sitter som en tagg i mig fortfarande och ibland blöder såret. Sveket, och de känslor det medförde kommer aldrig att gå över helt.

Jag HATADE den kvinnan. Jag HATAR henne fortfarande. Det är faktiskt den enda människa på jorden som jag helt och hållet HATAR. Hon har förstört så mycket. Det var endast min självbevarelsedrift som hindrade mig från att göra något riktigt illa mot henne. Om jag hade kommit undan med det skulle jag kunnat slagit ihjäl henne. Så starkt var mitt hat. Jag jublade när jag fick höra att hon hade blivit sjuk, och hoppades att det gjorde riktigt ont. Lugn, lugn, jag kommer inte att skada henne. Det är hon inte värd. Jag talar enbart och endast om känslor.

Om vårt äktenskap inte hade räddats skulle jag ha gjort allt som stod i min makt för att hindra mina barn från att komma i närheten av henne.

TS, om ditt ex har samma starka känslomässiga reaktion som jag - backa! Visa henne respekt och hänsyn. Det är HON som är ditt barns mamma. Hon har förlorat dig. Hon har förlorat sin familj under förnedrande och traumatiska former. Gör henne inte mer illa. Hämta barnet själv, och be din sambo lägga lågt.

Avfärda inte ditt ex som galen eller ovillig att samarbeta. Det är trots allt du som har svikit henne, och hennes reaktion är ett resultat av det sveket.

Och var kommer barnets bästa in i ditt resonemang?

Det handlar om hennes känslor. Känslor är inte alltid logiska. Av den anledningen kan man inte hänvisa till resonemang. Exet är nämligen inte resonabelt, tror jag. Inte när det gäller denna fråga. Det har med otroheten att göra. Om TS hade skött sin skilsmässa på ett snyggare sätt hade det besparat honom en massa huvudvärk nu. Som man bäddar får man ligga...

Jag är övertygad om att TS ex kan acceptera i stort vem som helst utom TS nya. Om TS kan hitta en granne som kan hämta, eller be sina föräldrar osv kommer inte exet att opponera sig. Han kan utnyttja RUT-avdraget och hyra en nanny om han vill korta av barnets dagar på Fritis. Det finns många lösningar. Men den nya ska hålla sig ifrån barnet. Barnet är ju det enda hans ex har kvar.

Jag håller inte med dig. Barnets bästa är sannolikt att den nya hämtar, och inte att de hyr in en barnflicka som gör det. Exet får helt enkelt ta sig i kragen och se till sitt barn istället för bara sig själv.

Lite naivt va? Hur funkar det övrig tid då? Dom bor väl under samma tak varannan vecka. Är själv i den situationen att jag blev lämnad för en annan. Kan inte ägna all min tid till att hata exets nya bara för att jävlas och bli en bitterfi**a. Det skulle aldrig falla mig in att låta mina barn få stanna längre på fritids pga att jag ogillar exets nya. Alltid barnen i första hand.

Jag förstår det. Jag måste få fråga om du har varit i exets situation? Innan man uttalar sig bör man ju ha gått i den personens skor, sägs det.

Exet har nog redan tagit sig i alla tänkbara kragar. Hon har fått bygga upp sitt liv efter nya premisser, premisser som hon inte själv har valt.

Jag anser att TS är okänslig. Han var otrogen och han lämnade sitt ex på ett osnyggt sätt. Hans ex hade inget val. Det var inte i samförstånd som de skildes. Rimligtvis känner hans ex en stark avsky mot hans nya och vill inte att hon ska få egentid med barnet. Jag tycker TS visar brist på insikt, respekt och empati mot exet. Hon är ju trots allt hans barns mor. Varför inte ta hänsyn till hennes känslor? Hon vill så klart sitt barns bästa, hon också. Varför inser inte TS att hon har farit illa på grund av hans agerande och att detta kan gå utöver barnet?

Jag tycker TS är okänslig.

Jag har varit i samma sits. Blev lämnad och utbytt. Ett år är lång tid. Släpp och gå vidare säger jag. Barnen är ju inte dummare än så och märker att mamman motarbetar och förmodligen slår det tillbaka förr eller senare. Kämpa på TS.

Ja, tyvärr bor de på samma ställe varannan vecka, men då är inte sambon ensam med barnet. Ska inte bara det.

Det handlar inte om att jävlas. De som har jävlats är TS och hans nya. De får betala priset för det nu. Exet var antagligen inte bitter innan, men nu är hon det, på goda grunder. Har TS öht reflekterat över anledningen?

Så du menar att under den veckan som barnet är hos TS är aldrig den nya ensam med barnet i fråga? Du tror alltså att TS inte åker på affären, tränar eller bara tar en promenad själv nån gång under den veckan som barnet är där? Hur naiv är du? Dags att vakna upp nu tycker jag.

Men alltså. Vart står det någonstans att TS vart otrogen mot sitt ex? Vart står det att han svikit sitt ex för sin nya sambo?

Det står; "Jag och mitt ex är separerade sedan jag lämnade henne för en annan förra hösten. Det tog såklart hårt på henne och hon var väldigt sårad och arg och ville hämnas på alla möjliga sätt de första månaderna men det har nu lugnat sig väldigt mycket."

Det betyder inte att han vart otrogen. Han kan ha lämnat exet först, för att sen ge sig in i nått nytt. 

Var försiktig med att TRO saker om situationen.

Och Lämnad, förstår att du känner dig sviken och att du känner hat, på så vis, men allvarligt, HUR bra mår du som känner så? Jobba med det och öppna upp för livet. Släpp det och lev. Tillsammans med man och barn. Inte speciellt moget, vuxet eller ansvarstagande att känna, tycka så som du gör. Fult rent av.