• Anonym (Tänk till)

    Min sambo får inte hämta på skolan för mitt ex (mamman)

    Är det bara jag som funderar över anledningen till mammans agerande? Hur mycket ska du, Juha, såra henne? Kan du inte vis ditt barns mamma så pass respekt att du tar hänsyn till hennes känslor? För ett år sedan bedrog du henne och lämnade henne. Du vet att hon tog det hårt. Hur kan du tro att hon har kommit över det? Det har ju gått så kort tid.

    Jag funderar också över din nya. Vad är det för människa som med gott samvete splittrar en familj genom att inleda ett förhållande med en gift man? Hur mycket ska din nya köra över ditt ex och försöka ta hennes plats?

    Jag tycker så synd om ditt ex. Backa lite. Det tror jag du vinner på.

  • Anonym (Tänk till)
    Anonym (Lämnad) skrev 2014-08-29 22:45:32 följande:

    Backa lite? Det har ju gått ett år. Måste väl ändå vara bättre att barnet kommer hem tidigare från fritids. Det gällde ju bara 1 gång varannan vecka om jag förstått det rätt. Varför ska man hålla på motarbeta hela tiden. Jag skulle aldrig skämma ut mig och hålla på så mot mitt ex även fast jag ogillar att jag blev lämnad för en annan.


    Tja, man kan uppleva saker olika. Var och en har sina erfarenheter. I min värld är ett år en oerhört kort tid med tanke på det trauma som hon har fått utstå.

    För tio år sedan var jag med om en liknande situation. Min man blev förförd av en kvinna på sitt jobb. Hon hade förälskat sig i honom och jobbade mycket målmedvetet för att få som hon ville. Min man var nära att lämna mig och tre barn, men tack vare familjeterapi och individuell terapi, som jag insisterade på, kom han på andra tankar. Vi är fortfarande gifta, men otroheten sitter som en tagg i mig fortfarande och ibland blöder såret. Sveket, och de känslor det medförde kommer aldrig att gå över helt.

    Jag HATADE den kvinnan. Jag HATAR henne fortfarande. Det är faktiskt den enda människa på jorden som jag helt och hållet HATAR. Hon har förstört så mycket. Det var endast min självbevarelsedrift som hindrade mig från att göra något riktigt illa mot henne. Om jag hade kommit undan med det skulle jag kunnat slagit ihjäl henne. Så starkt var mitt hat. Jag jublade när jag fick höra att hon hade blivit sjuk, och hoppades att det gjorde riktigt ont. Lugn, lugn, jag kommer inte att skada henne. Det är hon inte värd. Jag talar enbart och endast om känslor.

    Om vårt äktenskap inte hade räddats skulle jag ha gjort allt som stod i min makt för att hindra mina barn från att komma i närheten av henne.

    TS, om ditt ex har samma starka känslomässiga reaktion som jag - backa! Visa henne respekt och hänsyn. Det är HON som är ditt barns mamma. Hon har förlorat dig. Hon har förlorat sin familj under förnedrande och traumatiska former. Gör henne inte mer illa. Hämta barnet själv, och be din sambo lägga lågt.

    Avfärda inte ditt ex som galen eller ovillig att samarbeta. Det är trots allt du som har svikit henne, och hennes reaktion är ett resultat av det sveket.
  • Anonym (Tänk till)
    Anonym (?) skrev 2014-08-29 23:37:22 följande:

    Och var kommer barnets bästa in i ditt resonemang?


    Det handlar om hennes känslor. Känslor är inte alltid logiska. Av den anledningen kan man inte hänvisa till resonemang. Exet är nämligen inte resonabelt, tror jag. Inte när det gäller denna fråga. Det har med otroheten att göra. Om TS hade skött sin skilsmässa på ett snyggare sätt hade det besparat honom en massa huvudvärk nu. Som man bäddar får man ligga...

    Jag är övertygad om att TS ex kan acceptera i stort vem som helst utom TS nya. Om TS kan hitta en granne som kan hämta, eller be sina föräldrar osv kommer inte exet att opponera sig. Han kan utnyttja RUT-avdraget och hyra en nanny om han vill korta av barnets dagar på Fritis. Det finns många lösningar. Men den nya ska hålla sig ifrån barnet. Barnet är ju det enda hans ex har kvar.
  • Anonym (Tänk till)
    Anonym (?) skrev 2014-08-29 23:59:36 följande:

    Jag håller inte med dig. Barnets bästa är sannolikt att den nya hämtar, och inte att de hyr in en barnflicka som gör det. Exet får helt enkelt ta sig i kragen och se till sitt barn istället för bara sig själv.


    Jag förstår det. Jag måste få fråga om du har varit i exets situation? Innan man uttalar sig bör man ju ha gått i den personens skor, sägs det.

    Exet har nog redan tagit sig i alla tänkbara kragar. Hon har fått bygga upp sitt liv efter nya premisser, premisser som hon inte själv har valt.

    Jag anser att TS är okänslig. Han var otrogen och han lämnade sitt ex på ett osnyggt sätt. Hans ex hade inget val. Det var inte i samförstånd som de skildes. Rimligtvis känner hans ex en stark avsky mot hans nya och vill inte att hon ska få egentid med barnet. Jag tycker TS visar brist på insikt, respekt och empati mot exet. Hon är ju trots allt hans barns mor. Varför inte ta hänsyn till hennes känslor? Hon vill så klart sitt barns bästa, hon också. Varför inser inte TS att hon har farit illa på grund av hans agerande och att detta kan gå utöver barnet?

    Jag tycker TS är okänslig.
  • Anonym (Tänk till)
    Anonym (Lämnad) skrev 2014-08-30 00:12:49 följande:

    Lite naivt va? Hur funkar det övrig tid då? Dom bor väl under samma tak varannan vecka. Är själv i den situationen att jag blev lämnad för en annan. Kan inte ägna all min tid till att hata exets nya bara för att jävlas och bli en bitterfi**a. Det skulle aldrig falla mig in att låta mina barn få stanna längre på fritids pga att jag ogillar exets nya. Alltid barnen i första hand.


    Ja, tyvärr bor de på samma ställe varannan vecka, men då är inte sambon ensam med barnet. Ska inte bara det.

    Det handlar inte om att jävlas. De som har jävlats är TS och hans nya. De får betala priset för det nu. Exet var antagligen inte bitter innan, men nu är hon det, på goda grunder. Har TS öht reflekterat över anledningen?
  • Anonym (Tänk till)
    Anonym (Lagen) skrev 2014-08-30 08:39:30 följande:

    Humor! 

    Sambon får vara ensam med barnet hur mycket hon och pappan vill under pappans tid med barnet!

    På vilket sätt har de jävlats menar du? Varför skulle mamman ha rätt att vara bitter, för att pappan träffar en ny kvinna E F T E R separationen och inleder en seriös relation med henne?


    Det hade varit en helt annan sak om TS och hans ex hade skilts i samförstånd och han därefter hade träffat sin nya. Men så var det inte. Läs trådstarten.
  • Anonym (Tänk till)
    Anonym (Lilly) skrev 2014-08-30 09:07:34 följande:

    Men barnen är ju inte ens med pappan. Därför kan jag förstå att de borde stanna på fritids med sina kompisar än att sitta hemma med kvinnan som förstörde deras familj.


    Exakt.
  • Anonym (Tänk till)
    nevermind skrev 2014-08-30 09:39:53 följande:

    "Blev förförd"?? Har din man ingen egen hjärna och vilja? Det var han som riskerade att förstöra familjen, inte hon.


    Ja, han blev förförd. Hon var mycket beräknande och manipulativ. Det fanns ingen spärr hos henne. Hon visste att han var gift och hade barn, men det hindrade inte henne. Det var inte första gången hon gjorde så här. Inte sista heller.

    Visst hade han ett eget ansvar också. Självklart. Jag har varit vansinnigt arg på honom också. Min man blev smickrad av uppmärksamheten. Han har alltid varit lite tafatt och var ganska oerfaren när han och jag träffades och har haft dåligt självförtroende när det gäller relationen till kvinnor. Det finns mycket att säga om detta men det finns inte utrymme för det här. Han gick i terapi ganska länge och det gjorde nytta.
  • Anonym (Tänk till)
    BioBonus skrev 2014-08-30 10:10:58 följande:

    Nej det hade inte varit en helt annan sak... Saken är densamma - exet har ingen som helst rätt att bestämma nånting oavsett hur hon blev lämnad...

    Är ni så bittra i verkligheten som ni låter i den här tråden? Förstörde familjen, förförde min make, barnen är det enda exet har kvar etc etc. Ni låter inte helt lyckliga i livet som ser på det på detta sätt...


    Man är inte lycklig när man blir bedragen och lämnad. Exet har inte tagit TS svek med en klackspark.
  • Anonym (Tänk till)
    ventilera mera skrev 2014-08-30 13:06:21 följande:

    Nej, det gjorde inte heller jag efter min mans svek. Ett svek som pågick i minst fem ÅR. Jag säger inte att det är jag som råkat ut för det värsta och borde få mest sympati osv osv... MEN. Det finns ett stort MEN här.

    Jag tänker på mina barn. Jag sätter mina barns mående först.

    Mår de bra av att jag bestämmer mig för att deras pappas sambo inte ska få underlätta deras liv? Mår de bra av att jag går omkring och hatar henne?

    Mår jag bra av att hata någon? Tillför det NÅGOT annat i mitt liv än en massa jävla bitterhet?

    Mår mina BARN bra av att jag är en bitter surhagga som mår dåligt och inte kan släppa en oförätt som ligger år bakåt i tiden?

    Jag tror inte ens du kan svara ja på den frågan.


    Ditt ex bar sig under lång tid åt som en skitstövel mot er båda. Jag beklagar djupt det du har tvingats gå igenom. Min man gjorde det under några månader. Han beskriver själv att han kände sig totalt förvirrad, förstod sig inte på sig själv. Typisk förälskelse! Då kan man inte tänka klart. Som tur ät gick det över och han såg mera nyktert på tillvaron. Han har också som sagt gått i terapi efter otrohetsaffären, och vi gick tillsammans i parterapi.

    Jag ville ha min familj och var beredd att kämpa för den. Jag lyckades också.
Svar på tråden Min sambo får inte hämta på skolan för mitt ex (mamman)