Min sambo får inte hämta på skolan för mitt ex (mamman)

Fattar du hur många tusentals barn som inte kan bli hämtade av någon annan än mamma och/eller pappa då..?

Nä faktiskt inte. Grunden är väl ändå att barnet hämtas av en mamma eller pappa vare sig man är separerad el ej. Och det kan inte vara såååå många fall där en förälder blockerar utan goda skäl. Det handlar ju inte om ett totalförbud för andra att hämta, utan bara om att personerna som hämtar ska vara okejade av båda vårdnadshavarna. Tycket helt ärligt att det är fullständigt rimligt och faktiskt självklart. Hell, i min kommun får skolan inte ens lämna ut en skoldator utan båda vårdnadshavares godkännande...

En sak är vad lagen säger och en sak är vad förnuftet där ett samvete borde vara närvarande. Jag tycker ts gör fel om denne kör över den andra föräldern, det är barn ni skaffat tillsammans och nyckeln till framgång är att kompromissa och vara lyhörd, det kommer kanske en dag när det är omvändt och då är det inte så roligt att bli själv överkörd, försök lösa så det passar båda inte bara dig, det är barn som är era och för deras bästa så måste ett gott samarbete fungerar då det rör sig om många år ni måste ha med varandra att göra. Tycker vuxna människor borde begripa bättre än vad man läser av vissa här, sitter och hetsar när det är barn som kommer i kläm om ts lyssnar på er och bara kör på med sitt race!

Ta dig en riktigt funderare du ts!

Nej, inte så. Men med barn med i bilden så kämpar man in i det sista. Man testar allt innan separationen blir ett faktum. Att bara lämna för att man anser gräset vara grönare på andra sidan, så gör man bara inte. Då var man inte mogen att bilda barnfamilj.

Föräldrar ska ha skygglappar för alla, förutom för sin sambo - tillika barnets andre förälder.

Vad har mamman för föräldraansvar då? Behöver hon göra det öättare för samarbetet eller gäller det bara ts?

I detta fall är det mamman som bråkar om något hon inte borde bråka om. Det är mamman som sätter barnet i kläm, det är mamman som borde tänka efter ordentligt om det verkligen är rätt att hon sätter sina själviska hämndbegär före barnets bästa. Det är mamman som kör över ts och vägrar honom sköta sitt familjeliv som det passar hans familj bäst.

Här är mitt svar:

På din fråga:Jag tillägger att den "andra kvinnan" eller "den andra mannen" bör ha vett nog att låta en upptagen människa - som har barn ihop med sin partner - vara. Låt bli! Hands off! Leta vidare!

Fast om du läser mitt inlägg så förstår du säkert att det inte är otroheten i sig som jag är emot, utan snarare otrohet mot barnets mor - något som LEDER till att parterna separerar. Detta betyder således att den som går direkt på lämnandet av teamet, är ett än större rövhål än en som "bara" är otrogen men ändå inte sviker flocken genom att fly.

Nä faktiskt inte. Grunden är väl ändå att barnet hämtas av en mamma eller pappa vare sig man är separerad el ej. Och det kan inte vara såååå många fall där en förälder blockerar utan goda skäl. Det handlar ju inte om ett totalförbud för andra att hämta, utan bara om att personerna som hämtar ska vara okejade av båda vårdnadshavarna. Tycket helt ärligt att det är fullständigt rimligt och faktiskt självklart. Hell, i min kommun får skolan inte ens lämna ut en skoldator utan båda vårdnadshavares godkännande...

Tja, man kan uppleva saker olika. Var och en har sina erfarenheter. I min värld är ett år en oerhört kort tid med tanke på det trauma som hon har fått utstå.

För tio år sedan var jag med om en liknande situation. Min man blev förförd av en kvinna på sitt jobb. Hon hade förälskat sig i honom och jobbade mycket målmedvetet för att få som hon ville. Min man var nära att lämna mig och tre barn, men tack vare familjeterapi och individuell terapi, som jag insisterade på, kom han på andra tankar. Vi är fortfarande gifta, men otroheten sitter som en tagg i mig fortfarande och ibland blöder såret. Sveket, och de känslor det medförde kommer aldrig att gå över helt.

Jag HATADE den kvinnan. Jag HATAR henne fortfarande. Det är faktiskt den enda människa på jorden som jag helt och hållet HATAR. Hon har förstört så mycket. Det var endast min självbevarelsedrift som hindrade mig från att göra något riktigt illa mot henne. Om jag hade kommit undan med det skulle jag kunnat slagit ihjäl henne. Så starkt var mitt hat. Jag jublade när jag fick höra att hon hade blivit sjuk, och hoppades att det gjorde riktigt ont. Lugn, lugn, jag kommer inte att skada henne. Det är hon inte värd. Jag talar enbart och endast om känslor.

Om vårt äktenskap inte hade räddats skulle jag ha gjort allt som stod i min makt för att hindra mina barn från att komma i närheten av henne.

TS, om ditt ex har samma starka känslomässiga reaktion som jag - backa! Visa henne respekt och hänsyn. Det är HON som är ditt barns mamma. Hon har förlorat dig. Hon har förlorat sin familj under förnedrande och traumatiska former. Gör henne inte mer illa. Hämta barnet själv, och be din sambo lägga lågt.

Avfärda inte ditt ex som galen eller ovillig att samarbeta. Det är trots allt du som har svikit henne, och hennes reaktion är ett resultat av det sveket.

Vad har mamman för föräldraansvar då? Behöver hon göra det öättare för samarbetet eller gäller det bara ts?

I detta fall är det mamman som bråkar om något hon inte borde bråka om. Det är mamman som sätter barnet i kläm, det är mamman som borde tänka efter ordentligt om det verkligen är rätt att hon sätter sina själviska hämndbegär före barnets bästa. Det är mamman som kör över ts och vägrar honom sköta sitt familjeliv som det passar hans familj bäst.