BIM September 2014

Haha tur man är lättroad ibland ;) Jag såg idag att jag börjat få tydligare ådror på bröstet, och två som går genom vårtgården, dock inte så brutala som din låter, haha!

Ja den va nog det :P Jag hoppas verkligen det blir ett positivt test i helgen! Annars har jag ju fått massa nya bristningar på brösten i onödan...

Tack så mycket du goa människa :)

Ja men precis! Har bristningar från när jag började med p-piller för 8 år sedan, men nu har jag fått fler och tydligare. :O Känns som det hmm typ ilar lite i brösten ibland, dom när man tuggar starka tuggummin på vintern och drar in luft genom näsan xD HAHAH! Bästa förklaringen på känslan, men kan lika gärna vara inbillning. Känner du av några symtom? :)

Åhhh så fantastiskt! :) Stort grattis till dig och familjen!

Grattis fina du :D <3

Gud va detta är jobbigt! BIM+5, lite halsbränna och alla dessa bristingar jag fått på brösten, men vill ha något tydligt symtom. Är nervös/stressad konstant av någon anledning, antagligen för att jag inte alls vill få mensen. Kollar nästan varje kvart om det kommit något :/ På lördag blir det till att testa igen (om inte tant röd kommit).

Åh va synd :( Kramar!

Man vet ju aldrig, kroppen är ju knäpp! :/

Tack så mycket <3

Hej alla kvinnor!

Nu måste jag bara skriva av mig lite, känner mig så jäkla ensam på något sätt.

Fick någon slags rosa/röd flytning BIM+1, så trodde mensen va på väg, men icke. BIM+3 tog jag ett negativt test. BIM+5 idag, ingen mens, bristningar och tydligare blodådror på brösten, molvärkar till och från kissar oftare än vanligt (har/haft UVI kan bero på det?) och har humörsvägningar som jag inte alls är van vid. Lätt till gråt och tar saker och ting väldigt personligt, saker jag annars inte skulle bryt mig om. Usch känner mig nästan stressad eller nervös. Känns som kroppen ger mig typ falska förhoppningar på något sätt. På lördag ska jag testa igen om inte lingonveckan startat.

Känner att detta är enda stället man kan prata om såna här saker. Vill inte prata med min familj om detta ännu, och har väl en vän jag skulle kunna prata med, men hon är inte den typen man pratar om sånt här med. Dessutom gjorde hon abort för ett tag sedan, då killen inte ville ha barn just i denna tid...

Flyttade för 9 månader sedan 20 mil till en ny stad för kärlekens skull <3 Älskar min sambo något enormt, han är verkligen min bästa vän och min stora kärlek. Men kan ändå inte glömma att i min hemstad lämnade jag ett tryggt jobb, mina vänner och familjen. Nu sitter jag här med ett kasst jobb, känner ingen (förutom svärmor). Älskar staden och vill inte flytta, men har inte hittat min plats ännu. Har länge längtat efter barn, är uppväxt med små barn, så det känns som något tryggt för mig. Så jag vill så gärna få en liten bebis men min kärlek och kanske hitta mig själv och min trygghet igen. Tycker så synd om oss kvinnor som får känna den här stressen och längtan efter barn. Sen går det lättare för vissa och svårare för andra, men jag tror att känslan är samma.

Gud va långt det blev, ber om ursäkt för det. Men kändes skönt att få skriva lite. Kram till alla er kvinnor <3