BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag fick blodgrupp papper andra gången hos BM när man kommer tillbaka efter inskrivningen om det är v 25, eller så, hon sa att det var viktigt?

Urinprov har vi gjort varje gång men ja det är väl för att kolla efter UVI eller havandeskapsförgiftning.

Tog absolut inte ens 10 min att sammanfatta min graviditet, tror hon skrev typ normal graviditet, inga krav på smärtlindring inför förlossningen. Fast sen har jag ju en anima och psykologjournal för själva förlossningsgrejen förstås. 

I onsdags kväll 21.50 kom vår lilla flicka ut! 4240 gram och 51 cm. Det gick väl ganska bra, bättre än förra gången eftersom det gick så pass mycket fortare, men blev en del komplikationer då moderkakan inte ville komma ut (igen) och navelsträngen gick av så hann blöda en hel del innan läkaren kom, körde upp handen i livmodern och drog ut den manuellt. 

Nu är vi hemma och mår väl bra efter omständigheterna. Lillan är hungrig och tuttarna gör ont, men vi ska nog klara oss, hon är fin och frisk förövrigt. 

Har det hunnit bli några fler bebisar? 

Värkarna började ju på morgonen. Jag skrev inget mer här sen för kring fyratiden blev det plötsligt ganska bråttom, värkarna kom tätt och gjorde ohanterligt ont, så vi fick ganska snabbt fixa fram bilen och åka iväg. 

Kom in och efter att ha väntat på sambon (ville inte att dom skulle avgöra om jag fick stanna utan honom till mitt försvar) som parkerade bilen så kollade dom mig och var 5 cm öppen så fick komma in vid 17. 

Sen tyckte jag allt gick rätt snabbt men det är ju i jämförelse med min tidigare förlossning. Var ju tvungen att ligga på en sån där brits för att dom skulle ta CTG vilket jag tycker är hemskt med värkar (att behöva ligga still på rygg som en skalbagge). Bebisens hjärtljud vad svårt att hitta och där hann jag bli orolig men tydligen var den bara väldigt långt nere, så dom tog vattnet och satte på bebisens huvud istället. Fick lustgas men värkarna drog igång ganska snabbt och rejält så att det blev riktigt jobbigt ändå.

Efter en liten stund bestämde vi för att ta epidural. Med facit skulle vi gjort det tidigare. Man måste ju ligga i en ställning som är väldigt obekväm med värkar för att ta epiduralen och när jag låg så upplevde jag att det inte var någon paus mellan värkarna. Läkaren behövde svara i telefon flera gånger (jag hörde att det var akuta samtal om någon patient så det var inte hans flickvän som ville småsnacka eller nått) och hade svårt att sätta epiduralen. Så blev tvungen att ligga helt still så länge, med värkstorm, enligt journalen över en timme. Under tiden fick dom för sig att jag kanske skulle börja krysta och tvingade mig att byta ställning utan att ha fått EDAn och där någonstans tappade jag självkontrollen av värkarna och började bara skrika i panik. Sen hade dom ju fel så jag fick lägga mig för att få EDA igen och då fick jag den till slut och då blev det ju snabbt väldigt skönt och lugnt en liten stund. 

Gick väl nån timme innan krystvärkarna kom igång. Kommer inte ihåg att det gjorde riktigt så förbannat ont att krysta ut ungen förra gången men å andra sidan var jag ju mycket mer borta och utmattad då så jag märkte det kanske inte. Fick ut henne efter att ha fått en del skäll om hur mycket jag vrålade hela tiden iaf. Sen fick vi upp en stor tjej och hon var röd och arg och det är ju skönt att se och höra så man vet dom mår bra. 

Sen började dom trycka på magen och dra i navelsträngen för att få ut moderkakan. Plötsligt hör man "plopp" och BM typ "ojdå ". Då hade navelsträngen gått av och det började förstås komma en massa blod. Dom såg lite bleka ut men sen kom läkaren iaf, hon sa först att hon tyvärr måste ta mig för kirurgi för att det blödde för mycket, men jag tolkade "kirurgi" som att dom skulle skära upp mig ändå så kändes ju jävligt onödigt efter allt jobb så jag tiggde och bad om att ifall det fanns någon annan lösning. Då sa hon att hon kan köra upp handen och dra ut den på rummet och jag fick lustgas. Det var inte särskilt skönt, men ärligt inte i närheten av lika smärtsamt som att föda barnet så. Fast sen efteråt förklarade dom att det var det hon skulle ha gjort under narkos ändå och att dom inte behövt skära upp mig.

Mådde ändå mycket bättre efteråt än sist och förlorade bara lite drygt en liter blod. Kunde också kissa och bajsa själv vilket inte gick sist så det var väldigt skönt att slippa en massa strul med det, och bara några små bristningar som inte behövde sys. 

Grattis till Ebe91 och MistyW och Pink76 för de två senare har väl redan fått sina bebisar med snitt idag?  Och vad hemskt av myndigheterna att inte låta mannen vara där på snittet och träffa sitt barn innan dom skickar iväg honom. Verkligen omänskligt. 

Hoppas allt har gått bra för Kpax! 

Grattis till de nya bebisarna och alla är så söta! (Vår är också söt, men det kommer ingen bild )

Här är man ganska trött såhär en vecka efter att lillan kom. Livet som tvåbarnsförälder är ju lite av en chock även om man kunde räkna ut att det skulle bli tufft. Storebror känner sig uppenbart undanskuffad och lite ledsen hur vi än försöker att uppmärksamma honom, och är ömsom klängig och ömsom arg och ignorerar mig och vill vara ifred. Livet är fullt med nya "spännande" utmaningar som när man är ensam med båda barnen, just stoppat tutten i munnen på den lilla och storebror då hojtar från pottan att han har bajsat massor och man måste komma och torka. Ändå tycker jag faktiskt att chocken är mindre nu än det var med första, och nu kan jag inte förstå hur det kunde vara så svårt med bara en bebis, men det tyckte jag ju då. Vi ska nog inte ha fler barn så det känns samtidigt lite som att man är i "mål" nu, att familjen är komplett och att vi ska börja vår resa tillsammans nu, det är en fin känsla. 

Idag ska BVC komma på hembesök så givetvis har vi städat sen morgonen istället för att sova ifatt som vi behövt. Ska bli skönt att få det avklarat och att förhoppningsvis få veta att lillan gått upp i vikt så man kan släppa oro över det. 

Gratulerar! 

Åh härligt! Lycka till nu! Med lite flyt så borde väl din man hinna på sin utbildning ändå, kanske inte det viktigaste just nu men skönt ändå! 

Jadå, om man vill åtminstone. Barn blir ju stora och det blir tid och energi att lägga på annat vare sig man vill eller inte.

Men det där med att bara vara en mamma kulminerar iaf för mig den första bebistiden. Det är nästan bara amma, byta blöja, trösta. Med sonen, som var ännu girigare än dottern, kände jag mig mest bara som en kossa. De första månaderna med honom, när man gjorde det där som rekommenderas för att bygga social kontakt och så vidare, och höll upp honom mot ansiktet så att vi skulle kunna titta på varandra, så högg han efter hakan eller näsan i hopp om att det kanske skulle gå att suga ut mjölk där med. Så intresserad var han av social kontakt med mig. 

Första graviditeten var min sambo också mycket bortrest om än inte lika totalt bortom möjlighet att komma hem som din, men iaf så att jag inte såg honom veckor i streck.

Annars är jag en rätt självständig person och även om jag väl saknat honom annars också så blev det på en helt annan nivå när jag var gravid och särskilt mot slutet. Tror det är ganska naturligt egentligen, känns ju som stenåldersbiologi att en gravid kvinna vill försäkra sig om att de som ska stötta henne genom födseln och första tiden med barnet finns omkring henne och att hon inte är ensam. 

Det där begrep han inte alls och blev väl ganska irriterad över mitt gnäll efter ett tag. Han kunde inte alls sätta sig in i att jag tyckte det var mycket jobbigare att han var borta så mycket när jag var gravid. Tror nog tyvärr att karlarna inte kan det, särskilt om det är första barnet så känns det nog väldigt abstrakt för dom tills barnet kommit ut. 

Däremot låter det väldigt barnsligt att göra en så stor grej om några öl ja. Hoppas han skäms för det längre fram. 

Jag har tre svarta och tre vita amningslinnen. Har en del amningsBHar också.

Jag tycker linnena är överlägsna BH eftersom de täcker magen och därför går bra att ha med t.ex en öppen kofta eller skjorta, eller en omlottklänning för omlottklänningar blir ofta bra urringade, när man använt dom en stund om inte annat. 

Med amningsBH måste man ju ha andra kläder över hela överkroppen, och då måste man ha något som går att öppna vilket begränsar urvalet ganska mycket. 

SportBH, iaf som jag känner till dem är ju inte alls något substitut. Poängen med amningslinnen och amningsBH är ju främst att de går att knäppa upp och fälla ned över bröstet så att man inte måste krångla sig ur hela plagget varje gång man ska amma. Det finns amningsBH med bygel, det är inte bygellösheten som är poängen. SportBH tycks ju vara motsatsen, till och med svårare att ta sig ur eller dra upp eller något än en vanlig BH?