Överlevde sista arbetsdagen trots en dålig start, så nu har jag varit hemma och latat mig idag. Väskan är nästan färdigpackad, i stort sett allt hemma är klart. Fast det vore trevligt med lite bättre städat och lite mer mat och fika i frysen. Imorgon ska jag på fest, känns lite nervöst om det skulle dra igång men kan ju ändå inte sitta hemma i värsta fall nästan en månad och glo så.
11 dagar till BF.
Ja facebook-hysteri är störande.
Har inte lagt ut något om denna graviditet, liksom den förra där. Dock tror jag faktiskt att jag kommer lägga ut när barnet kommit där eftersom så många vill veta, men dock när vi kommit hem i lugn och ro etc och inte direkt.
Jag lägger inte ut bilder vare sig på mig eller på mina barn. Finns en tumsnagel bild på mig till presentationen. Detta har ju dock omgivningen väldigt svårt att acceptera. Att folk lägger ut bilder på mig finner jag mig i så länge det inte är något särskilt illa, men att jag inte vill ha bilder på sonen (och kommer vara samma med denna) på nätet har jag sagt till alla.
Det respekteras ju dock inte och ja, inte otippat är svärmor och svägerskorna värst. Men så lever de sina liv på facebook, alltid telefonerna framme, ett antal selfies läggs ut varje dag, finns det nått som dom inte gillar mig för så är det för att jag är ett sånt ufo som inte vill att dom ska lägga ut bilder på sonen. Fast morsan och en hel del andra nära vänner har också trillat dit och lagt ut ibland 
.
Ni som har packat bebisens BB-väska - hur många ombyten har ni med till bebis?
Jag har packat mer än förra gången eftersom vi inte använde landstingets kläder mer än första timmarna. Sen blev det kissläckage och då var det aldrig tal om att få låna nya kläder?! Men det känns som att jag utvärderar innehållet typ varannan dag och undrar om det blir lagom :) Vet ju inte hur länge jag blir kvar heller, men minst ett dygn iaf. Beror på om dom hinner ge mig antibiotika eller inte (pga GBS tidigare i höst).
Gissar att det är lite "nervositet" inför förlossning som gör att jag går och pillar i sakerna hela tiden för det är ju ändå 28 dagar kvar ännu ;)
Nu är jag verkligen förbannat trött på att vara gravid och hoppas ungen ska komma helst igår fast jag är livrädd för att föda.
Det här är den värsta tiden, när barnet verkligen KAN komma närsomhelst och man därför alltid är nervös för att planera in saker att sysselsätta sig med och att låta andra boka upp sig för att träffa en eftersom man ständigt har i bakhuvudet att alla planer kan ändras.
Nu händer det grejer! Ställde mig upp i morse och det började rinna vad jag först trodde var kiss mellan benen. Men när det fortsatte rinna utan kontroll så började jag misstänka att det kunde vara vattnet. Har haft hanterbara värkar med 3-10 minuters mellanrum sen dess, och det har fortsatt att rinna vatten, men nu verkar det som att de avtagit lite i frekvens. Pratade med förlossningen och de tyckte att vi skulle komma in för kontroll oavsett. Har egentligen inte bf förrän den 12e mars och har haft noll känningar av att nåt skulle vara på gång innan. Nervöst!
Jo, det går absolut att ta omeprazol två gånger /dag. Jag klarade mig bara på en tablett mellan v. 22-26 någonting sedan har jag fått ta två för att stå ut. (Ordinerat av läkare) 20mg. Ett annat tips är att palla upp sängen i framkant med någon kloss/bok. Det gjorde att jag kunde ta bort en kudde i sängen och fick mindre huvudvärk! :)
Önskar gnälla lite också... Vi har 2 hundar och sedan jul har det varit klart att en granne tar hand om dem första dagen/natten vi behöver åka in, men att sedan kommer min syster hämta dem och ha dem mellan 3-7 dagar tills dess att vi känner att vi vill ha hem dem igen. Har känts jättebra, för hundarna trivs hos syrran och hennes barn älskar hundarna. Igår kväll berättade syrran att hon kommit på att de ska åka till fjällen to-sö komma de vecka och kan således inte vara hundvakt. Detta är alltså dag 12-8 före BF. Troligast är ju det inget problem IOM att förstisar går över blabla men vi måste ju fixa en ny hundvakt ifall att. På typ 3 dagars varsel!! Jag blev så ledsen och besviken på syrran. Stressar mig skitmycket att det inte är löst...
Jaha, det blev ju ingen bebis denna vecka som jag hoppats, får satsa på nästa då.
Jag har också oroat mig jättemycket för hur/när det ska dra igång. Förra förlossningen tyckte jag var fruktansvärd och nu är jag livrädd för att föda. Det jag oroar mig konkret för är hur vi ska göra med sonen (snart fyra) när det drar igång.
Han ska förstås till barnvakt, mormor och morfar, detta är ordnat sedan länge. Men jag är rädd för att jag kommer att vara ensam med honom när det drar igång, och att jag kommer bryta ihop i panik ganska omgående 
. Vill absolut inte att han ska behöva se att jag blir rädd, får ont och så vidare. Särskilt som förra förlossningen tog så lång tid och vi antagligen måste stanna länge på BB så att det kommer dröja minst några dagar innan vi ses igen och då är jag rädd att han kommer bli jätteorolig om jag ger honom skäl till det.
Funderar också på hur man skulle göra om det drar igång sent på kvällen eller på natten när han ligger och sover, om man ska försöka härda ut hemma till morgonen för att inte behöva väcka honom och köra iväg honom till barnvakt mitt i natten eller om det är för riskabelt (och om jag ens klarar det mentalt).
Är helt deppig. 
Har läst på lite mer om min medicin som jag måste ta varje dag och inser att det är alldeles för lite studier på hur detta påverkar barnet genom amning. I Sverige säger de att det ska gå bra, men i går läste jag utländska studier som varnar för bla leverproblem hos barnet och jag inser jag inte vågar utsätta vår lilla för detta. Trodde dock aldrig att jag skulle sörja amningen så. Iaf är det någon annan som ska köra på ersättning med en gång? Lite tips? Lite pepp?