BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Känner mig både imponerad av och avundsjuk på er som är ifrån era små ibland. Här skulle det aldrig funka! Hon äter så pass ofta och är så beroende av mig så jag vågar mig inte iväg på längre turer än 10 minuter.. sambon kan absolut trösta men bara korta stunder, sen är det bara morsan som gäller och så vill hon som sagt gärna äta rätt ofta. Det är jättemysigt och jag njuter egentligen av att vara den enda som kan göra henne riktigt nöjd..men ibland vore det skönt att kunna få fara och handla utan henne och utan att behöva stressa ihjäl mig för att hon inte ska hinna skrika sig blå innan jag är hemma. Får vi bara hem nån napp som hon accepterar kanske det blir lättare:)

Det är lite dubbla känslor som sagt.. det är drygt att vara så himla låst men samtidigt är det ju min sista lilla bebis och jag tycker det är så mysigt på nåt vis att hon är så beroende av mig. Jag njuter verkligen när hon blir så lugn och nöjd när hon får komma till mig:) meeen visst längtar jag efter en lååång dusch i lugn och ro;)

Selina är mest lik sin syster som i sin tur är lik mig. Sonen är lik pappa. Har däremot fått höra från några enstaka personer att Selina är lik pappa men jag vet inte;)

Blir så trött på mig själv! När Selina bara sover små 5 minuters-lurar på dagarna önskar jag inget hellre än att hon ska få sova ett ordentligt pass.. inte för min skull utan för hennes skull.

För två timmar sedan la jag ner henne sovande i vagnen, då hade hon redan sovit en kvart i bärselen. Hon sover än! Tror ni jag njuter och tycker att det är bra? Givetvis inte!

Istället håller jag på att flippa ur.. går till vagnen hela tiden. Hon är väl inte för varm? Hon har väl inget över ansiktet? Hon har väl inte bajsat? Hon ANDAS väl? Blir hispig och undrar om något är fel.. är hon sjuk?

Varför inte bara låta henne sova och inse att bebisar har sovdagar?

Minns faktiskt inte när det var med de andra barnen. Ja jag försöker också ta det med ro och göra sånt jag inte hunnit annars men det är ju så ovant liksom, haha

Jag tycker också det är rätt "behagligt" just nu. Dagarna går utan större problem och jag hinner känna att jag faktiskt njuter väldigt mycket. Men som du säger vet jag ju att det kommer en jobbigare period. Mina andra två började inte krypa förrän de var 9-10 månader och gick inte förrän de var 15-16 månader men det är ju en lååång och rätt jobbig tid när de tar sig fram och river och sliter i allt och innan de blir så stora att de förstår bättre. En vilding på 1,5år kan man ju liksom inte ens lämna en minut för att gå ner i tvättstugan.. minns att jag tänkte i julas att "bäst att njuta för nästa jul blir det nog inga dukar och ljuslyktor på borden" :P

Nu tänker jag försöka trösta dig och tala om att ett hus inte gör saken bättre när det gäller att ha grejer överallt;) vi gick från en rätt liten lägenhet, två sovrum, ett vardagsrum, kök och ett badrum.. till ett hus med stooor källare (=stor tvättstuga, matkällare, pannrum, två stora förråd och en STOR gillestuga), nedervåning med vardagsrum, kök, badrum, stort lekrum och rätt stor garderob.. och övervåning med tre sovrum och toa. Vind med rätt bra förvaringsmöjligheter. PLUS dubbelgarage med förråd på baksidan.

Det är ändå grejer överallt! Man har en förmåga att fylla varje liten vrå med grejer nämligen;)

En timmes rask promenad idag och ÄNTLIGEN fick jag (igår) tid för att göra första passet på magtränings-appen. För min del handlar det ju inte om viktnedgång utan mer att bli hälsosam och frisk efter att ha mått som en påse skit under graviditeten. Eftersom jag jobbar på hemtjänsten är man ju van att röra på sig mycket (vi cyklar och går hela dagarna) men efter att ha varit sjukskriven och sängliggande sen november är ju ALL kondition som bortblåst! Nu försöker jag ta vagnen och gå så mycket som möjligt, finns inga ursäkter. Och magträningen.. tja, magen är ju platt redan men vem vill inte ha synliga magmuskler?;)

Vägde mig igår och hamnade på 50,4kg. Så bara 2hg upp:( men bättre än att jag gått ner och så länge jag håller mig över 50kg är jag rätt nöjd.

Visst har jag skrivit i tråden tidigare om hur braaa det är att bo i ett barntätt kvarter och hur trevligt det är att barnen har mycket kompisar i närheten?

I take it back!

Jag är helt enkelt inte någon barnkär person. Avgudar mina egna barn men har s