BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Inatt den 22/2 klockan 01.19 , ca 17 timmar efter vattenavgång och värkstart, kom äntligen lille Valter, 48 cm lång och 2800 gram tung. <3 Vi mår bra och får vara kvar på BB istället för patienthotellet eftersom han kom ut med hjälp av sugklocka. Nu väntar jag med spänning på nästa bebis i tråden!

Har inga idéer alls på vad jag ska sy men NÅNTING måste jag ju göra så jag får inviga maskinen innan bebis kommer och stjäl all min tid;) så kom gärna med förslag:)

Jaha, det blev ju ingen bebis denna vecka som jag hoppats, får satsa på nästa då.

Jag har också oroat mig jättemycket för hur/när det ska dra igång. Förra förlossningen tyckte jag var fruktansvärd och nu är jag livrädd för att föda. Det jag oroar mig konkret för är hur vi ska göra med sonen (snart fyra) när det drar igång.

Han ska förstås till barnvakt, mormor och morfar, detta är ordnat sedan länge. Men jag är rädd för att jag kommer att vara ensam med honom när det drar igång, och att jag kommer bryta ihop i panik ganska omgående . Vill absolut inte att han ska behöva se att jag blir rädd, får ont och så vidare. Särskilt som förra förlossningen tog så lång tid och vi antagligen måste stanna länge på BB så att det kommer dröja minst några dagar innan vi ses igen och då är jag rädd att han kommer bli jätteorolig om jag ger honom skäl till det. 

Funderar också på hur man skulle göra om det drar igång sent på kvällen eller på natten när han ligger och sover, om man ska försöka härda ut hemma till morgonen för att inte behöva väcka honom och köra iväg honom till barnvakt mitt i natten eller om det är för riskabelt (och om jag ens klarar det mentalt). 

Hej!

Jag har inte varit så aktiv i denna grupp den senaste tiden, men jag har följt er hela vägen från start.

Nu behöver jag dock få gnälla av mig lite så jag passar på här ;)

Jag har bf 23/3 och förra veckan fick jag åka in akut till förlossningen pga riktigt smärtsam värk i magen. Värken var konstant, men det visade sig på förlossningen att jag hade regelbundna sammandragningar med några minuters mellanrum samt att smärtan blev värre när de kom. Jag fick bricanyl för att stoppa sammandragningarna eftersom läkaren inte ville att jag skulle föda 5 veckor för tidigt. Jag hade inte öppnat mig något men de var ändå oroliga att det skulle dra igång. Sammandragningarna lättade men dessvärre försvann inte smärtan och det visade sig sen att jag även har fått njurbäckenvidgning så jag fick spasmofen och då lättade smärtan en del. Sen dess har jag varit hemma och har känt molvärk på samma ställe från och till, ibland gör det något (läs mycket) ondare men jag har ändå valt att inte ta några mer spasmofen då jag har fått för mig att det egentligen inte är så bra under graviditet. Tänker att jag sparar dessa till nästa riktiga anfall.

Idag var jag hos bm och pratade lite om hur jag ska göra med jobb fram till bf. Hon sa att man inte sjukskriver någon när det bara är 4 veckor kvar utan då får man plocka föräldradagar. Hon ignorerade dessutom att mitt blodtryck var ganska högt och viftade som vanligt bort min huvudvärk med att jag borde se till att dricka mer... Njurbäckenvidgningen kommenterade hon att "det händer en del" och att man får "räkna med lite krämpor" under graviditeten.

Jag har verkligen inget emot att jobba de sista veckorna som är kvar då jag har massor att lämna över till min vikarie, men när det blir såhär och man inte blir tagen på allvar så känns det skit rent ut sagt. Ska man behöva vara halvt döende för att överhuvudtaget få hjälp som gravid?

Usch, det blev ett långt gnällinlägg men det var välbehövligt från min sida :)

Ta det lugnt! Jag gick nog från v.20-nån dag innan snitt och grina, ångrade mig, tänkte på vilken dålig mamma min dotter hade som valde att skaffa ett barn till. Hur skulle jag någonsin lyckas älska 2 lika mycket, hur skulle jag ha tid med 2 barn..

Men vet du, en mamma (& pappa) har alltid kärlek gör sina barn, hur många dom än är.. Man kan inte favorisera ett av sina barn.

Du resonerar fullt normalt. Och när du får din baby på bröstet så bara finns det Lija mkt kärlek för den lille som för ditt barn du redan har.

Jag har faktiskt haft dessa tankar då & då under denna graviditet och jag väntar 3:e barnet.

Jag har inte hunnit längta efter bebisen alls nästan. Jag njuter av graviditeten så länge den pågår. Tycker nästan att det är synd att det inte är fler dagar kvar. Detta är 3:e barnet och det var mest första som jag ville skulle komma ut någon gång, men nu njuter jag av tiden bebisen rör sig och växer i magen. Det här är vårt sista barn, så kan ändå tycka att det är lite sorgligt att tiden som gravid snart är helt slut.

Det var min plan också från början (bf en söndag) men efter en massiv övertalningskampanj av omgivningen (tänk på att vara utvilad inför förlossningen, unna dig detta en gång i livet etc) så siktar jag nu på att gå hem två v före bf. Jag känner också att så länge jag är på jobbet så blir fokus på vad som ligger framför mig sekundärt. Jag vill hinna tänka på förlossningen, bäbisen och att jag faktiskt ska bli mamma en stund innan det är dags. Är inte där än.

Jag längtar efter vanliga kläder. Men förra gången fick jag dras med mammabyxorna flera månader efter då magen blev som en stor deg precis i byxlinningen. Och envis som jag var så ville jag inte köpa större byxor..