Nu har jag lagt mig i badkaret och stängt dörren om mig. Härligt! Senast jag låg här var det en stor mage som stack upp ur vattnet.
Rensade bort alla bodys och pyjamaser i storlek 56 idag (borde jag gjort för flera veckor sen egentligen) och blev lite sentimental.
En sak jag funderar och har lite lätt panik över är det här med dop/namnceremoni. Ofta känner vi för att bara strunta i det men samtidigt tänker jag att det skulle vara lite kul ändå. Dop i kyrka går bort för vår del så det blir väl kanske nån sorts namnkalas. Berätta gärna hur ni har tänkt, vilka ni ska bjuda osv.
Har just varit på efterkontroll hos min bm och är så besviken.
Det hela besöket tog en kvart. Hon frågade några frågor om förlossningen och hur jag upplevde det. Frågade om jag ville ha preventivmedel.
Så frågade hon bara om jag hade slutat blöda. Ja sa jag.
Då var allt bra o tack för allt hej då o så reste hon sig och tittade på klockan.
Kände mig ivägkörd och inte alls klar.
Ingen gynkoll som jag trott.
Jag vill ju veta att allt är bra. Ingen tid att ställa frågor.
Hann nämna att jag fortfarande får rejält ont i bäckenet när jag går. Fick snabbt svar att det är normalt. Inget mer.
Hon kände inte ens på magen och livmodern.
Ska en efterkontroll vara så?
Hade ju lika gärna kunnat vara ett telefonsamtal...
Nu har jag legat i vår säng över 1,5 timma för att natta stora killen som inte kunde sova och samtidigt ammat lillebror som aldrig verkar bli mätt. Tror jag har lite dåligt med mjölk efter att ha varit magsjuk och sedan nån virusinfektion med feber... Nu förstår jag innebörden av att vara någons napp...
Ikväll var jag och Isak på vårfest på mitt jobb. De hade haft insamling till en present - en minikånken med termos, matlåda och haklapp i. Blev så himla glad! Isak fick prova många famnar och gallskrek hela bussresan hem - kul kl nio en fredagkväll... Nu är han utslagen dock - jobbigt att va på fest.
Hua, här har vi haft en småjobbig natt med uppvaknande varje/varannan timme och Liv skriker som att jag gör illa henne. Nu sover hon iaf i bärselen och jag hoppas på en gladare tjej idag.
Nu ska jag sätta fart med alla sysslor +göra mig mindre skräckinjagande så jag är redo för promenad senare idag. :)
Hur hinner ni andra? Ligger era bebisar snällt, jollrar och myser själva medan ni duschar/städar/borstar tänder?
Jag känner att jag inte alls hinner med mig själv! Ser mest ut som något katten kräkts upp... (Hoppas det vänder snart)
Och även jag kämpar på med städningen med av skälet att jag vill kunna ta emot besök så att jag inte blir ofrivilligt isolerad för att det är för stökigt. I vanliga fall är jag inte världsbäst på att städa men brukar hålla standarden acceptabel genom att ha gäster med jämna mellanrum som tvingar mig att städa järnet innan de ska komma. Men just nu kan man inte satsa på att kunna städa 3-4 timmar i streck och få ordning utan nu gäller det ju att inte låta det förfalla från början, för då kommer man inte ifatt sen med två barn att se efter.
Idag var vi på en väldigt sen 1-månaders kontroll. Isak blir 2 månader på söndag och väger 5750 o 60 cm lång. Gått upp 500 g sedan Valborg så skrikandet kan ju inte bero på dåligt med mat iallafall...
Tycker verkligen synd om er som inte får sova om natten..
Jag vaknade inatt av att Bosse sket stora lasset, han har sedan en tid slutat bajsa om nätterna men det kompenserade han verkligen för inatt ;) själv sov han sig igenom det, vaknade till lite när jag skulle byta blöja och då kom han på att han var tokhungrig, men somnade om lika snabbt efter amningen. Sista två nätterna har han faktiskt fått sova med oss, han har varit lite svårsövd på kvällarna (dock legat nöjd i spjälsängen) men sen har jag saknat han så mycket (?) att jag lyft över han till oss när vi gått o lagt oss... Konstigt att man kan sakna någon man är med dygnet runt ;)