BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?
Vi var ju uppe och hälsade på svärföräldrarna i helgen. Det gick jättebra. Nu är det bara halva bilfärden kvar. H sover så det är ganska smidigt.
Iaf, det var ju begravning så vi träffade stora delar av mannens familj före och efter ceremonin utanför kapellet (under ceremonin var jag och H i skuggan och njöt av svalkan i sommarvärmen). Många av släktingarna var glada att vi kommit upp och kunde se H vilket tog bort lite av det sorgliga i att begrava en kär släkting.
Men... Jag har försökt att inte bekymra mig så mycket över min kvarvarande övervikt och putande mage utan kör på kläder som är bekväma och smidiga att amma i även om det innebär att putmagen syns. Försöker känna mig fin ändå och okej med att det tar tid att få tillbaka min kropp. Då var det en nästkusin till mannen (syssling heter det kanske norr om Skåne?) som frågade om det var tillökning på gång. Just då blev jag bara paff och förstod inte att han syftade på min mage (försöker inte tänka negativt när det gäller min kropp) utan tänkte han kanske undrade om vi redan funderade på syskon och sa att jag gärna ville återhämta mig från graviditeten först (tack amningshjärna). Men sen slog det mig att det var min mage han syftade på och då blev jag ledsen och nu skäms jag för min kropp. Något jag inte gjorde i samma utsträckning innan trots min tigerrandiga mage. För då tänkte jag att det tar tid och jag kör ju mammamageappen och mammayoga och promenader så jag borde få bort fettet till slut och bra magmuskler.