Jag tappade mitt spädbarn!!!!!!

Fast det är faktiskt inte okej att spädbarn ramlar i golvet. Det är ju ens jäkla jobb som förälder att se till att det inte händer, händer det ändå är det för att man brustit i sin föräldraroll.

Ess - att snubbla eller halka är en olycka som oftast inte kan undvikas såklart. De flesta ser ju till att vidta försiktighetsåtgärder om man går på is och sådär, men allting går inte att undvika.

Men spädisar som trillar från sängar och skötbord är inte okej, där handlar det alltid om brister hos föräldern. Och jag blir fasen lite mörkrädd när folk stryker medhårs och bekräftar att man är en toppenförälder ändå.

Jag mår så fruktansvärt dåligt!!!! Är så arg, ledsen, besviken på mig själv. Idag tappade jag min underbara lilla älskling!!!! Vem fan tappar sin 6 veckors bebis? Jag känner mig som världens sämsta mamma :(

Det gick så snabbt och jag blev så chockad att jag inte ens minns hur det gick till riktigt. Jag vet bara att jag skulle lägga ner honom i babysittern, men något hände (snubblade? Tappade balansen?) och han åkte ur mitt grepp, han slog i byrån och for i golvet - herregud det är det VÄRSTA jag varit med om i hela mitt liv, jag mår illa bara jag tänker på det, och den bilden av hur han faller och dunsen när han med huvudet och kroppen slår i golvet går som på repeat!

Han gallskrek direkt, ett hjärtskärande skrik jag aldrig hört förut trots kolik! Han var så chockad och rädd min lilla bebis! Och jag har aldrig varit så rädd och skakig i hela mitt liv, fort som tusan lyfte jag upp honom och tröstade medan jag skakade i hela kroppen och grät och grät. Ja, jag har gråtit hela dagen, jag gråter nu med när jag skriver detta, jag känner mig så hemsk.

När han blev lugnad blev han väldigt slö och medtagen, klarade inte av att titta med öppna ögon, det var som att han "försvann", jag var så rädd. Vi åkte in akut och då hade han piggnat till, en läkare kollade honom och konstaterade att han mår bra, inte en skråma tack gode Gud! Resten av dagen har han varit som vanligt, men jag mår så dåligt, sååå dåligt, jag vet inte hur jag ska släppa det här.. Mitt stackars älskade barn! Jag kommer aldrig glömma känslan, rädslan eller synen av hur jag tappar honom rätt på golvet!

Jag kommer aldrig komma över detta :'( hur hemsk mamma är jag på en skala? Har så dåligt samvete så det finns inte..