• Anonym (Traumatiserad)

    Jag tappade mitt spädbarn!!!!!!

    Jag mår så fruktansvärt dåligt!!!! Är så arg, ledsen, besviken på mig själv. Idag tappade jag min underbara lilla älskling!!!! Vem fan tappar sin 6 veckors bebis? Jag känner mig som världens sämsta mamma :(

    Det gick så snabbt och jag blev så chockad att jag inte ens minns hur det gick till riktigt. Jag vet bara att jag skulle lägga ner honom i babysittern, men något hände (snubblade? Tappade balansen?) och han åkte ur mitt grepp, han slog i byrån och for i golvet - herregud det är det VÄRSTA jag varit med om i hela mitt liv, jag mår illa bara jag tänker på det, och den bilden av hur han faller och dunsen när han med huvudet och kroppen slår i golvet går som på repeat!

    Han gallskrek direkt, ett hjärtskärande skrik jag aldrig hört förut trots kolik! Han var så chockad och rädd min lilla bebis! Och jag har aldrig varit så rädd och skakig i hela mitt liv, fort som tusan lyfte jag upp honom och tröstade medan jag skakade i hela kroppen och grät och grät. Ja, jag har gråtit hela dagen, jag gråter nu med när jag skriver detta, jag känner mig så hemsk.

    När han blev lugnad blev han väldigt slö och medtagen, klarade inte av att titta med öppna ögon, det var som att han "försvann", jag var så rädd. Vi åkte in akut och då hade han piggnat till, en läkare kollade honom och konstaterade att han mår bra, inte en skråma tack gode Gud! Resten av dagen har han varit som vanligt, men jag mår så dåligt, sååå dåligt, jag vet inte hur jag ska släppa det här.. Mitt stackars älskade barn! Jag kommer aldrig glömma känslan, rädslan eller synen av hur jag tappar honom rätt på golvet!

    Jag kommer aldrig komma över detta :'( hur hemsk mamma är jag på en skala? Har så dåligt samvete så det finns inte..

  • Svar på tråden Jag tappade mitt spädbarn!!!!!!
  • Lady Godiva
    Alva3 skrev 2014-07-22 20:10:34 följande:

    Tur att pojken inte blev skadad, kan faktiskt hända, vanligare än man tror ts. Jag har flera vänner som tappat sina barn.


    Och de barnen blev skadade? Dog? Klarade sig alldeles utmärkt, som barn oftast gör? Du får gärna berätta mer, det där var ju rätt dålig info!
    Anonym (Lövet) skrev 2014-07-22 22:48:35 följande:
    Ja dåligt samvete. "Har jag gett för lite mat? För mycket mat? För mycket sömn? För lite sömn? Lekt för mycket? För lite?"
    Det där känner vi väl alla igen! Oro och dåligt samvete, småbarnstiden blir till ett kaos av sådana tankar och det blir svårt att njuta av det som borde vara den lyckligaste tiden i ens liv!

    Även helgon har ett förflutet, även syndare har en framtid.
  • Anonym (kan hända den bästa)

    Jag har också tappat mitt barn när hen var några v. Det var en olyckshändelse och jag hade dåligt samvete och grät i flera dagar men hen klarade sig utmärkt och springer idag runt som en lycklig 5-årig. Var inte för hård mot dig själv. Olyckshändelse är olyckshändelse medan att rulla ner från skötbord/säng är idiotiskt och som andra skriver att det ska sitta i ryggmärgen men att inte lägga dem på säng/skötbord etc. Samt inte gå med kokande saker över bebisen så att det kan hänsa att man snubbla och bränner bebisen men annars att snubbla kan hända den bästa. Var inte för hård. Du tog ju in din son på akuten och läkare undersökte honom och han är frisk. Bryr sig inte om elaka kommentarer här inne. Du är nybliven mamma och försöker sitt bästa och olyckor kan hända alla. Vänta tills barnet börjar krypa och ställa sig mot saker och gå för olyckor kommer hända.

  • Zarina

    Kram till dig! Förstår till 100% att det måste kännas fruktansvärt! MEN, det var en olycka! Du tog upp och tröstade direkt, och åkte in direkt! Du gjorde allt rätt och allt var bra! Det du ska försöka göra nu är att SLAPPNA AV! Som någon annan skrev känner han precis hur du känner, du smittar av honom med dina känslor! Lägg detta bakom dig, hantera honom med säkra trygga tag så han känner att han är trygg i en lugn och säker mammas famn! Det var säkert en mycket skrämmande upplevelse för honom, så ditt jobb nu är att få honom att glömma det och endast känna sig trygg! Vilket du gör genom att jobba upp din egen självkänsla igen och lägga det som hände bakom dig! Lycka till!! :) You can do it!!

  • Zarina

    Håller också med om att fall"olyckor" från sängar och skötbord, samt brännskador för att man inte passat sig med hett vatten nästan kan klassas som slarv snarare än en olycka!! Men att snubbla när man har bebisen i famnen, är en ren och skär olycka!

  • Dohgon

    Jag har förvisso aldrig tappat någon av mina barn, men när sönerna var 3-4 veckor så lyckades jag gå rakt in i dörrposten så hans huvud slog i där (tvillingar som vaknade för att äta si sådär var-varannan timma varje natt så var inte helt med på vad som hände) Och jag hade fruktansvärt dåligt samvete. Men ingen skada skedd och han mår bra idag.
    Har även ramlat i trappan när jag burit samma son två gånger när han var under halvåret. Nu mer bär jag aldrig ett barn i trappan =p

  • Anonym (olyckor)

    Dom händer lätt olyckorna men man får göra det man kan för att undvika dom. Snubbla kan ju alla göra. Min skräck är verkligen att jag ska tappa mitt barn eller att hon ska falla från skötbordet. Jag har tagit alla åtgärder jag kommit på för att förhindra men det räcker inte alltid det heller. Olyckor händer som sagt.

  • Anonym (Moralkärringar)

    Ha ha omg vilk moralmammor!!! Klart det inte gör nåt om man tappar ungen i golvet, vad kan hända liksom?? Nä bara för att ni är så bittra och perfekta!! Ungar tål nog att dänga ner i golvet , vaddå det var en olycka liksom, skitsamma, om en unge rasar ner från skötbordet är väl ingen big deal, nej släng ungarna i golvet lite mer så dem lär sig!!!!

  • ÄngDal
    Anonym (Traumatiserad) skrev 2014-07-21 21:19:36 följande:

    Jag mår så fruktansvärt dåligt!!!! Är så arg, ledsen, besviken på mig själv. Idag tappade jag min underbara lilla älskling!!!! Vem fan tappar sin 6 veckors bebis? Jag känner mig som världens sämsta mamma :(

    Det gick så snabbt och jag blev så chockad att jag inte ens minns hur det gick till riktigt. Jag vet bara att jag skulle lägga ner honom i babysittern, men något hände (snubblade? Tappade balansen?) och han åkte ur mitt grepp, han slog i byrån och for i golvet - herregud det är det VÄRSTA jag varit med om i hela mitt liv, jag mår illa bara jag tänker på det, och den bilden av hur han faller och dunsen när han med huvudet och kroppen slår i golvet går som på repeat!

    Han gallskrek direkt, ett hjärtskärande skrik jag aldrig hört förut trots kolik! Han var så chockad och rädd min lilla bebis! Och jag har aldrig varit så rädd och skakig i hela mitt liv, fort som tusan lyfte jag upp honom och tröstade medan jag skakade i hela kroppen och grät och grät. Ja, jag har gråtit hela dagen, jag gråter nu med när jag skriver detta, jag känner mig så hemsk.

    När han blev lugnad blev han väldigt slö och medtagen, klarade inte av att titta med öppna ögon, det var som att han "försvann", jag var så rädd. Vi åkte in akut och då hade han piggnat till, en läkare kollade honom och konstaterade att han mår bra, inte en skråma tack gode Gud! Resten av dagen har han varit som vanligt, men jag mår så dåligt, sååå dåligt, jag vet inte hur jag ska släppa det här.. Mitt stackars älskade barn! Jag kommer aldrig glömma känslan, rädslan eller synen av hur jag tappar honom rätt på golvet!

    Jag kommer aldrig komma över detta :'( hur hemsk mamma är jag på en skala? Har så dåligt samvete så det finns inte..


    Det är klart att man känner sig värdelös när något sådant händer, men ta det lugnt och nedvärdera inte dig själv. Att du får sån ångest visar att du är en bra mamma, du bryr dig och du lär bli ännu försiktigare i framtiden. En dålig mamma hade inte brytt sig eller åkt till akuten (bra att du gjorde det).

    Olyckor händer ibland, det du beskriver har troligen hänt alla föräldrar. Dessutom är barn tack och lov tåligare än man kan tro. Han fick ju inte en skråma ens, eller hur! :)
    Så ta det lugnt och njut vara av sommaren och lägg denna händelse bakom dig.
    Kram
  • Alva3
    Lady Godiva skrev 2014-07-23 01:07:23 följande:

    Och de barnen blev skadade? Dog? Klarade sig alldeles utmärkt, som barn oftast gör? Du får gärna berätta mer, det där var ju rätt dålig info! Det där känner vi väl alla igen! Oro och dåligt samvete, småbarnstiden blir till ett kaos av sådana tankar och det blir svårt att njuta av det som borde vara den lyckligaste tiden i ens liv!


    Ursäkts för otydligheten, ja, barnen klarade sig bra som tur var! bäst är det om dem skriker direkt, för då är dom ju inte avsvimmade!
    William 2006-12-27~ Maximilian 2010-11-30~ Valentin 2014-03-04
  • Lejonhierta

    Om du har tecknat en privat barnförsäkring så tycker jag att du ska ringa och "anmäla" skadan även om det inte blir någon skada, för skulle det vara så olyckligt att ditt barn får något men senare i livet så är det bra om det finns registrerat att det hänt. Bolaget gör dock inget mer än registrerar skadan samt beroende på vilket bolag får du även en akutersättning utbetald för att ni uppsökt sjukhus. Så du behöver inte skicka in några papper eller annat.

    Mina ungar har ju hittat på en del saker genom årens lopp och ena sonen fick just kvittera ut 9000:- för ett litet ärr på läppen han fick då han och lillebror -hör och häpna - slogs om dammsugaren (hur ofta händer det liksom?) och slangen släppte från röret och nockade honom på munnen så läppen klövs.

    Om du inte tecknat någon försäkring så gör det! Har de barnförsäkring så slipper man hälsodeklaration den dag de ska gå över i en vuxenförsäkring och är således skyddade till viss del mot reservationer för saker som skett i barndomen och annars skulle medfört undantag. (Jobbat på försäkringsbolag tidigare)-

    Och som du märker, en olycka är ett ögonblicksverk. Hoppas allt gått bra. Kram

Svar på tråden Jag tappade mitt spädbarn!!!!!!