Junibebisar 2014
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
-
-
Svar på tråden Junibebisar 2014
-
Babysittern är världens bästa grej här hemma! Superbra avlastning! Han ÄLSKAR sin babybjörn babysitter. Ibland när han gnäller när vi bär honom blir han nöjd så fort vi sätter ner honom där. Där kan han sitta medans mamma lagar mat och städar och äter frukost och ja allt möjligt. I början var jag tvungen att gunga honom i den konstant men nu nöjer han sig oftast med att bara sitta och titta på mamma och prata med mamma. Sen har han ju börjat sprattla mer och då rör den sig av sig själv.
Babygymmet är ingen hit i mer än 5-10 minuter för han kan ju inte röra leksakerna utan bara titta på dem och när de inte rör sig så blir det tråkigt.
Jag njuter för fullt sen han blev ca 1,5-2 månader. Då förbättrades allt radikalt! Förutom sömnen kanske. Men även den blev bättre för förr sov jag kanske 2 h per dygn, nu lyckas jag skrapa ihop betydligt mer än så. Tycker han har blivit en mycket snällare och gladare bebis på sistone och det är så himla roligt när man kan "kommunicera" och han alltid lyser upp och är glad så fort jag pratar med honom osv. Samt roligt med all annan utveckling, allt joller och hur han sen igår börjat upptäcka och käka sina händer. Det blir bara lättare o bättre med tiden har jag lärt mig med andra ord! det tuffa blir ett minne blott nästan ;) -
Åh du är verkligen inte ensam! Gud vad uppfriskande att fler känner precis så. Jag råkade skriva en liknande status på Facebook för ett tag sen och jääääklar vad folk har åsikter! "Det är den bästa tiden i livet", "njuuuuut av bebislivet", "det är så fantastiskt". Men fan man sover inte, man hinner knappt äta frukost och lunch vissa dar och duscha är inte ens att tänka på förrän karln kommer hem från jobbet. Och graviditeten som alla säger att "åååh det är så mysigt!", vart då nånstans? Stor och klumpig, obekvämt, kissar konstant och man kan knappt knyta skorna, halsbränna från helvetet, matvanorna blev helt upp och ner...och alla såna åsikter förstår folk omkring en inte alls.Kela1981 skrev 2014-08-07 07:16:21 följande:
Usch! Känner mig urlakad, utschasad och fullständigt färdig. Vår prinsessa är sju veckor och jag undrar när man ska börja njuta av det som alla säger är så fantastiskt. Det är klart att hon är fantastisk och när de där leendena kommer så blir man ju helt knäsvag. Men hur hanterar man sömnbristen egentligen? Och då har vi ändå en hyfsat lätt bebis tror jag.
Första "bråket" med sambon kom nu klockan 6 på morgonen så där gick den dagen åt skogen. Vill bara sätta livet på paus och få lite andrum. Sitter bara och gråter och vill inte mer. Är det så här det ska vara?
Förlåt men jag behövde bara kräka av mig lite...allting känns lite tufft just nu.
Sen har jag bestämt mig för att jag bara vill ha ett barn för killen har 2 sen innan så vi är redan 5 i familjen. Och det vägrar folk acceptera. "Jaja, vänta du bara...det kommer en till om ett tag höhö". Men fan, lyssna på vad jag säger!! Jag älskar min dotter och jag älskar även min karriär så jag vill hinna våda delarna. Vi lever trots allt bara en gång och jag vill inte bli en småbarnsmamma som upptäcker om 18 år att oj, vart tog tiden vägen. Nä, fan folk måste respektera andras val och åsikter utan att lägga sig i.
Nu kämpar vi på och hoppas man kan njuta av att barnen får rutiner och vår sömnbrist blir obefintlig snart ???? -
Vänta bara tills dottern blir runt 1,5-2 år. Då kommer alla jävla frågor. "Jaha, när kommer nästa barn?"smalljey skrev 2014-08-08 08:21:20 följande:Åh du är verkligen inte ensam! Gud vad uppfriskande att fler känner precis så. Jag råkade skriva en liknande status på Facebook för ett tag sen och jääääklar vad folk har åsikter! "Det är den bästa tiden i livet", "njuuuuut av bebislivet", "det är så fantastiskt". Men fan man sover inte, man hinner knappt äta frukost och lunch vissa dar och duscha är inte ens att tänka på förrän karln kommer hem från jobbet. Och graviditeten som alla säger att "åååh det är så mysigt!", vart då nånstans? Stor och klumpig, obekvämt, kissar konstant och man kan knappt knyta skorna, halsbränna från helvetet, matvanorna blev helt upp och ner...och alla såna åsikter förstår folk omkring en inte alls.
Sen har jag bestämt mig för att jag bara vill ha ett barn för killen har 2 sen innan så vi är redan 5 i familjen. Och det vägrar folk acceptera. "Jaja, vänta du bara...det kommer en till om ett tag höhö". Men fan, lyssna på vad jag säger!! Jag älskar min dotter och jag älskar även min karriär så jag vill hinna våda delarna. Vi lever trots allt bara en gång och jag vill inte bli en småbarnsmamma som upptäcker om 18 år att oj, vart tog tiden vägen. Nä, fan folk måste respektera andras val och åsikter utan att lägga sig i.
Nu kämpar vi på och hoppas man kan njuta av att barnen får rutiner och vår sömnbrist blir obefintlig snart ????
"Blir det något småsyskon snart?"
Hatade verkligen folk som ska lägga sig i. Det skiljer 4 år mellan mina grabbar och det har varit ett medvetet val att vänta tills Viggo blivit större och mer självständig. Hade det varit så att vi försökt tidigare så hade jag blivit knäckt av alla frågor. -
Ha ha ha....Vad befriande att höra fler som känner samma sak :) Jag har försökt hålla den delen av mitt liv borta från FB just pga rädslan för såna kommentarer, tror jag hade blivit ovän med rätt många annars ;)smalljey skrev 2014-08-08 08:21:20 följande:Åh du är verkligen inte ensam! Gud vad uppfriskande att fler känner precis så. Jag råkade skriva en liknande status på Facebook för ett tag sen och jääääklar vad folk har åsikter! "Det är den bästa tiden i livet", "njuuuuut av bebislivet", "det är så fantastiskt". Men fan man sover inte, man hinner knappt äta frukost och lunch vissa dar och duscha är inte ens att tänka på förrän karln kommer hem från jobbet. Och graviditeten som alla säger att "åååh det är så mysigt!", vart då nånstans? Stor och klumpig, obekvämt, kissar konstant och man kan knappt knyta skorna, halsbränna från helvetet, matvanorna blev helt upp och ner...och alla såna åsikter förstår folk omkring en inte alls.
Sen har jag bestämt mig för att jag bara vill ha ett barn för killen har 2 sen innan så vi är redan 5 i familjen. Och det vägrar folk acceptera. "Jaja, vänta du bara...det kommer en till om ett tag höhö". Men fan, lyssna på vad jag säger!! Jag älskar min dotter och jag älskar även min karriär så jag vill hinna våda delarna. Vi lever trots allt bara en gång och jag vill inte bli en småbarnsmamma som upptäcker om 18 år att oj, vart tog tiden vägen. Nä, fan folk måste respektera andras val och åsikter utan att lägga sig i.
Nu kämpar vi på och hoppas man kan njuta av att barnen får rutiner och vår sömnbrist blir obefintlig snart ????
Det är ju mitt liv så då kan väl omgivningen ge fan i att lägga sig i hur det ska levas?!
Varken jag eller sambon hade barn sedan innan och jag har alltid sagt att jag inte bara vill ha ett barn utan att det måste få ett syskon. Men jag kan säga att det kommer att dröja minst 3-4 år innan nästa kommer! Först vill jag ha tillbaka mig själv och bli normal igen.
Jag hade förvisso en enkel graviditet men inte trivdes jag för det. Humöret gick upp och ner, konditionen och träningen gick åt skogen, kroppen svällde på alla möjliga ställen osv. Dessutom gick ju tiden så sjuuuukt långsamt!
Hoppas dom får rutiner snart så vi kan börja njuta på riktigt :) -
Fattar inte varför folk ska blanda sig i andras barnafödande! Vi har jättemånga i vår omgivning som har eller har haft problem att bli gravida, missfall osv så när vi började försöka så berättade vi inte det för någon för vi visste ju inte om det skulle fungera för oss. Framför allt så blir jag förvånad över att folk som själv har barn tjatar och lägger sig i. Har dom glömt hur det var? Kan man inte få bestämma själv?Axo skrev 2014-08-08 08:28:00 följande:Vänta bara tills dottern blir runt 1,5-2 år. Då kommer alla jävla frågor. "Jaha, när kommer nästa barn?"
"Blir det något småsyskon snart?"
Hatade verkligen folk som ska lägga sig i. Det skiljer 4 år mellan mina grabbar och det har varit ett medvetet val att vänta tills Viggo blivit större och mer självständig. Hade det varit så att vi försökt tidigare så hade jag blivit knäckt av alla frågor.
Jag vill också ha lite längre mellan denna och nästa och det är väl ingenting konstigt tycker jag. Måste väl hinna förtränga spädbarnstiden ordentligt ha ha ha.... -
Apropå andra människor, fick min första uppfostrande kommentar av en främling igår.
Jag satt på en uteservering och matade bebisen. En tant går förbi långsamt, tittar och tittar. Det är ju många som är nyfikna på lillen så jag skulle precis börja det vanliga "sex veckor på torsdag, det är en pojke" och så vidare. Då säger hon plötsligt "Jag hoppas du har solskyddsfaktor på den där". Jag blev lite paff och sa typ "vi är mest i skuggan, och klockan är ganska mycket" (solen är inte så stark). Sen klagade hon på att han hade för lite kläder på sig... det var fortfarande minst 25 grader varmt så jag påpekade att om han skulle ha kläder skulle han nog svettas ihjäl. Då sa hon att "på min tid skulle man ha mössa på dem i alla fall": Jag svarade att jag ändå tyckte att det var för varmt för det, och vi sitter ju bara i skuggan. Hon avslutade med "Jag säger ju inte det här för att jag är bättre än du. Jag vill bara säga till". Jag tror jag bara sa okej och tittade demonstrativt ner mot min bebis och min tidning. WTF liksom?
-
Helt magiskt att folk inte känner några som helst restriktioner när det gäller att kommentera andra! Du var ju ändå trevlig tillbaka, tror att jag kommer att vara riktigt otrevlig när det väl händer mig :/Sansa Snark skrev 2014-08-08 12:13:21 följande:
Apropå andra människor, fick min första uppfostrande kommentar av en främling igår.
Jag satt på en uteservering och matade bebisen. En tant går förbi långsamt, tittar och tittar. Det är ju många som är nyfikna på lillen så jag skulle precis börja det vanliga "sex veckor på torsdag, det är en pojke" och så vidare. Då säger hon plötsligt "Jag hoppas du har solskyddsfaktor på den där". Jag blev lite paff och sa typ "vi är mest i skuggan, och klockan är ganska mycket" (solen är inte så stark). Sen klagade hon på att han hade för lite kläder på sig... det var fortfarande minst 25 grader varmt så jag påpekade att om han skulle ha kläder skulle han nog svettas ihjäl. Då sa hon att "på min tid skulle man ha mössa på dem i alla fall": Jag svarade att jag ändå tyckte att det var för varmt för det, och vi sitter ju bara i skuggan. Hon avslutade med "Jag säger ju inte det här för att jag är bättre än du. Jag vill bara säga till". Jag tror jag bara sa okej och tittade demonstrativt ner mot min bebis och min tidning. WTF liksom?
-
Sanslöst! Hur tänker folk? Jag ville bara säga till??? Varför då? För att hon utgick från att det behövdes? Jag kommer ha svårt att vara trevlig om någon kommer med liknande kommentarer.Sansa Snark skrev 2014-08-08 12:13:21 följande:Apropå andra människor, fick min första uppfostrande kommentar av en främling igår.
Jag satt på en uteservering och matade bebisen. En tant går förbi långsamt, tittar och tittar. Det är ju många som är nyfikna på lillen så jag skulle precis börja det vanliga "sex veckor på torsdag, det är en pojke" och så vidare. Då säger hon plötsligt "Jag hoppas du har solskyddsfaktor på den där". Jag blev lite paff och sa typ "vi är mest i skuggan, och klockan är ganska mycket" (solen är inte så stark). Sen klagade hon på att han hade för lite kläder på sig... det var fortfarande minst 25 grader varmt så jag påpekade att om han skulle ha kläder skulle han nog svettas ihjäl. Då sa hon att "på min tid skulle man ha mössa på dem i alla fall": Jag svarade att jag ändå tyckte att det var för varmt för det, och vi sitter ju bara i skuggan. Hon avslutade med "Jag säger ju inte det här för att jag är bättre än du. Jag vill bara säga till". Jag tror jag bara sa okej och tittade demonstrativt ner mot min bebis och min tidning. WTF liksom?
-
Har också svårt att fatta det. Visst, jag kan också vara nyfiken och undra om inte de ska skaffa barn, men aldrig att jag skulle ställa frågan rakt ut. Jag skulle heller aldrig fråga hur länge någon har försökt.Kela1981 skrev 2014-08-08 09:22:18 följande:
Fattar inte varför folk ska blanda sig i andras barnafödande! Vi har jättemånga i vår omgivning som har eller har haft problem att bli gravida, missfall osv så när vi började försöka så berättade vi inte det för någon för vi visste ju inte om det skulle fungera för oss. Framför allt så blir jag förvånad över att folk som själv har barn tjatar och lägger sig i. Har dom glömt hur det var? Kan man inte få bestämma själv?
Jag vill också ha lite längre mellan denna och nästa och det är väl ingenting konstigt tycker jag. Måste väl hinna förtränga spädbarnstiden ordentligt ha ha ha....
4 år var verkligen det optimala för oss. Viggo har hunnit bli så pass stor att han fattar vad det innebär att bli storebror och han klarar sig relativt bra själv. Han tycker verkligen om sin lillebror och är jättestolt! -
JAg frågade en kompis när nästa barn kommer efter hon fått sin första. Då säger en gemensam kompis "men så säger man väl inte!!!!" Jo, sa jag, jag är nyfiken o vill veta om hon vill skaffa fler eller inte! Är det så "fel" o fråga. Hon svarar om hon själv vill. 2jag vill ha en till, men scchhhh" sa hon då. Hon hade inte pratat med sambon om det.
JAg frågar o så säger dom att det räcker eller två till osv! =)