Ni som medicinerar med Elvanse

Hej!
Jag tror jag kan ge dig ett sent, men upplysande svar!
Jag har testat både lagliga och icke lagliga substanser och i motsatts till dig, så tvingades jag ta magmedicin tillsammans med medikinett medans ex Elvanse gör mig lugn i magen! Ärligt så skriver jag detta under min 1a dag med Elvanse, men känner igen vad preparatet har för verkan efter många års sökande på alla marknader ovan och under jord!
Som jag uppfattar det, så blir du mentalt speedad av Elvanse. Därav oro i övre magmunnen, spänningshuvudvärk och illamående! Öka då inte dosen för att söka längre effekt och ta absolut inte ex Treo mot huvudvärken, ta alvedon som är avslappnande! Ska du få längre effekt av din medicin, tvingas du nog ta en ny när den andra lämnar systemet!
Om du inte sagt dig redan testat Medicinet, hade jag nog rått dig att prova denna i stället. En sak jag noterade med just Medicinetten, var att jag ansåg att min kropp inte gillade kapslarna med modifierad frisättning. Däremot så fungerade dom direkt verkande pillerna på 10mg mycket bättre. Man får ju ta dom flera ggr per dag då, men kroppen gillade dom bättre på något vis! För min egen del söker jag just den mer speedade biten, då jag lider av lösningsmedelskada och behöver fart för att väcka min trötthet och redan nu känner jag att jag funnit vad jag söker. Även om jag efter bara ca 1 timme insåg, att dosen på 30mg är allt för låg för mig. Jag tog en till och då började jag få den speed som behövs för att aktivera mig och inte sitta still i soffan och önska att jag bara hade orken att göra det som andra människaor gör. En mycket bra jämförelse för min del är att jag är mentalt rullstolsbunden, utan dessa mirakel görande substanser.
Om du inte redan vid detta laget redan avbrutit behandlingen med Elvanse pga att du själv noterat den speedade effekten medicinen ger, så råder jag dig till att prova med just Medicinetten igen, fast enbart i direktverkande 10mg tabletter och alltså inga kapslar! I min åsikt "jobbar" dock Medikinett på en lite annorlunda punkt inne i skallen, än vad typen Elvanse substansen gör förutom då just själva "speedet". Jag anser jag blir "klarare" i skallen, medans Medicinett gav känslan av att "finnas där och verka", d.v.s. jag fick känslan av att vara påverkad! För den saken menar jag dock inte berusad!
Jag gick på Medicinett i 6 månader och en sak jag funnit mycket positivt med det är, att jag som annars söker "speed" fick möjligheten att lugna ner hjärnan en period och kunna fundera efter lite bättre. Det har givit mig insikt i en rad saker som jag kanske "sprungit förbi" annars. Vi talar givetvis om djupa saker och tankar!
Hoppas att mitt svar ger dig och ev även andra, en ledtråd i ert sökande efter ert välbefinnande!!!  
Ps. Den speedade effekten kan även skapa problem med spända käkar och med det i värsta fall sönderpressade tänder! Och/eller problem med rygg och nacke, då man spänner dessa muskler. Problem här medför alla tänkbara följdproblem som, värk i ben och knän, trötthet, domningar på alla tänkbara ställen på kroppen etc etc. Kotorna i nacken anses t.o.m ofta som bakomliggande orsak till Astma och olika allergier. Är man bara medveten om det så går det att lära sig slappna av i dom områden som ev spänns och massage är alltid avslappnande. I nödfall får man gå till en kotknackare och knäcka rätt kotorna i rygg och nacke, för att för en tid i alla fall få uppleva, en fullständig frihet som en fågel... D:S.

Hälsningar

"Den undre världen" 

 

Hej och tack för ditt svar, som tyvärr kom försent.

Det var flera månader sedan jag slutade med Elvanse och gick över till Metamina. Jag fick aldrig någon effekt alls av Elvanse, inte ens på 120 mg. Istället blev jag bara mer och mer deprimerad och fick sömnsvårigheter.

Jag fick nästan inga magsmärtor av Elvanse, men det får jag av ALLA mediciner jag tar och har medicinerat med minst 40 mg Omeprazol i flera år nu.

Concerta, Medikinet och Ritalin gav mig sån fruktansvärd smärta i magen att jag var tvungen att sluta med dom. Dessutom fick jag en oerhört kraftig rekyleffekt på eftermiddagen när medicinen gick ut ur kroppen och tog nästan livet av mig pga panikångestattackerna...

Jag får ALDRIG någon "speedad" effekt av Elvanse eller Metamina, men däremot kände jag väl av lite av den "speedade" känslan på snabbverkande Ritalin/Medikinet. Det varade bara den första timmen när tabletten satte in och fick mig att börja "babbla" och bli social och trevlig- i vanliga fall är jag asocial och avskyr att prata med människor, speciellt främlingar.

Efter att ha medicinerat i ca 3 mån med Metamina i olika doser har jag nu lägsta tänkbara dosen och endast vid de tillfällen då jag måste iväg någonstans, då jag måste "orka" göra normala saker som alla andra människor orkar genomföra.

Jag fick givetvis sällsynta biverkningar i form av enormt svullna ben och fötter redan vid 25 mg. Enligt min psykiatriker handlade det om cirkulationsrubbningar och ev hjärtsvikt.

Blodtryck och puls var annars normal. Jag hade så ont i fötterna när nerverna klämdes ihop så att jag inte ens kunde gå. Det var hemsk smärta dygnet runt och jag fick naturligtvis inte ens på mig skor. Så levde jag från slutet av juni tills första veckan i augusti, då jag gav upp efter ha testat högre dos (ännu värre och fler biverkningar som inte gick över).

Även på metamina blev jag mer och mer deprimerad, fick svåra panikångestattacker dagligen och kunde inte heller sova, trots att jag tog sista tabletten för tidigt på em, så att jag somnade kl 19-20 varje kväll i soffan, helt medvetslös... Det funkar inte att leva så pga en medicin.

Men nu är jag så enormt trött och orkeslös och har gett upp hoppet om att få ett normalt liv. Jag har nu testat alla mediciner som finns och det finns inget som hjälper mig med tröttheten, depressionen och panikångesten. Jo, stesolid hjälper mot panikångesten och ADHD-medicin i rätt dos också och mot mina andra problem, men min psykiatriker skiter i om jag lever eller dör, så jag får ingen hjälp. Inte ens samtalsterapi... Det är bättre för alla om jag dör, ingen kommer ändå att märka att jag är borta...

Jag ska imorgon påbörja första steget in i Elvanse-världen men jag är såklart otroligt rädd att det till slut kommer skita sig. MEN man får inte ge upp. Om din psykiatriker är en skitstövel eller du känner att du inte får hjälp, se då till att byta psykiatriker. Med våra diagnoser så är det lätt att sitta på händerna och lida i tystnad men då är det extra viktigt att åtminstone försöka förbättra sin situation.

Vissa dagar är jag extra cynisk och funderar på att kasta mig från ett tak, men självmord gör inget bättre, genom självmord så tar du helt bort chansen att någonsin må bättre. Om inte annat så kanske du och jag kan prata med varandra, jag kan också behöva någon att bolla tankar med. Vi är inte ensamma!

Jag har själv suttit i den här skiten mycket länge och vissa dagar vill jag verkligen bara ge upp, men vi har inte den möjligheten, har man slagit i botten så finns det bara förbättringar att tjäna!

Ursäkta att jag missade ditt svar som var omtänksamt. Jag är djupt inne i en depression nu (sedan flera månader och det blir bara värre) och panikångesten driver mig snart över gränsen. Jag har kämpat varje dag för att överleva, men nu orkar jag inte längre.

Sista droppen i bägaren var när jag insåg att det är posttraumatiskt stressyndrom som har gett mig svåra självmordstankar sedan 3 år tillbaka (då en händelse utlöste det). Men min psykiatriker anser tydligen att jag bara är en lögnaktig dramadrottning som bara vill ha uppmärksamhet. Han tvivlar tydligen på min adhd + aspergerdiagnos också.

Citat: "Jag har aldrig träffat någon med dessa diagnoser som beter sig som du gör" = felaktiga diagnoser av den utredande psykologer, jag är en sådan som aldrig vill bli frisk utan njuter av all uppmärksamhet...

och "Du bara ältar gamla saker om och om igen och går aldrig vidare med ditt liv!" 
Mitt svar som ignorerades med tystnad som vanlig: "Ja, jag ältar samma gamla saker för att jag aldrig ha fått en chans att bearbeta något! Det händer bara nya saker som är traumatiserande och läggs på hög och ignoreras. Jag har bett om terapi sedan jag flyttade hit 2001 och allt jag har fått är värdelösa mediciner och några timmar mindfulness, som i mina ögon är oanvändbart eftersom jag INTE KAN leva i nuet utan att bearbeta mitt förflutna först..."

Jag KAN INTE byta psykiatriker, det är stor brist och det finns inga andra. Inte ens någon privat... Jag bor inte i en storstad och mitt landsting tycks tillhöra ett av de värst drabbade av personalbristen bland läkare och specialister.

Min "underbare" psykiatriker som räddade livet på mig för några år sedan har antingen fått en dödlig sjukdom, skulle gissa på en hjärntumör med tanke på hans extremt förändrade beteende. Eller så har han svåra familjeproblem, han är jämt ledig, sjukskriven eller bara "borta"/jobbar inte. Eller blivit kidnappad av aliens och ersatt av en kopia... Numera är allt så surrealistiskt att jag snart tror på vad som helst...

Senaste gången vi träffades för ett par månader sedan så triggande han medvetet igång en panikångestattack hos mig, genom sitt sätt att bete sig och att uttrycka sig på det sätt han vet att jag går igång på. Jag tror han faktiskt ville att jag skulle ge mig på honom fysiskt, för att kunna anmäla mig och bli av med en "besvärlig" patient.

Jag har aldrig känt mig så kränkt och förnedrad, ledsen och förbannad. Han har hjälpt mig så mycket för några år sedan och nu beter han sig som han faktiskt hatar mig.
Jag sörjer en bra psykiatriker som brukade bry sig om sina patienter och alltid göra sitt bästa för att hjälpa dom. Jag låter paranoid, men som tur var hade jag ett vittne med mig. Hon blev totalt chockad över hans attityd och beteende, så det är inte länge inbillning från min sida.

Imorgon träffar jag en ny psykolog, den första på ca 2 år. Det är nog mitt sista försök nu, men efter 2 telefonsamtal med honom har jag en känsla av att vi kommer att prata förbi varandra, han har redan irriterat mig ordentligt eftersom han inte lyssnade på vad jag sa.
Personkemin har fungerat med terapeuter, men de är oftast för unga utan den erfarenhet och utbildning jag behöver. Antingen så lyssnar de inte och vet heller inte hur en person med asperger fungerar, eller så flyttar de inom 12 mån. Jag hinner inte bygga upp tillit på så kort tid efter ha blivit bränd hela mitt liv...

Och nu sitter jag och funderar på varför jag ens ska fortsätta kämpa? Jag har ingenting, har aldrig haft något, inte ens det viktigaste som kärlek. Det finns ingenting för mig i denna värld och jag kan inte heller finna något som gör mitt liv mindre meningslöst. Jag önskar att jag kunde gå och lägga mig nu, somna och aldrig vakna upp igen.

Jag är 37 år och har aldrig varit älskad, aldrig känt äkta glädje och lycka några längre stunder. Jag har kämpat mot mörkret sedan jag var 5 år och till vilken nytta? Inte ens min psykiatriker sedan ca 8 år, min husläkare på vc sedan 10 år tillbaka, min gynekolog sedan 12 år, bryr sig om att hjälpa mig med mina kroniska sjukdomar. Man struntar i mina diagnoser och symptom som borde behandlas, hoppar över utredningar för att slippa göra sitt arbete och ignorerar alla rop på hjälp. Alla tror att jag ljuger och överdriver, jag tar bara upp onödig plats, är en dyr börda för staten. Jag vill ju inte ens bli frisk och få ett normalt liv enligt de som ska känna mig bäst... att jag anser motsatsen är meningslöst. När ingen bryr sig om mina rop på hjälp så tynar rösten bort till slut...

Det kanske inte är nån tröst men det finns många som mår lika jävligt som du gör. Snälla, gör inget dumt - du vet aldrig vad som händer i framtiden - du kanske långsamt blir bättre å finner lite mening å vem vet, plötsligt står där kanske nån att dela livet med.

Bamsekram från Göteborg

Hej,

Jag vill först uttrycka medkänsla med er som inte har blivit hjälpta av dessa mediciner. Det kanske inte passar alla men det är värt att testa i alla fall.

Mitt problem har varit främst trötthet och ADD/ADHD-symtom i stil med koncentrationssvårigheter och lättdistraherbarhet. Har också lite Asperger men inte så mkt att det är ett stort problem. Japp jag anser att man inte antingen har eller inte har en dylik diagnos utan det är för mig tydligt att det är många som ligger i gränslandet. 

Jag blev först ordinerad en rad Metylfenidratbaserade preparat. Medikinet, Ritalin m fl. Av de jag provade funkade Ritalin hyfsat genom att jag blev lite piggare medan andra inte funkade alls. Jag fick feber som biverkning dock så det funkade inte i längden att gå omkring med 38 i feber hela tiden. Sedan provade jag Elvanse och det visade sig vara den enda medicin som verkligen funkar på ett mycket tydligt sätt plus att jag slapp febern. Blev snabbt klart att en kapsel på morgonen inte räckte en hel dag. Blev då trött vid middagstid. Därför tar jag nu två kapslar på morgonen och en efter lunch vilket funkar bra.

Efter att ha tagit Elvanse i över ett år börjar jag nu tyvärr få tillbaka febern som biverkning...

Någon som känner igen detta?

Herregud, det är som att läsa mina egna tankar när jag läser uppifrån och ner, sitter helt utan medicin just nu förutom 600mg lyrica per dag mot panik ångest.
Slutade med metylfenidat efter ca 7 år och har testat alla olika sorter även några andra som strattera och nåt mer som inte är metylfenidat om jag minns rätt.

Inget fungerar för min mage iaf, blir totalt paj och det förstör mitt liv, slutade gå ut alls, slutade träffa folk, satt själv hemma jämt för det var för jobbigt att gå ut pga magen, och ville inte behöva förklara för alla liksom.
Har också ätit 20mg omeprazol morgon och eftermiddag varje dag i 10 år tror jag, brock på magmunnen och massa skit.
Även utvecklat massa mat allergier och intolleranser så lan knappt äta nånting utan att få igen det 3.4 dagar efteråt... 
Har 2-4 rätter jag kan äta som magen klarar och äter samma jämt.

Gav upp för ca 6 månader sedan när jag åt den sista varianten av metylfenidat, minns inte vad den hette. Hursom mår jag bra i huvudet och kan och orkar och vill göra saker, men magen hindrar det.

Sökte efter metamina idag men min läkare har skrivit ut Elvanse till imorgon så fort analysen är klar så jag hoppas verkligen det fungerar.

Vet inte riktigt vad jag skriver nu för blev lite snurrigt.
Hoppas att det löser sig för alla annars vet man ju vad som fungerar men orkar inte leva så heller...

Ha det bra!

Vad innehåller enbart kapsel? 70mg. Jag tycker inte dom hjälper mer än 3-5tim mitt på dagen. Sen äter man inte direkt. Blir helt slö i kroppen. Fryser som fan. En sak jag har tänktpå är att min vänstra hand och arm blir iskalla och myrkänsla. Vet inte varför.

Hej Maria!

Känner igen mig i en del av det du skriver. Har själv asperger och ADD, äter Elvanse och har precis insett att jag lider av komplex PTSD. Mina kontakter inom psykiatrin har inte bidragit till några insikter öht, utan snarare motarbetat och ifrågasatt mig.

Istället för att erbjuda ett tryggt och validerande stöd, insisterar de om arbetslivsinriktade insatser, vilket såklart bara är återtraumatiserande. Jag gick med på det tidigare, men nu har jag slutat vara en duktig patient. Jag har insett att de bara är bekväma, medan jag spelar med livet som insats. Det fick mig att bli mer bestämd.

Jag beklagar din situation med psykiatern och bristande terapeutisk kontakt. Men även om det är lättare att byta ut personer i en storstad, kan jag trösta dig med att det är många ruttna ägg i korgen här med. Jag är inne på min 3-4 och ska be att få byta igen.

Det som hjälpt mig bra däremot, är kontakten med fantastiska personer på Habiliteringen, samt att ha en partner med liknande problematik. Kontakt med andra med liknande erfarenheter via t ex Facebook-grupper har också varit bra. Dessutom har boken "Vi är våra relationer" av Tor Wennerberg varit ovärderlig för att förstå traumatiseringen (komplex PTSD) och hur brister i anknytningen gör livet ohanterligt smärtsamt.

Vet inte orsaken till din traumatisering, men oavsett verkar det som att många av oss på autismspektrumet har en otrygg/desorganiserad anknytning i grunden (vilket kan vara traumatiserande i sig). Och kontakten med en oförstående och nedlåtande normativ omgivning hjälper oss inte att läka våra trauman. Den strör snarare salt i de öppna såren genom att osynliggöra och stigmatisera våra funktionssätt, erfarenheter och behov. Vårt psykiska och fysiska immunförsvar jobbar oavbrutet, utan möjlighet till återhämtning. Det är därför inte konstigt att vi blir kroniskt hypervigilanta, stressade och deprimerade.

Det här inlägget blev lite långt, men det är ett så viktigt ämne det här med överlevnad ;)

Jag håller tummarna för dig. Och kom ihåg att vi är flera i samma båt, om än lite dåligt organiserade.

Nu är jag utan medicin igen, det var ett helvete, fick på en torsdag för 3 veckor sedan tror jag. redan första dagen kände jag ingen positiv effekt alls och efter ca 2-3 timmar så kom ångesten, och den växte och växte, satt i ca 8 timmar.

Höjde dosen efter 2 dagar till 60, samma sak igen effekt alls, blev bara irriterad för hjärnan började vilja göra saker som att städa, laga mat, diska etc.
Tappade helt mat lusten så vissa dagar täkte jag inte ens på att laga mat, kom på kl 17.00, oj jag åt senast igår kl 20.00.

Blev förbannad och slängde i mig 150 efter det för hade bestämt mig för att lägga ner skiten.

sen har jag haft problem med inflammerad tarm sen jag var 12, och det tog 3 dagar med elvanse så var jag på toa 10ggr per dag och det kom bara blod

Fick lite effekt på 150 men det vart bara frustrerande för hjärnan var med, men kroppen tung som en sten.

Dom vägrar totalt metamina iaf.. så vi sa farväl och nu får jag klara mig resterande 50-60 år av mitt liv på egen hand...

Klarar 2-3 dagar sen e jag bara för mycket för mig själv.
Så får antingen vredesutbrott och slår sönder min telefon sopm vanligt.
Eller så super jag mig full så jag kan slappna av...

Efter jag sluta så sa en högre uppsatt läare bar4a rätt ut iaf, "men om man har problem med irriterad tarm sk aman ju absolut inte äta depot"
Sp har dom gett mig depot i 8 år så det är dom som medicinerat sänder min mage och nu e jag pensionär och är 32 år...

Hoppas det löser sig för er iaf

Från den ljusa sidan så har jag bestämt mig för att flytta till spanien eller portugal och har redan fått 4 svar på separata villor, så ska försöka leva som om jag redan är i himmelen.

I portugal e ju alla droger lagliga med så kan självmedicinera utan att åla dit.
Och i spanien får vuxna på privat mark odla sin egen cannabis för eget bruk så länge man inte röker utan för tpomt gränsen e det ok,,,

Så jag ska hitta en fin plats, släppa allt och bara glida och inte tänka alls,,,,

Har använt elvanse i snart ett år. Tog ett tag att få till rätt dos för att slippa rekyl osv, ligger på 170mg idag. Var drygt i början eftersom jag behövde så pass hög dos och man höjer bara lite per gång. Prövade concerta innan, men fick bara hubudvärk och blev dåsig Även på höga doser.

Idag klarar jag av att sitta på möten utan att vrida mig i stolen och storma ut ur lokalen. Klarar att göra triviala saker utan att somna av "tristess". Sover som en gud och lider inte av en enda biverkning. Tur att medicinen ingår i högkostnadsskyddet då 170mg kostar circus 3lax i månaden

Jag går på privat klinik, då den kommunala motagning gjorde mig förbannad. Med deras gruppmöten där fyra läkare som aldrig täffat mig ska va med och bestämma. Fick avslag pga nin far inte kunde fylla i en barndoms blankett, och pga jag inte verkade vara helt på "botten".

På privata kliniken fick jag hjälp att fylla i formulären vilket jag inte hade klarat själv, dom är väldigt otydligt formulerade i frågeställningarna. Och man behandlas inte som en smygpundare.

Att få terapi verkar i stort sett omöjligt. Det ät alltid något krux. "Du måste medicinera klart"  "Du måste SLUTA medicinera först" Så där håller det på.
Efter 15 års (sic!) väntan får jag fortfarande ingen terapi.
Elvanse gör förresten att man inte kan få stånd ordentligt, men att ha ett sexliv är inget man tycker är viktigt för människan inom psykvården. Man får vara glad att man lever. Vilket jag börjat tvivla på.

Hej

Min son använder Elvanse 60 mg. Han började med 30 mg men eftersom den slutade verka runt 13:00 och han började bli agressiv så gick han över på 60 mg. Problemet han har av den är att han knappt äter något, har ont i magen ofta vilket har gjort att han nu inte vill ta den.. Fördelen med Elvanse är att den fungerar bäst av alla de ADHD mediciner han prövat innan men viktminskningen gör att han inte vill ta den något mer.

Mvh Lotta

Stå på dig Maria!

Jag är en väldigt ostabil person och jag kan säga att det som har hjälpt mig mest av allting är en nyttig mat och regelbunden träning! Det kan vara svårt att komma iväg, men om man tvingar sig själv till att antingen gå till gymmet eller ta en springtur så tackar man sig själv under träningen och efteråt. För mig har träning en terapeuftisk verkan, under mina träningspass finns det ingenting jag kan tänka på under ett lyft(styrketräning) eftersom hela min mentala och fysiska kapacitet används för att utföra lyftet.

Riktigt bra med styrketräning just på grund av att du tränar din mentalitet och ditt nervsystem. Utmaningarna under träning stärker dig både mentalt och fysiskt helt enkelt! Träning producerar avslappnande och glädje bringande hormoner och ger mig mer mental energi och uthållighet!

Ursäkta för avsaknad av rödtråd, men innan ett träningspass ofta känner mig ängslig och omotiverad, men efter jag har tagit ut mig själv och stretchat mår jag alltid mycket bättre, då känner jag mig lugn och harmonisk i jämförelse med innan!

För nybörjare rekommenderar jag en 5x5 träningsplan, 3 övningar varannan vardag, tar ca 1 timme och ger dig utmärkt funktionell styrka. Bra sida att kolla in på är www.stronglifts.com. Där får du reda på allting du behöver veta! Hoppas det går bättre för dig!

Kan också tillägga att jag tar Elvanse och för mig fungerar det rätt bra tills avtändningen som kan göra mig ängslig, dessutom gör den att min aptit går ner. Vad jag har fått reda på är att elvanse inte tas upp effektivt av kroppen om du inte äter tillräckligt med protein då detta är det som transporterar ämnet i kroppen. Jag ska också tillägga att det är viktigt att konditionsträna minst 90 minuter i veckan för att den ska fungera på bästa sätt. Jag brukar äta en stor frukost med en proteinshake och några till med ca 2-3 timmars mellanrum. Sedan äter jag mycket tillskvällen när min aptit återvänder.