Erli skrev 2014-06-26 08:43:22 följande:
Förstår absolut hur du känner. Så trist med en sån reaktion. Men jag tror inte han riktigt förstod det hela.
Både när jag plussade med sonen och nu så har jag fått en kram och sen har han inte sagt ett ljud mer om det på ett par veckor ( dock har han senaste dagarna blivit helt annorlunda och pratar om syskonet och pratar till magen). Jag tror männen blir lite chockade trots att de är med i beslutet att "skaffa" barn och de är i allra högsta grad med i hela "processen".
Men jag kan ju tala om att jag blev både arg och ledsen när han för nån vecka sen kom hem överlycklig från jobbet och skuttade in genom dörren. Med stooort leende säger han "jag ska bli morbror, syrran är gravid"!
Ja jag kan ju säga att jag blev besviken över att han var så himla lycklig för sin syster men inte för oss. Och det retar mig fortfarande. Men idag är han iallafall lycklig för bebisen i magen!
Kram! Hoppas du mår bättre snart och att gubben din ber om ursäkt rejält!
Ja men precis, jag fattade ingenting igår, han har ju varit jättepositivt till en till och det är verkligen inte bara jag som pratat om det. Därför blev jag så choklad. Vi har ju tänkt att det skulle ta minst ett halvår igen, och när det gick nästan med en gång så blev jag överlycklig och han...tveksam!! Va fan!? Skärp dej!!
Himla skönt i alla fall att höra att det är fler karlar med knepiga reaktioner, känns alltid bättre att veta att man inte är ensam.
Apelsin skrev 2014-06-26 12:34:04 följande:
Vad jobbigt. Första gången jag blev gravid blev min man helt jättekonstig och ville ta bort det. Jag vet inte varför de kan bli såna. Kalla fötter? Det är ju en stor grej.
Många styrkekramar till dig. Det kommer att bli superbra tillslut. Han måste nog bara smälta det.
Tack! Ja jag vet ju att det kommer bli bra. Det är ju en stor grej. Skönt att höra att det finns andra karlar som reagerar fånigt. Skärp er, säger jag bara.
Idag när jag var på jobbet sms:ade har förslag på namn. Så nu har det nog sjunkit in lite, och det gjorde mig jätteglad. Helst av allt skulle jag bara vilja tjata om "visst är du väl lite glad i alla fall?" Men man vill ju inte tvinga fram nåt. Dessutom suger han på att ljuga så skulle jag fråga om han är glad och han ljuger om det så skulle jag bara blir mer ledsen.
Jaja. Det sjunker väl in mer och mer hoppas jag.
Tack alla för att ni delat med er av era erfarenheter kring oväntade reaktioner, det har jag läst under dagen idag på jobbet och blivit lite tröstad. Tack!!