Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Yeey! Ska oxå klämma ut min bebis först! ;)

Min BM sa "inget speciellt". Du kan äta som vanligt. Men jag förstår din fråga. Min BM menade väl mer att man kan äta allt, ingenting direkt skadar, men sen reagerar väl alla barn olika på olika saker. T.ex har jag hört att man ska undvika röda saker, då många barn reagerar på det, vissa kan inte äta choklad, kaffe kan få barnet att få ont i magen osv. Medans andra kan äta precis vad som helst så som jag förstått det :)

Har inga raka svar till dig tyvärr, har inte ens klämt ut min unge ;p

Men det ända man egentligen ska undvika är väl mängder av alkohol ;)

Har bara skummat igenom erat amningsprat.

Våran tjej är nu lite mer än 30h. Vi överlevde första natten på BB. Hon var vaken från ca 10 till 04. Har testat amma, hon suger bra och så. Dock har ju inte mjölken runnit till ännu, så vi hade en väldigt arg tjej typ hela natten! Tillslut tog hon inte bröstet alls. Vi "gav upp" och tog fram nappen. Hon älskade den och vi fick sova någon timme iallafall. Idag har jag bestämt att testa ersättning. Hon fick en liten flaska vid kvart i nio av sköterskan, och OJ vad nöjd hon blev! :D har inte använt nappen sen dess, och den har fram tills kvart i 9 behövts ända sen ca 04.30 inatt!

Förstår dig! Hoppas ni hittar en bra lösning! Jag tänkte oxå halvamma tror jag. Typ när man är hemma. Men vill kunna ge ersättning när/om vårtorna blir extremt ömma, på nätterna så hon sover längre/bättre, när man har gäster och när man kanske är ute på ärenden någonstans. Så känns ersättning smidigast. Med ersättning kan man ju dessutom klä på sig klänningar när man ska ut på stan tex, ut och äta osv. Man slipper helt enkelt tänk på att amningsanpassa kläderna :) så jag hoppas vi lyckas kombinera både bröst och flaska :) hoppas det går som du vill för er oxå! :)

Som vanligt hinner jag inte in här och kika så mycket som jag vill! Sen halkar man efter och man ids inte läsa ikapp allt tyvärr "/

Men tänkte slänga in en lägesrapport. Samt länka min blogg igen där jag kommer uppdatera mera för er intresserade. :)

Http://maliins.vimedbarn.se

Våran lilla joline är idag en vecka! Inte så mycket, men känns ändå som tiden sprungit iväg, känns som det var igår jag klämde ut henne! :o

Vi har nu dem 2-3 senaste kvällarna och nätterna börjat fått lite rutin. Även om jag vet att det givetvis kan ändras när som. Men just nu ser det ut som så:

Ca 22 börjar vi görs iordning för natten, ser till att filt och handduk finns i sängen, en ren handduk på skötbordet (hon kissar alltid ned den hon ligger på när vi byter haha. Fick höra att vi kan låta blöjan ligga kvar fast uppknäppt, eftersom dem gärna kissar mör det kommer in luft typ). Sedan blandar vi en flaska ersättning som står i kylen som hon sen äter på natten. Mellan 22-00 brukar hon vara rätt vaken. Sen äter hon vid 00-01 och somnar sedan för natten. Hon sover i sitt babynest i våran säng. Vid 03-04 vaknar hon för mat, får som flaska och ren blöja om det behövs, sedan somnar hon om, vaknar vid 06-07 och vi kör samma visa igen. Sen somnar vi om till ca 9-10.

Så har det sett ut dem 3 senaste nätterna iallafall. Så både jag och sambon är rätt utvilade! Vi turas om på nätterna att kliva upp, han tar en natt, så tar jag andra natten. Eller så hjälps vi åt, han byter blöja medans jag fixar flaskan, eller så fixar en av oss böja och flaska och den andra matar. Vi synkar rätt bra och verkar ha fått en väldigt snäll tjej. Fast att hon allt som oftast sover när hon är med pappa, och kräks när hon är på mig. Gärna när jag är nyduschad oxå ;) haha.

Idag har vi även haft hembesök av trygg Hansa och tecknat Jolines försäkring. Sambon passade på att teckna en oxå då han bara har som försäkring via jobbet (???!!!). Han är alltså 30 år och oförsäkrad haha! Var på tiden att skaffa en. Sedan sladdade vi även livförsäkring på oss två. Och vi sa precis att "fan vad vuxet de här känns" ;)

Hoppas ni andra mammor och blivande mammor (om det finns bebisar i magar kvar) har haft en fin Valborgshelg! :)

Jag håller med i diskussionen ni haft om att man får ha "dåliga" tankar. Att man borde fått mer info på sjukhuset eller av BM att det ÄR vanligare ön man tror att ha negativa tankar och stundvis må dåligt. Givetvis älskar vi våra barn! Men det är spm sagt vanligt att må dåligt. Och det är absolut inget fel med att vissa kanske oxå inte känner att dem har det där bandet till barnet första tiden. Det kan ju faktiskt ta ett tag innan man känner samhörighet med barnet.

Jag mådde skit dåligt dem två första dagarna hemma. Kände extremt mig stressad och kunde inte alls sova. Sambon hittade hur mycket egentid som helst, eftersom joline endast sov när han hade henne. Medans jag själv inte ens hann att äta. Hade jag henne var hon alltid vaken så jag inte kunde göra något. När hon väl sov eller var med pappa så var det tvätten som skulle tvättas/hängas eller vikas. Duscha, sova eller äta. Och då kör vi ändå med ersättning till joline. Usch, dem dagarna var hemska. Kände mig så extremt dålig, samtidigt som alla tjatar på mig att amma. Jag bryr mig inte vad folk säger, men det tar ändå på en att höra hur viktigt amning är, att det är såååååå mycket bättre än ersättning osv. Allt det fick mig att må skit, kände mig verkligen värdelös och ville bara gråta.

Sedan kommer det fram att sambon under 1-1,5 dygn blandat ersättningen helt fel!!!! Han har tagit en hel skopa förliste till vattnet! Som tur är fick hon ju i sig vätska, och jag ammade henne mer än jag bekant eftersom hon fortfarande alltid var hungrig efter flaskan. När vi kom på misstaget var det inte så konstigt att hon vart grinig, inte bajsat och bara kissat senaste dygnet! Som tur var hade jag ju som sagt ammat henne, så hon tig nog ingen skada. Men detta tärde oxå på mig, jag tog på log skulden för att sambon råkade yttra sig att det var mitt fel. (Men efter att ha lugnat oss lite kom vi fram till att det inte var någons fel, det blev ett missförstånd och hon har fått i sig mat ändå). Hon fick en stor flaska ersättning kvällen då vi kom på det, så fick hon äts tills hon storknade. Stackars tjej.

Men detta tärde som sagt oxå på mig.

Dem två senaste dagarna har ändå varit okej. Vi har rutiner på kvällarna och nätterna, så bi är utvilade. Hon är snäll med oss våran tjej. Skriker hittills bara när hon är hungrig. Men ändå kan jag stundvis känna mig dålig. Är känslig och tar åt mig av minsta lilla. Det är rätt jobbigt ibland.

Nu blev detta jätte långt! ;o haha. Men vill avsluta med att säga att set är vanligt, och det är okej att må dåligt ibland! Allting är ju nytt. Och jag brukar trösta mig med att det är alla hormoner som gör att man mår såhär. Då blir jag arg på dem istället för på t.ex sambon som hittar egentid eller folk som trycker på amningen :) stå ut ni starka mammor! Ni är världens bästa mammor till just ERA barn! <3

Åh jag lider med dig! :( vet inte riktigt hur jag ska "trösta". Hela min grav flöt ju bara på, lila så förlossningen, och nu efteråt OXÅ! Har inte stött på några problem. Känns faktiskt lite för lyxigt, så jag vet som inte hur jag muntra upp er andra "/. Men jag förstår/kan tänka mig att det är tufft! Jag har problem med alla jäkla hormoner! Bölar för allt!

Och det jag reagerade på att du skrev var om klittan!! :o trodde jag var "ensam".

Eller alltså för mig har det tidigare känts som att smärtan kommer ifrån blygdläpparna. Men ju mer dagarna gick började jag tänka och känna att det kommer ju typ från urinröret eller klitoris.... "/ gör ont som du säger, när man går, reser sig eller när det trycker mot den. Tog upp det med BM på BVC. Sa då att det är från urinröret. Jag upplever oxå ibland när jag kissar att det inte blir det där "trycket" i strålen som brukar bli annars när man är superkissnödig. Fast när jag kissar så känns det ingenting. Så det är nog i klitoris som det gör ont. Det BM sa iallafall var att det inte är så konstigt att det gör lite ont, och att smärtor kan dyka upp lite efteråt. För denna smärta kom typ i samband när vi kom hem från BB. Inte känt den tidigare. Hon menade på att tex svullnaden lägger sig gradvis, sakerna i kroppen hittar sina rätta platser, och iomed det så ändras kanske smärtorna lite. Så jag avvaktar med denna smärta och ser om de blir bättre. Det är ju trotts allt bara 12 dagar sen Lillen kom ut. Men det är extremt oskönt när det värker där nere "/ vissa dagar gör de skit ont, andra dagar känns det knappt.

Hoppas iallafall att du kommer må bättre snart! Det tar nog ett tag innan man kommer helt i balans och är sig själv igen tyvärr :(

Frågar här, innan jag googlar. Tänker iof googla oxå. Men kan va kul att höra vad ni säger oxå.

Tänkte på dehär med samlivet. Just nu "avskräcker" sex mig lite. Samtidigt som jag ändå vill pilla lite på sambon ;) listan börjar som stiga på. Joline är bara 13 dagar. Så tror sexet får vänta ett tag till tills att jag verkligen vågar.

Hur tänker ni med sex? Har ni testat igen? Tänkte mest på sensommar födde i början på april tex. Ni andra får givetvis svara oxå.

Känner mig nervös som en oskuld haha! Samtidigt som jag vill testa! Med kondom blir det ju då iom avslaget.

Jag fick sy tre små stygn på insidan av blygdläppen. Vet ej om stygnen försvunnit ännu? Har inte direkt ont, ser inget (är inte så vig att jag kan kika in i mig själv haha) och känner inte något speciellt heller när jag känner med fingrarna.

Tror sexet som saftsås vänta någon vecka till, men samtidigt är jag lite smått sugen som sagt! "/ hur tänker/känner/gör/gjorde ni?

Okej! Ja, jag känner mig väl egentligen "läkt" där nere. Har inte ont eller så. Har ju hört att man kan ha sex när man vill typ, bara man har kondom medans man har avslag. Men jag är nog mest bara nervös haha. Som en oskuld som sagt ;p rädd att det ska göra ont eller något. Men det blir som du säger, väääääldigt lugnt och försiktigt den dagen det sker, kommer vara på helspänn HAHA. Pirrigt ;) men vet som inte om man vågar!

Ja, vi har inte heller haft sex på eeeevigheter! Man börjar ju som gå i taket ;) haha. Min klitoris, som oxå gjorde ont, tycker jag har börjar minska i smärta. Istället har jag idag svin ont i höger sida av magen "/ typ som håll. Känns varje gång jag rör mig eller tar ett djupt andetag typ. Vet att jag hade så på högersidan när vi låg på BB. Och då enligt BM var de typ ingen fara. Jag tänker som alltid att allting har ju inte hittat sina platser ännu, kanske är det någon förskjuten muskel som gör ont eftersom man inte varit så rörlig på sista tiden ;) ....infektion slår mig oxå, men då har man ju typ feber och grejer oxå. Och de har jag inte så vitt jag märkt av.

Har föresten inte blödigt något heller under natten! Hoppas hoppas avslaget redan börjar försvinna!