Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014

Jag hittar ingen evidens forskning över huvudtaget på detta med vila eller ej. Kan se samband på vd forskning skriver om risker, men då är det bara kopplat till stimulering av äggstockar. Och det ska jag inte stimulera;) Gjorde andra försöket på direkten, då var det ju sommissfall, vilket det inte är nu. Nu Hr det inte tagit sig bara. Däremot ser man tydligt forskning på att det är signifikant med slemhinnans storlek >8mm. Och immunologi.

Jag undrar om ni själva har fått bestämma om de ska sätta in 2/3- dagars embryo eller långtidsodlade? Vid min första behandling så sattes det in 3-dagars embryo men vid min andra behandling så erbjuder de mig att göra en dubbel-transfer, d v s, en insättning med ett 2/3-dagars och ett par dagar senare insättning av ett 5-dagars. Är det någon av er som har erfarenhet av detta?

Jenkis: Lycka till nu..spännande.

Frk Röd: Jag har inte fått välja och visste inte heller i första gångerna att det var möjligt med 5-dgr embryo. Få embryos klarar till 5-dgr och de sätter inte in, iaf Finland flera än en åt gången.

Marianne: På mina UL kollade de att min slemhinna blev tjock och var 3-siktad. Om du är nedreglerad, brukar de titta på att man har inga egna follikal som kan störa.

Hoppas att Grekland hör av sig och vi kan påbörja processen. Jag börjar bli otålig här Nytt år och nya tag. 

Oh va kul!! Det närmar sig. Nu jäklar!! Håller tummarna! Kram

Hej på er,

Först vill jag önska er alla som är i gång ett stort lycka till och till er alla, må 2014 uppfylla era drömmar!

Undrar om jag får vara med här. Jag är också en "veteran" när det kommer till ÄD och har varit med i en del trådar tidigare, men inte varit så aktiv senaste året.
Har gjort ÄD i Spanien, där vi fick tillbaka 2gg 2 5-dagarsblastocyter i två omgångar, men tyvärr ingen lycka där. Efter det blev det en FET där också, med det sista embryo som fanns kvar, tyvärr också negativt.

På Huddinge har vi gjort en Et och två FET, med negativ resultat. Som n vet är det rätt tungt och jag kände ett enormt behov att få vila och bara vara ett tag. Orkade helt enkelt inte mer...
Så jag lät tiden gå ett tag, koncentrerade mig på mina intresse osv, och till slut kände jag att det vara ändå dags att prova lyckan med det sista embryo som var kvar i frysen. I november började jag igen med progynon och sedan vagitorierna och den 18/12 var det dags för FET.
Kan inte säga att uppladningen var den bästa, en oerhört stressat tid på jobbet som gjorde det svårt att ta det lugnt.
Jag hade inga förhoppningar, började smått tro att min kropp inte kunde acceptera embryot helt enkelt.

På nyårsafton var det dags att testa, döm om min förvåning när testet visar ett plus!!! Trodde inte mina ögon. Maken inte heller för den delen. Kände först en lugn som jag inte har känt på många månader, men naturligtvis har nu oron blandad sig med vår lycka. Detta är vår sista chans, hoppas verkligen verkligen att inget händer nu.

Men uppenbarligen är det värt att kämpa vidare, för oss tog det 6 år, en behandling mot cancer och ett antal ÄD för att äntligen kunna få se ett positivt utslag på gravtestet. Än är vi inte i mål, men en bit på vägen.

Kram på er alla som kämpar!

Tror som du att embryokvaliteten är a och o. Om andra faktorer spelade in i stor utsträckning så skulle man rekommenderas det av vården. Självklart är det bra om man mår bra, överlag, men jag tror inte att det är det som avgör om det tar sig eller ej. Om så var fallet så skulle de som använder droger, de som lever i krigsdrabbade områden mm mm inte kunna bli gravida och det kan de ju...

Men som människa försöker man ofta hitta förklaringar och försöker allt som bara går för att lyckas, med vad man än tar sig för. När det gäller barnbiten, så anser jag personligen att det är utöver min kontroll. Men, det är jag och var och en blir salig på sin tro, heter det ju