Jag undrar om det finns några Föräldrar till barn med Aspergers här som vill utbyta tankar och erfarenheter? Om hur man får skolan och vardagen att fungera så bra som möjligt? Som kan ge stöd när man känner sig helt uppgiven av trötthet och omvärldens oförstående. Någon som också funderar på hur den älskade ungen ska klara sig i framtiden?
Hjälp! Sonen har fått remiss för blodprov och det känns helt omöjligt att genomföra! Några smarta tips?
Lustgas - gud så smart! Det skriver jag också upp!
Hej! mycket bra info i denna tråden 
jag har tre barn med diagnos i autismspectrum. En pojke på 10 och två flickor på 8 år.
Alla barnen går i vanlig skola och fixar det jättebra, men fritids går inte alls...
På hemmafronten är det stora orkanstormar med min ena flicka som är fruktansvärt utåtagerande...
svårt att gå i affärer trots att jag fått bilder av hab och schema att ge henne.
hON BITS och misshandlar mig varannan dag... Speciellt om det ställs krav på henne som att borsta tänderna eller gå till skolan. ångestrelaterat jag vet, men jag är ensamstående med fyra barn så det är väldigt jobbigt att ha extra tålamod ibland...
Någon som har erfarenhet av risperdal?
Vad gäller fritid så är det svårt med vår son också. Vi har en studsmatta som han tycker om att vara i. så han kommer ut iaf. Men sporter, grupper osv har vi provat (gympa, judo, fotboll) men det är en gång under protest och inget mer...
Så ja.. det är svårt.
Sen som eng-lärare tycker jag spel och skype är toppen. Märker jag tydligt på elever som har svårt i olika ämnen med brillierar på just eng. För de snappat upp det via spel. Så det är inte enbart av ondo. Sen ser jag det sociala i det också, när de spelar online med andra.
Tonårsföräldrar!
Finns någon här som också har tonåring?
Vi brottas verkligen med både tonår, skolgång och hans egna grubblerier gällande diagnosen.
Hur har ni andra det? Hur förhålller sig era barn till själva diagnosen inom AST?
Vi går lite på knäna nu och det skulle vara skönt höra lite andras tankar och erfarenheter.
Min son har Asperger och GAD (oro). Det är mycket hemligt för omgivningen med diagnoserna samtidigt som jag märker att han tänker väldigt mycket på det och förstås tycker det är jobbigt.
Det är ju sommarlov snart och det innebär förstås att tyngden gällande skolan lättar - MEN, det är också en tid med många lediga dagar och väldigt lite struktur, då han blir så mycket ensam. Dator och spel kommer få ännu större utrymmer - jag bävar…. Vissa dagar, om han är själv hemma, tar han sig t ex inte mat - hur gör man? Hur gör ni?
Jag har ju gjort detta flera år förstås - men egentligen blir det här det första sommarlovet då vi har mera koll på hans funktionshinder - vi fick ju diagnosen för snart ett år sedan - så vi har lärt mycket under senaste året….
Förstås vet jag att det inte finns några svar och riktlinjer - men detta med sommarlov är säkerligen en stor fråga för många - speciellt vi med lite äldre barn, då fritids inte finns. Skulle vara fint få höra lite från er andra!
Kram