BF i oktober. Någon som vill följas åt?

Lullabay - Det är nog lite sent att söka graviditetspeng för min del. På pappret har jag ett kontorsjobb men verkligheten ser annorlunda ut. Är livrädd för att försäkringskassan inte ska godkänna min sjukskrivning pga det. Min sjukgymnast har beskrivit rätt utförligt i min bedömning vad jag arbetar med men är ändå orolig, dock har min chef och vår företagshälsovård lovat att hjälpa mig med att intyga hur mina arbetsdagar ser ut. Min plan var att jobba fram till mitten av oktober men mitt bäcken vill annat, jag blir rastlös så fort jag måste sitta stilla mer än 30 min så jag vet inte riktigt hur jag ska fördriva tiden sen. 

Sania - Knappt ett års skillnad låter tufft men de kommer garanterat ha mycket glädje av varann! Det kommer skilja 3 år och 9 månader på ett ungefär mellan mina. Min plan var egentligen bara att ha ett barn men det hände en grej...

Eftersom att vi ställt in oss på att det kommer bli en tjej så har vi bara diskuterat tjejnamn och är överens om tilltalsnamn och efternamn men vi har inte kommit fram till något mellannamn...

anna 2011 - Välkommen! Skönt med en smärtfri graviditet! Min förra graviditet gick jag inte upp något alls men denna har jag gått upp 4 kg hittills. Blir svårare att inte försöka gå upp så mycket mer nu när jag knappt kan gå. Jag är "fluffig" sen innan så både BM och jag tycker inte att jag behöver gå upp så mycket mer...

Det är än så länge bara två personer som tror sig veta hur det är att ha foglossningar trots att den ena aldrig har haft det men varit gravid två gånger och den andra är en man... En äldre i familjen tycker att jag ska köra på som tidigare och inte ta det lugnt eftersom att "det inte blir bättre av att vila" och kollegan menar att hans dotter oxå hade foglossningar men hon kunde minsann jobba som vanligt hela tiden. Jag blir mest frustrerad när de inte tror att jag har ont. Igår tog det fem minuter för mig att sätta mig i bilen för att det låste sig i höfterna och smärtan var olidlig.

De andra är väldigt förstående. Min sambo servar mig dygnet runt och är verkligen en klippa. Min chef ordnade en parkering åt mig utanför entrén på jobbet. Av 900 pers så är det 14-15 st som har parkering där.  Dottern hjälper till så gott hon kan och förstår verkligen att mamma har ont. Men just de som "misstror" en eller tror sig veta vad som hjälper gör mig så ledsen.

Hej! Jag hänger också på här :) Väntar mitt första barn 26 oktober (v.30+0 idag) och har mått ganska bra under hela graviditeten fysiskt men det känns som att jag oroar mig mer än njuter av graviditeten. Oron är rätt obefogad eftersom allt har varit jätte bra och jätte normalt på alla kontroller men jag vågar inte hoppas förrän jag håller bebis i min famn. Har tidigare haft ett missfall (v.8) som tog ganska hårt på mig så jag antar att det är därför.

Åh stackarn, kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara att behöva kryckor. Såklart är allt värt det när världens finaste bebis ligger i famnen :)


Känner detsamma, känns som jag varit gravid i en evighet. Sen kan jag förstå att det såklart blir extra ansträngande att vara gravid när man redan har en liten att ta hand om.

Ah va skönt att du bara gått upp 5 kg Anna. Själv så har man gått upp närmare 20kg, tur att jag hann gå ner mina gravid kg på 2 månader innan jag blev gravid igen annars hade man väl vägt lika mycket som en traktor nu.

Vi vet inte kön ännu, bebisen ville inte visa sig riktigt på första ultraljudet men hoppas på att få veta nu på det andra ultraljudet på tisdag :).

När jag läser om era graviditeter så inser jag att jag inte borde klaga. Har haft det lätt jämfört med er.
Det jobbigaste just nu är att jag bokstavligen kissar vart tionde minut hela natten och även på dagen blir det massa toa besök.

Jag är livrädd för förlossningen, usch när jag tänker på smärtan så vill jag bara gömma mig under sängen haha men tur att man får en så bra belöning efteråt och att allt ändå glöms bort med tiden, hur ont det än gjorde.

Sania, eftersom jag själv aldrig upplevt förlossningssmärtan tidigare har jag jätte svårt att föreställa mig den eller kunna bli rädd för den. Så istället känner jag mig naiv som är peppad inför förlossningen och ser fram emot att gå igenom de där tunga timmarna innan man får se sitt barn. Försöker tänka på mensvärken som för mig är oerhört hemsk, måste ligga i sängen de första dagarna, men det var ju ett tag sen jag var med om den...

Jag hoppas du får en "bra" förlossning alltså utan komplikationer osv.
Smärtan kommer man aldrig ifrån så bra att du är så positivt inställd och tänker på det viset.
Jag försöker tänka positivt men får bara flashbacks från min förra förlossning och ryser till. Hade inga komplikationer men jävligt jävligt ont och jag fick sys jätte mycket efteråt så det är jag jätte rädd för denna gången.

Lullabay:
Nej det är verkligen inte lätt med pojknamn, så typiskt när jag varit övertygad sen dag ett att det är en pojke i magen. Vi gillar namn som inte är så tillgjorda, vill inte ha några tant-och gubbnamn även om de kan vara jättefina. Funderar just nu på Emil, Lukas, Filip och Oliver. Flicknamn har vi några fler; Evelina, Natalie, Matilda, Stella, Cornelia och Sofia. Men ja, det kan ju ändras när man ser den lilla.
Kom gärna med liknande förslag =)

Gladadagar: Välkommen! Roligt att vi ska ha nästan samma dag ;)
Beklagar missfallet :/ har också ett tidigt mf i bagaget i vintras i v10. Gick och var oroli hela hela tiden, fick göra vul i v 12 för att lugna mig och allt var ju bra. Men visst sitter oron kvar mer eller mindre..
Men som du säger, allt kommer ju vara värt det när man har sin bebis i famnen!

LinnElin:
Vad skönt att du inte gått upp så mycket =) Jag har gått upp 12kg!! Har lite ångest för det, äter ändå helt okej tycker jag även om jag ibland tar en extra portion och nån glass då och då. Gick ner 24kg precis innan lill*n blev till, mådde inte så bra då, var underviktig, så nu tycker BM att min vikt är mer "normal". 165cm, 69kg...

Sania:
 Vad spännande med ultraljudet på tisdag =) Har du nån "känsla " om vad det kan vara för kön då?
Ja nu börjar man tänka mer och mer på förlossningen, hur man önskar att det ska gå till, funderar över smärtlindringsmetoder och sånt. Hoppas bara det går snabbt när allt sätter igång! 

Erli: Ja jätte spännande, tror det blir ännu en pojke :)! Känns så.
Förra förlossningen tog jag ingen smärtlindring och kommer nog inte ta något denna gången iheller.
Är extremt sprut rädd så jag vågar inte.

Sania:
Ja jag är skiträdd för EDA:n. gjort ryggmärgsprov för ett par år sen och det var bland de värsta jag varit med om. Så den hoppar jag gärna över som det känns just nu iallafall ;) Kan tänka mig akupunktur och provar gärna TENS, eventuellt lustgas men vill helst föda "naturligt". Svårt att veta nu hur man reagerar men det är vad jag hoppas på iallafall!