Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Hoppar in här om det jag får:). Fick mf i ons. Var vårt 2a försök i h blev så glada för plusset. Vi trodde vi skulle plussa i jul då maken jobbar borta i v. Blöder fortfarande. Mått skit i ett par dagar men kände igår att allt vände. Nu vill jag se framåt.

Har bara läst lite i denna tråd men undrar när fick ni er äl efter missfallet? Som tidigare eller blev den "rubbad".

Undrar också hur länge ni kände er slut i kroppen efter det? Jag blir helt matt i kroppen efter jag hållt igång ca1 h. Har tidigare i höst haft lågt hb på 80, utan "anledning" men detta har varit bra sista månaden. Vet ej om blodet sjunkit nu. Konstigt att vara hemma ett par dagar denna v?

Kände jag behövde skriva av mig till andra som varit i liknande sits:)

Väntade ni in en mens innan ni försökte igen, eller "körde" ni på;)?

Känner igen mig så i det du skriver. Även om jag "bara" var i v 7. Ringde idag bm och avbokade ul och inskrivning. Började stor grina i telefonen. Känt det ganska lugn i helgen. Men kände att jag var tvungen att vara hemma ett par dagar denna v för att återhämta mig. Började blöda mkt igår igen (började blöda i ons men fick störtblödning i fre). Men idag har jag nog storgrinat 4 ggr redan;).

Hur gammal är er son? Vår son är 4,5. Vi har haft mkt saker som gjort att vi ej känt att vi var redo att skaffa syskon ex maken pluggat å jobbar i Sthlm. Han jobbar fortfarande borta men nu kände vi att livet ej kan pausa längre.

Bm sa att man kunde börja försöka igen när blödningen upphört. Men att det med fördel kan vänta en mens för att då ha koll när man blev gravid, om man plussar.

Vill så gärna försöka igen när allt återställts. Men rädd att det ska ske igen, för vet ej hur man pallar mf psykiskt tett inpå igen.

Vi berättade det för min mamma och tre av våra närmsta vänner när vi plussade. Var så glada att det gick så fort efter att spiralen plockats bort 1 mån innan. Då maken jobbar borta i v och äl varit på en ons trodde vi att vi skulle plussa under julhelgen då äl var runt nyår. Men nu vet jag ej hur äl blir?

Sen sa vi till makens mor förra helgen, för då mådde jag illa och var tvungen att åka hem från dem. Hon misstolkar saker ofta fel och kan bli tjurig så därför sa jag till henne hur det kom sig, men hon höll dock ej tyst om det:(. Nu vet hela makens familj om mf.

Sa, eller grät, till min chef i tors om missfallet på telefonen. Vet nu inte hur jag ska göra med kollegorna då alla brukar fråga hur man mår och varför man varit sjuk när man kommer tillbaka. På ett sett känner jag för att säga för vi har varit mkt sjuka i höst och vill ej att de ska snacka att jag är hemma för att jag ej pallar vara skälv i veckorna, men samtidigt kanske det är för privat?

Har du barn sedan tidigare? Jag känner själv att jag skulle varit mkt mer nedbruten om jag inte hade barn sedan tidigare. Tänka att detta aldrig skulle gå. Men nästan alla mina vänner har någon gång fått missfall och sitter idag med två friska barn. Så vi får fortsätta hoppas!! Det kommer gå.

Också haft gråtdag idag. Gråtit när jag ringt bm och avbokade tiderna. Så vet ej hur jag är när jag traskar till jobbet på ons. Men som ngn skrev. Känner att det är hormoner som spelar spratt.

Jag kommer nog bli jätte orolig när jag får plus också. Orkat liksom ej en sådan här kullerbytta igen.

Kram på dig

Men då:(. Visste hon om att ni väntar? Förstår hur du tänket. Man vill ju inte missunna någon men klart att man tänker på sin egna förlust då.

Kram

Håller tummarna för er:)!!

Har ni försökt länge? Tror på att man måste få gråta när gråten kommer så blir det lättare sen. Försöker man hålla undan den så kommer det nog surt efter. Håller tummarna för oss nu att vi mår bättre snart och att vi får dela plusen här med alla andra.

För en v sedan trodde jag inte man skulle hänga i denna tråden. Pratat precis med min syster som haft två mf. Hon sa att orden missfall kunde hon knappt ta i sin mun utan att rösten skar sig i nästan ett år. Just det jag känt av idag. Att det är då jag grinar. Inte lika ont i magen idag som igår iaf.

För er i tråden (om ni läser här fortfarande:) och fick plus igen har det gått bra? Det är just rädslan för ett sådant slag igen känner jag. Men som någon skrev. Vill man ha barn/syskon måste man ta denna chansning!!

Tänker på detta med tester. Testade ni er några v efter missfallet för att se att hormonerna var ute?

Tips på bra äl test och vart man kan köpa billiga gravtest till framtiden:).