• Anonym (uppgiven)

    Behöver hjälp innan jag går under

    För att göra en väldigt lång historia lite kortare så har jag o mitt X varit separerade i ett par år nu. Vi har aldrig varit oense eller direkt bråkat under den tiden vi levde ihop men uppbrottet blev tufft. Jag lämnade honom och han blev mycket sårad och besviken över detta. Det fanns ingen annan med i bilden. Till en början var samarbete ok. Vi hade barnen (2st nu 8 och 9 år) vv och bytte när det behövdes samt planerade sommaren osv. Vi lämnade och hämtade mestadels genom dagis men även hemma hos varandra. Jag träffade en ny man(men lever ensam nu) och efter något år träffade han en ny kvinna. Först var allt ok även med det men sedan blev de gravida ganska så snart. Då började vårt samarbete försämras och till slut bli obefintligt. De gjorde klart för mig att jag inte hade något med dem att göra och hämtning och lämning skulle endast ske via dagis och skulle det ske hemma hos dem fick jag stå på andra sidan gatan, jag hade inte där och snoka enligt dem. Fick ibland tom lämna på dagis när jag var ledig för att de skulle hämta en kvart senare. Allt var enligt deras krav och önskningar. Passade det inte så kunde de hota med att då får barnen stanna hos dem hela helgen(när jag inte kunde hämta exakt när de tyckte och jag jobbade på dagen) eller tvärt om att då får barnen stanna hos dig hela helgen(när de visste att jag skulle jobba och inte kunde lösa det). Ganska så snart började barnen att kalla hans nya kvinna för mamma. Jag ifrågasatte det och barnen menade att annars blir hon ledsen, att hon inte kunde bli kallad för låtsasmamma el dyl, för då finns hon ju inte!? Barnen började bli mer och mer aviga till att komma till mig, många ggr fick jag höra att de skulle ju göra ngt roligt hos sin pappa "min helg" och kom ofta med detta på samma dag som jag skulle hämta och själv redan hade planer för oss. Varje gång vi skulle kommunicera så blev det bråk, ja varje gång som jag sa emot och inte samtyckte med mitt X. Fick höra saker som att jag varit en dålig mamma från dag 1, att barnen hellre ville att hans nya skulle vara deras mamma och att han tyckte synd om barnen som behövde vara hos mig. Till slut började barnen mer och mer uttrycka att de inte ville vara hos mig alls. Jag fick inte längre krama dem eller säga att jag älskar dem. Tom den yngsta som alltid varit riktigt mammig och försvarat mig inför sitt syskon tog avstånd. Fick höra saker som att fanns inte jag så spelade det ingen roll för då har de redan en annan mamma. Det värsta var när det var skolavsl el dyl, då är jag som luft. Barnen hälsar inte ens på mig. Jag tog kontakt med fam rätten och vi gick dit för samarbetssamtal och erbjöds flera eftersom de klart såg våra samarbetsproblem med X ville inte. Tog kontakt med en advokat men drog det inte längre än ytterligare ett samarbetssamtal som inte gav något då han inte ville fortsätta. En tid till gick och mitt äldsta barn började få mer och mer problem i skolan. Var utåtagerande och det fungerade inte varken under lektioner eller på raster. Var elak både mot lärare och andra barn. Skolkuratorn kopplades in men sen hände det inte så mycket där heller. Tog kontakt med min advokat igen och stämde X på boendet. Mestadels för att få allt mer strukturerat då det enda som det fanns struktur på var att vi hade vv och inget annat. Inga bestämmelser för lov eller högtider. Men även för att han intalade barnen att de själva får bestämma om allt vilket jag ansåg att de är för små för och att man inte skulle lägga ansvaret på barnen, att det inte var bra för dem att känna att de skulle behöva välja bort någon. Det blev TR, samarbetssamtal, TR, boende/umgängesutredning och TR igen..Efter utredningen så såg det inte så ljust ut för min del o min advokat föreslog förlikning. Vi förlikade och jag trodde att det kanske kunde leda till att samarbetet skulle bli bättre o barnen få lugn o ro. Så han blev boendeförälder o jag umgängesförälder fre- ons.  

    Det blev det inte. De skulle nu byta skola också. Jag bor kvar i den orten nuvarande skolan finns och han har flyttat en bit iväg, dock inom samma kommun. O när jag inte samtyckte blev det liv igen. Barnen som alltid haft sin trygga punkt i skolan tycker nu skolan är dålig, fröknarna dumma o att de inte har några vänner här. Vilket inte är sant. Vill även poängtera att barnen mest varit med sina kompisar när de varit hos mig. Nu har vi barnen i lite längre perioder under sommaren o när barnen nu kom till mig så är de åter igen väldigt vända emot mig. Ingenting är bra o de vill endast vara inne på sitt rum. Inte bada, inte vara med kompisar eller ens följa med till äventyrsland. Min äldsta säger att jag inte älskar henne, att hon inte är mitt barn. Den minsta är mest tyst. När jag frågar vad de vill göra så är svaret endast att de vill till sin pappa.

    Jag vet inte vad jag ska göra?! Jag är en helt normal mamma som bara vill att mina barn ska få må väl. Jag tycker inte om att bråka, är inte av den typen alls. Har ett ansvarsfullt jobb. Har försökt att aldrig baktala deras pappa oavsett vad jag tycker. Även försökt att inte visa för dem att jag blivit ledsen för att inte tynga dem med skuldkänslor. Sökt hjälp via öppenvården, BUP, kriscentrum, ja det mesta för att få rätsida på allt. Försökt samarbeta o hitta vägar för det OCH försökt hålla mig stark i allt detta. MEN nu är gränsen nådd för vad jag orkar. Jag vet inte vad jag ska göra. Oavsett hur mycket jag anstränger mig eller strider för mina barn så kommer de bara längre ifrån mig. 
    Så jag är tacksam för råd, tips och om ngn varit i samma situation?  
    Vill även tillägga att det finns mycket, mycket mer situationer att skriva om men det blev redan väldigt för långt så hoppas att ni förstår innebörden av mitt problem.
    Mvh  

  • Svar på tråden Behöver hjälp innan jag går under
  • Anonym (BUP)
    Anonym (mm) skrev 2013-10-10 08:56:11 följande:
    Har du gjort en orosanmälan till soc? Helt klart är den nya "mamman" skadlig för barnen. Så stora barn som dina har inga problem att släppa en vuxen för att umgås med en av sina föräldrar. Det är hon som är farlig för barnen.

    Dessutom blir jag chockad att läsa att det är styvmamman som skulle lämna barnen. Det ska givetvis pappan göra. Hans nya har inget med hans barn att göra. Inser han kanske inte att om han och hans nya skiljer sig så tar hon hans barn med sig och flyttar som hon håller på? Hon knyter ju barnen till sig på ett extremt osunt sätt. 
    Vad får dig att dra såna slutsatser?

    Varför skulle inte en bonusmamma kunna lämna barnen? Hon ingår i deras familj. Nu har de inte skilt sig så det är inget man behöver fundera på.

    Däremot skulle Ts kunna försöka få hjälp av BUP för att få en bättre relation med sina barn igen. Något får dem att ta avstånd, men det kan de behöva hjälp med att lösa.
  • Anonym ((Uppgiven))
    Anonym (BUP) skrev 2013-10-10 09:47:09 följande:
    Vad får dig att dra såna slutsatser?

    Varför skulle inte en bonusmamma kunna lämna barnen? Hon ingår i deras familj. Nu har de inte skilt sig så det är inget man behöver fundera på.

    Däremot skulle Ts kunna försöka få hjälp av BUP för att få en bättre relation med sina barn igen. Något får dem att ta avstånd, men det kan de behöva hjälp med att lösa.
    Jag har lämnat orosanmälan till soc. Inte mycket att göra just nu förutom att vänta in tingsrättsförhandling. Angående deras bonusmamma finns det noga dokumenterat från öppenvården angående hennes beteende när vi hade umgänge. Tex att hon hånler när barnen talar illa till mig och att hon ler nöjt när jag bryter ihop och blir ledsen. Att det inte är ett normalt beteende de uppvisar. Deras ord inte mina.

    BUP har jag varit i kontakt med senast idag men även i somras då de ansåg att det inte var något psykiatriskt utan att vi skulle få hjälp från soc istället. I nuläget mår barnen väldigt dåligt. Skolan beskriver barnen som apatiska och tomma i blicken. Det pratas om ett sektliknande beteende. Idag får jag själv kontakta dem då efter sms av X om att de inte kommer att erbjuda samtalskontakt. Ingen har då kontaktat mig för min åsikt trots att även jag är vårdnadshavare. Efter att jag pratat med ansvarig så kommer de nu skicka en kallelse för samtal. En av alla situationer där jag inte ens blir kontaktad och blir istället förbisedd som vårdnadshavare.

    Ja där finns mycket mer att skriva om saken. Det enda jag vill är att mina barn ska få må bra och ha en trygg uppväxt där de inte ska behöva välja bort en förälder. Jag vet inte hur det ska se ut i nuläget men när en dom faller så hoppas jag att vi får den hjälp vi behöver.
  • Voltaren

    Känner igen det alltför väl - knappast någon tröst... Frågade dottern om det inte skulle vara utvecklingssamtal snart. Har det redan varit för hon hade lämnat lappen till mamma och de hade varit där. Skoj att få reda på det!

  • Ensammammatilltvåtjejer

    Hej (TS)

    Ville bara uppdatera mig lite. Det har varit en otroligt lång jobbig väg att vandra men har äntligen fått hjälp. Socialtjänsten har förstått vad detta har handlat om och utredningen var till min fördel. Tingsrätten beslutade om att jag fick en interimistisk ensam vårdnad om mina barn. Pappan kunde då inte ta ansvar för dem och lämnade över två svårt indoktrinerade barn. Vi fick åka akut till ett utrednings/behandl hem och där befinner vi oss nu. Fruktansvärt jobbigt med barn som verkligen uttrycker sitt hat mot mig. Ja mot alla som inte tycker som de gör.

    Men- nu finns det i alla fall hopp! Jag hade helt förlorat mina barn men har dem nu på heltid även om det kommer ta tid för att skapa en relation mellan oss. Vi får börja om helt enkelt. Så alla som tvivlar och vill ge upp: kämpa på!!!! Sök hjälp om igen!!! Visa att ni i alla fall har barnens bästa i fokus!

    Kramar

  • Anonym (x)

    Vidrigt att barnen blivit så illa behandlade Men toppen att du orkade kämpa! Håller tummarna för att de kan få en bra relation till er båda, på något mirakulöst sätt.

  • Anonym (Äntligen segrade rättvisan!)

    Blir kall i hela kroppen! fy tusan vad bra kämpat! Vad var det som äntligen fick dom att förstå? Grymma dumma människa! Äntligen får dom tillbaka världens bästa mamma, hoppas dom läker snabbt! Varmaste kramen till dig!!!

  • Ensammammatilltvåtjejer

    Vill bara uppdatera tråden lite. Har nu haft huvudförhandling och fått vår dom. Har efter flera års lång kamp fått ensam vårdnad och inget fastställt umgänge för barnen och deras pappa. Jag är förstås otroligt lättad men tycker även att det är sorgligt att det ska behöva bli så här. Jag hoppas att deras pappa kommer att få en insikt av sin del i detta och att barnen i slutändan kan få en sund relation till honom igen. Först då kommer jag att fira ordentligt!

    Ni som är i liknande svår situation- kämpa på- ge aldrig upp- för när man minst anar det så kan det vända! För ett år sen hade jag ingenting, idag har jag fått tillbaka mina barn. Vi har en lång väg kvar men framtiden ser i alla fall hoppfull och ljus ut!

    Kramar!

  • Anonym (Tar gärna tips & råd)
    Ensammammatilltvåtjejer skrev 2014-11-04 21:30:28 följande:

    Vill bara uppdatera tråden lite. Har nu haft huvudförhandling och fått vår dom. Har efter flera års lång kamp fått ensam vårdnad och inget fastställt umgänge för barnen och deras pappa. Jag är förstås otroligt lättad men tycker även att det är sorgligt att det ska behöva bli så här. Jag hoppas att deras pappa kommer att få en insikt av sin del i detta och att barnen i slutändan kan få en sund relation till honom igen. Först då kommer jag att fira ordentligt!

    Ni som är i liknande svår situation- kämpa på- ge aldrig upp- för när man minst anar det så kan det vända! För ett år sen hade jag ingenting, idag har jag fått tillbaka mina barn. Vi har en lång väg kvar men framtiden ser i alla fall hoppfull och ljus ut!

    Kramar!


    Underbart att det gick vägen! Blir verkligen glad för din och barnens skull! Jag har precis varit på rättegång angående misshandel som min fd utsatte mig för och som barnet bevittnat. Om ett par veckor blir det huvudförhandling(vårdnad, umgänge). Har du något tips på vad som är viktigt? Jag har advokat men jag tänker om det var något som du kände att du kunde trycka på för att få vårdnaden och begr umgänge? Önskar att jag fick skriva samma rader som dig om några veckor. Mycket står på spel, längtar tills allt är över!
  • Anonym (qwerty)
    Anonym ((Uppgiven)) skrev 2013-10-10 19:48:27 följande:

    Jag har lämnat orosanmälan till soc. Inte mycket att göra just nu förutom att vänta in tingsrättsförhandling. Angående deras bonusmamma finns det noga dokumenterat från öppenvården angående hennes beteende när vi hade umgänge. Tex att hon hånler när barnen talar illa till mig och att hon ler nöjt när jag bryter ihop och blir ledsen. Att det inte är ett normalt beteende de uppvisar. Deras ord inte mina.

    BUP har jag varit i kontakt med senast idag men även i somras då de ansåg att det inte var något psykiatriskt utan att vi skulle få hjälp från soc istället. I nuläget mår barnen väldigt dåligt. Skolan beskriver barnen som apatiska och tomma i blicken. Det pratas om ett sektliknande beteende. Idag får jag själv kontakta dem då efter sms av X om att de inte kommer att erbjuda samtalskontakt. Ingen har då kontaktat mig för min åsikt trots att även jag är vårdnadshavare. Efter att jag pratat med ansvarig så kommer de nu skicka en kallelse för samtal. En av alla situationer där jag inte ens blir kontaktad och blir istället förbisedd som vårdnadshavare.

    Ja där finns mycket mer att skriva om saken. Det enda jag vill är att mina barn ska få må bra och ha en trygg uppväxt där de inte ska behöva välja bort en förälder. Jag vet inte hur det ska se ut i nuläget men när en dom faller så hoppas jag att vi får den hjälp vi behöver.


    Hört talas om 'parental alienation'? En mycket mycket allvarlig form av psykisk barnmisshandel.

    Du måste utbilda dig själv och agera kraftfullt. Och med det menar jag att du inte kan lämna saker och ting som de är. Du måste helt enkelt agera.

    Barnen bör bo hos dig eftersom de hjärntvättas hos den andra föräldern. Samarbetsförsöken från din sida har inte gett någonting och situationen eskalerar bara. Därför bör du omgående skaffa dig den bästa familjerättsjuristen du bara kan och stämma pappan på boendet.
  • Ensammammatilltvåtjejer
    Anonym (Tar gärna tips & råd) skrev 2014-11-05 00:10:20 följande:
    Underbart att det gick vägen! Blir verkligen glad för din och barnens skull! Jag har precis varit på rättegång angående misshandel som min fd utsatte mig för och som barnet bevittnat. Om ett par veckor blir det huvudförhandling(vårdnad, umgänge). Har du något tips på vad som är viktigt? Jag har advokat men jag tänker om det var något som du kände att du kunde trycka på för att få vårdnaden och begr umgänge? Önskar att jag fick skriva samma rader som dig om några veckor. Mycket står på spel, längtar tills allt är över!
    Usch låter väldigt tufft det med. Ja du. Svårt eftersom vi har lite olika situation men sätt hela tiden barnen i fokus, att det är deras mående som är det viktiga och att de behöver en trygg miljö att växa upp i. Sätt dina känslor för ditt X åt sidan men poängtera att ett samarbete er emellan är omöjligt pga misshandeln. Att det är skadligt för barnen att behöva bevittna detta. Tala från hjärtat men undvik att smutskasta. Var saklig och välj dina ord. Håll dig lugn oavsett vad som händer. Jag var också tydlig med att jag vill att barnen ska ha sin pappa i sina liv och att det finns mål satta för att få med honom i behandlingen men i ditt fall så kanske det finns en risk för att barnen ska bli utsatta för misshandel med?! Och då är det förståeligt att man vill skydda dem. Men man kan ändå nämna att båda föräldrarna är viktiga för barnen. Nu hade jag ju även en hel del bevis och myndigheterna på min sida så jag behövde inte överbevisa mig i det hela. Det föll på plats så att säga. Kanske inga direkt supertips men ändå lite tankar. Önskar dig stort lycka till med allt!

    Kramar!
  • Anonym (Tar gärna råd och tips)
    Ensammammatilltvåtjejer skrev 2014-11-05 22:36:36 följande:
    Usch låter väldigt tufft det med. Ja du. Svårt eftersom vi har lite olika situation men sätt hela tiden barnen i fokus, att det är deras mående som är det viktiga och att de behöver en trygg miljö att växa upp i. Sätt dina känslor för ditt X åt sidan men poängtera att ett samarbete er emellan är omöjligt pga misshandeln. Att det är skadligt för barnen att behöva bevittna detta. Tala från hjärtat men undvik att smutskasta. Var saklig och välj dina ord. Håll dig lugn oavsett vad som händer. Jag var också tydlig med att jag vill att barnen ska ha sin pappa i sina liv och att det finns mål satta för att få med honom i behandlingen men i ditt fall så kanske det finns en risk för att barnen ska bli utsatta för misshandel med?! Och då är det förståeligt att man vill skydda dem. Men man kan ändå nämna att båda föräldrarna är viktiga för barnen. Nu hade jag ju även en hel del bevis och myndigheterna på min sida så jag behövde inte överbevisa mig i det hela. Det föll på plats så att säga. Kanske inga direkt supertips men ändå lite tankar. Önskar dig stort lycka till med allt!

    Kramar!
    Tack, bra svar! Nu går jag bara och funderar på vad en fällande dom kan göra för mig. Åh så lägger jag all tyngd på mig själv och mitt vittnesmål. Känns dom varje ord bör vara vägda väldigt svårt tycker jag. Svårt att säga att han behöver sin pappa när man inte tycker det, jag har mycket att fundera på. Är bara så sliten efter tuff tid sedan förra rättegången. Svårt att ta nya tag! Vad fick du för frågor? Tack för alla lyckönskningar.
  • Anonym (Tar gärna råd och tips!)

    Vi fick fällande dom i brottmålet(misshandel).

    Någon som vet hur det kan påverka umgänge och vårdnadstvist?

  • Ensammammatilltvåtjejer

    Tyvärr så vet jag inte alls hur man ser på det när misshandel av dig är med i bilden. De ser ju utifrån barnens perspektiv och även samarbete er emellan och hur barnen bäst får tillgång till båda sina föräldrar. Om ditt ex är farlig för dig vilket verkar vara fallet så är det ju väldigt svårt att kunna samarbeta. Det finns ju även risk till att barnen får bevittna saker de bör skyddas ifrån. Jag känner bara spontant att det borde vara till din fördel i en vårdnadstvist. Låter ju osannolikt att han ska få vårdnad och boende. Men som sagt jag vet inget om det.

    Sen angående frågor i rätten så ställer ju ditt ombud frågor till dig först i ett partsförhör. Först käranden sen svaranden. Så ni kan gå igenom frågorna innan tillsammans. Man kan välja att ha låsta frågor som ja och nej eller ditt ombud släpper dig mer fri att berätta. Jag berättade ganska så mycket och vi hade inte direkt kommit överens om exakt vilka frågor. Det hade dock mitt ex gjort med sitt ombud, det var välregisserat. Och efter så får man svara på motpartens ombuds frågor och där låg mitt ex risigt till då han inte hade förberett sig. Det är inte lätt att sitta och ljuga på kommando så vi fick ta en paus;). I mitt fall så tror jag att det hördes tydligt att jag talade sanning och att han ljög.

  • Fru Anna

    Har "avprogrammeringen" av dina barn gått bra? Hur ser de på sin pappa i dagsläget?

  • Ensammammatilltvåtjejer
    Fru Anna skrev 2014-11-10 17:01:53 följande:

    Har "avprogrammeringen" av dina barn gått bra? Hur ser de på sin pappa i dagsläget?


    Det har tagit väldigt lång tid. Vi jobbar fortfarande med det och är inte där vi vill vara men ändå väldigt mycket bättre. De kallar mig fortfarande vid namn men de tillåter mig att vara deras mamma och få vara nära. Den äldsta är mer reserverad men är det också som person tror jag. De pratar inte så mycket om sin pappa. Tidigare var allt väldigt känsloladdat, jag fick tex absolut inte prata om deras pappa. Brev och vykort gömdes för att jag inte skulle se. De kunde också reagera väldigt kraftigt med utbrott och liknande. Men nu är det mycket bättre. Vi kan prata om honom i normala konversationer utan att det blir utbrott eller något annat. De pratar inte heller om sin styvmamma som "mamma" längre. Utan bara vid namn. Så jag hoppas det ska fortsätta gå framåt och att de en dag ska kunna ha en normal relation med sin pappa och familjen där. Men det kommer att ta tid och det får det göra också. Önskar ingen denna mardröm vi fått gå igenom och önskar också att jag kunde hjälpa och förhindra andra att hamna i min situation.
  • Anonym (Råd & tips)
    Ensammammatilltvåtjejer skrev 2014-11-11 21:47:33 följande:
    Det har tagit väldigt lång tid. Vi jobbar fortfarande med det och är inte där vi vill vara men ändå väldigt mycket bättre. De kallar mig fortfarande vid namn men de tillåter mig att vara deras mamma och få vara nära. Den äldsta är mer reserverad men är det också som person tror jag. De pratar inte så mycket om sin pappa. Tidigare var allt väldigt känsloladdat, jag fick tex absolut inte prata om deras pappa. Brev och vykort gömdes för att jag inte skulle se. De kunde också reagera väldigt kraftigt med utbrott och liknande. Men nu är det mycket bättre. Vi kan prata om honom i normala konversationer utan att det blir utbrott eller något annat. De pratar inte heller om sin styvmamma som "mamma" längre. Utan bara vid namn. Så jag hoppas det ska fortsätta gå framåt och att de en dag ska kunna ha en normal relation med sin pappa och familjen där. Men det kommer att ta tid och det får det göra också. Önskar ingen denna mardröm vi fått gå igenom och önskar också att jag kunde hjälpa och förhindra andra att hamna i min situation.
    Vilket jobb du har gjort!!! Låter så sjukt illa allting, tycker så synd om barnen. Vilken toppen mamma du är som aldrig gett upp trots en så sjuk situation! Styrkekramar, håller tummarna att ni alla kommer att läka!
  • Ensammammatilltvåtjejer
    Anonym (Råd & tips) skrev 2014-11-14 08:06:08 följande:
    Vilket jobb du har gjort!!! Låter så sjukt illa allting, tycker så synd om barnen. Vilken toppen mamma du är som aldrig gett upp trots en så sjuk situation! Styrkekramar, håller tummarna att ni alla kommer att läka!
    Tack snälla du! Det har varit riktigt jobbigt många gånger och har varit nära att ge upp men har aldrig någonsin slutat kämpa. Mina barn är det bästa jag har och jag vill ge dem en så bra framtid som jag kan. Jag vill att de ska växa upp som trygga och hela personer. Önskar dig också stort lycka till med din förhandling!!! Uppdatera gärna hur det gått! Håller tummarna!

    Många kramar
  • Anonym (Äntligen segrade rättvisan!)

    Hej & tack!

    Min datorn beter sig konstigt. Jag är både Anonym( råd och tips) och denna användare.

    Brottmålet avklarat och jag fick fällande dom på alla åtalspunkter, kändes skönt att få upprättelse! Vårdnadstvisten gick sådär, missade och säga en del och jag tyckte min advokat och jag bestämde saker i sista sekund som inte blev helt bra. Jag tror jag förberedde alla vittnen och så blev jag oförberedd själv. Blev sjuk precis innan och fick tidsbrist till förberedelse. Jag var inte så tydlig med kontakten med pappan och jag skulle nog ha format umgänget på ett annat sätt. Var tydlig med att jag ville han skulle söka vård. Nu är det bara att vänta på dom och hoppas!!

  • Ensammammatilltvåtjejer
    Anonym (Äntligen segrade rättvisan!) skrev 2014-11-17 22:00:30 följande:

    Hej & tack!

    Min datorn beter sig konstigt. Jag är både Anonym( råd och tips) och denna användare.

    Brottmålet avklarat och jag fick fällande dom på alla åtalspunkter, kändes skönt att få upprättelse! Vårdnadstvisten gick sådär, missade och säga en del och jag tyckte min advokat och jag bestämde saker i sista sekund som inte blev helt bra. Jag tror jag förberedde alla vittnen och så blev jag oförberedd själv. Blev sjuk precis innan och fick tidsbrist till förberedelse. Jag var inte så tydlig med kontakten med pappan och jag skulle nog ha format umgänget på ett annat sätt. Var tydlig med att jag ville han skulle söka vård. Nu är det bara att vänta på dom och hoppas!!


    Vad skönt att brottsmålet gick bra! Det är verkligen skönt att få upprättelse! Ja du. Man tycker nog alltid att man kunde sagt både det ena och det andra. Men du har gjort ditt bästa, tvivla inte på det! Kan ju tänka mig att det var extra tufft att möta ditt ex efter det han utsatt dig för. Det tror jag rätten kan förstå. Bra att du sa att du önskar att han ska söka vård. Då visar du på att du vill att det ska fungera men att han behöver genomgå en förändring först. Jag håller tummarna!
Svar på tråden Behöver hjälp innan jag går under