Att kyssa en tjej

Underbart ts

Har du en "hon sa att hon inte ville men sedan ändrade hon sig"-historia att bjuda på...? :) 

Det var mest jag som inte ville. Eller trodde att jag inte ville. Vi har varit nära vänner länge och jag hade ingen aning om att hon var intresserad. En kväll när vi och några andra var i hennes morfars sommarställe så hade alla somnat utom oss. Vi bestämde oss för ett nakenbad, inget ovanligt, men den här gången kysste hon mig. Blev ganska chokad och gick in och la mig hos min pojkvän. Dagen efter skulle jag hem till Sverige, och jag pratade inte alls med henne den dagen. Visste inte vad jag skulle göra! Väl hemma började jag fundera ordentligt på hur jag egentligen kände. Hade aldrig tänkt så på någon tjej och verkligen inte på mina nära vänner. Men på något vis kändes det rätt när hon kysste mig. Efter 3-4 dagar ringde hon upp mig och bad om ursäkt för kyssen, jag svarade att det verkligen inte gjorde något och att jag bara blev chockad. Hon frågade om hon fick hälsa på och veckan efter kom hon till mig. Kändes rätt direkt! Vi träffas då och då, men hon bor ju en bit bort. Pojkvännen var inte helt nöjd, men han är fortfarande en god vän! :)

Är det stendött TS, eller? 

Jag undrar också hur det går, TS.

Hej! 

Är inte inne här så ofta längre, den här tråden gör lite ont att läsa och bli påmind om faktiskt. Jag önskar att jag kunde säga att allt är perfekt och att hon har tagit sitt förnuft till fånga, men tyvärr står jag nog och stampar på samma fläck. Hon är en långt mer komplicerad människa än jag någonsin skulle kunnat gissa. Och ja, vi har kvar samma intima relation, skulle till och med kunna säga att den är ännu mer intim nu. Men nej, hon har fortfarande inte ångrat sig. Vet inte vad jag ska göra riktigt. En del av mig vill ju bara släppa och gå vidare, men samtidigt har jag den här delen av min hjärna som tänker att hon bara behöver tid. Ni vet ju säkert också hur patetisk man blir när man är kär och hur lätt man låter sig förledas av tankarna som säger "kanske, kanske...". Suck. 

Borde nog börja spana på andra för att bli lite distraherad, haha
Har försökt träffa folk, har bland annat låtit mig bjudas på middag av en stilig (manlig) pluggkamrat, men ska jag vara ärlig finns det inte en enda människa i hela världen som intresserar mig som hon gör. 

Så, nu vet ni hur läget är :) Vet inte om det är så många som är intresserade av den här tråden längre nu när den gick från att vara en spirande kärlekshistoria till att handla om ett brustet hjärta men om det händer något (dvs. om vi bryter eller om hon plötsligt ändrar sig) så kommer jag givetvis att uppdatera. 

Tack för uppdateringen, TS, jag tänkte faktiskt på dig i förrgår och undrade hur allting var.

Jag är ledsen att hon inte ändrat sig, men hoppet lever ju alltid. Nånting har ni ju om ni är så intima, men jag förstår att du är frustrerad och ledsen - och hoppas på ett mirakel. Du älskar henne och det är inte så lätt att få dessa känslor att bara försvinna...

...det visar ju din dejtupplevelse :(

Jag håller ändå tummarna att hennes komplicerade inre ska bytas mot kärlek till dig under 2014.

Många kramar - och God Jul

Låter jättejobbigt och jag lider med dig.

Tyvärr kommer man ju till en punkt där man måste acceptera och kanske släppa taget även om det känns fel att göra det. Så som du beskriver det verkar det tära på dig ordentligt, kanske behöver du kapa relationen helt med henne för din egen skull. För att inte må dåligt i längden..

Så skulle man ju garanterat göra och rekommendera om det hade handlat om en kille man var olyckligt kär i. Att vara nära men inte mer bryter bara ner självkänslan i längden.

Hur jobbigt det än är så kanske du skulle överväga detta, bryta med henne helt i en månad eller två. Inga mail, mess, samtal eller träffar. Total tystnad.. Kanske längre om så behövs.

I ditt läge skulle jag kunna tänka mig att säga något i stil med:

"Jag fixar inte detta längre, att känna så stark längtan, vara nära och hoppas men inte få mer av dig. Även om du är min närmaste vän och den jag helst av allt vill vara med så måste vi bryta. Jag orkar inte. Om du inte kan eller vill bejaka något mer än vänskapskänslor så kan vi inte träffas mer. Hoppas du förstår. Skulle du komma på andra tankar och kanske vilja träffa mig igen, mer och på ett annat plan, så vill jag att du hör av dig. Annars vill jag att du lämnar mig ifred så jag kan komma över dig och gå vidare."

Jo, egentligen är ju detta det klokaste rådet, men jag är en hopplös romantiker och TS är så fin och jag önskar verkligen att allt skulle gå bra... *suck*

Också en liten update för er som är intresserade. Jag vet vad ni tänker. "Nej, har hon inte gett upp än? Kom igen", och ja, så tänker jag med ibland! Men hjärtat har en förmåga att leva sitt eget liv så att säga. 

Den där kyssen blev av tillslut. De senaste veckorna har jag till och från träffat en kille som jag varit småintresserad av (inte jätte, ni vet ju vem mitt hjärtat tillhör). Till saken hör att jag inför tjejen ifråga har låtsas vara lite mer intresserad av denna kille än vad jag egentligen är. Jag vet inte riktigt varför, antar att det var skönt att för en gångs skull inte vara den som är kär i henne. Vi var ute igår, ett stort gäng, och mötte upp denna kille och hans vänner. Jag och killen dansade ganska intimt och småflirtade på dansgolvet då Hon kommer och börjar dansa med mig. Hon är ganska full och hon tar mina händer och lägger dom på sina axlar, sedan lägger hon sina egna händer på mina höfter och kysser mig. 

Funderar på om detta har ändrat något, men antar att det bara var "jag vill inte ha henne men ingen annan ska få henne heller"- syndromet som slog till... 

Tror jag ska börja spana lite på andra tjejer nu. Nu när jag vet hur man kan känna så vill jag ju känna SÅ och inte så som jag har känt för mina miljoner pojkvänner... 

Kram till alla därute som också har kärleksproblem på tjejsidan!