3 barns mamma84 skrev 2013-03-14 20:21:16 följande:
Till alla er som klagar över dom som skaffar barn när man är "ung".. För er vill jag bara berätta, att när våra barn är stora nog att klara sig sjävla, kommer vi att gå ut och roa oss, och vara i våra bästa år, fortfarande se fräscha ut, medans ni, kommer sitta med spädbarn som skriker och håller er vakna om natten.. VI kommer ha barnbiten klar, ha karriärer vi kan ägna all tid åt, medans NI fått ...ta ett avbrott från "karriären", typ donken (som man inte bygger upp mellan åldern 19-25). Och när ni slutligen har såpass stora barn att de kan klara sig själva, så kommer ni se FÖRJÄVLIGA ut, förmodligen gå med käpp eller sitta i rullator, och er största lycka i livet kommer att vara när ni ena dagen inte har lika ont i kroppen som ni hade dagen innan. UNGA mammor är så jävla grymma, bara så ni vet!
Vilket jäkla trams inlägg! För det första!!! Du kan INTE dra alla över en o samma kam! För det finns 1000tals "unga föräldrar" som tror sig veta bäst,o sen tror dom att dom kommer hålla ihop med killen "forever" då dom är 15 el 16 o allt är rosenrött dom vill ha ett barn o lägga kärleken på.. Sen kommer sömnbristen ensamheten smygandes o till slut sitter dom ensamma mammorna där själva med ett litet barn för killen har dragit o vännerna lika så... DÅ är det inte lika roligt längre,är man då 25 el 30år så har man som kallas trumfkort nåt som kallas "livserfarenhet" O vad det är vet man först när man blivit "äldre"
Att du ens skriver ett sånt här inlägg o lägger ut här på familjeliv,att du känner ett "behov" av att hävda dig på "detta sätt" visar tydligt att du INTE förstår att det du vill säga inte gäller alla. För jag VET att det finns 17åringar som är MKT mognare än vissa 30 åringar o skulle klara detta med en bebis o allt vad det innebär.. Och att det faktiskt finns väldigt MÅNGA fler "äldre" som är mer "lämpade"
Men inte startar jag en tråd om att "vi äldre" är bättre o kan o vet allt.. För det funkar inte så det är väldigt individuellt...
Jag ser det mer som att du har ett slags "behov" av att hävda dig o undrar väl egentligen varför?
För att det har gått bra för dig så betyder det inte att det kmr gå bra för nästa 16/17åring.. Eller hur?
