Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Jag läste just om Standardmodellen. Suck, amning är inte hennes starka sida. Kvällsmjölken är blaskig (nej kvällsmjölken är fetare än mjölken på dagen), nattamning främjar inte produktionen (det är det effektivaste sättet att öka produktionen) och hon rekommenderar i princip blockamning genom att säga att barnet ska erbjudas samma bröst två gånger (blockamning används för att minska produktionen, en kvinna som vill öka produktionen ska växla bröst). Det enda med hennes matrekommendationer jag håller med om är att det inte är dumt att stimulera ett nyfött barn att suga effektivt genom att killa det lite. Jag valde också att truga på mat på kvällen för att barnet skulle sova mer även om jag aldrig vetat att det var från AW. Det funkar, med min dotter så bra att BVC oroade sig för att hon inte vaknade på natten och åt och trodde att kanske sov hon så hårt att hon inte kände hunger och rekommenderade att jag väckte henne för mat när hon gått upp lite en period. Dock lyckades jag få henne att amma i sömnen så hon fortsatte sova men ändå fick mat. Win/win för henne.

Ser man dock AW bok som ett tidsdokument och inte som råd för nutiden så kan jag ändå förstå varför den sågs som så revolutionerande. Även om det är schemaläggning så ska man dagtid ge mat på ett åtminstone hyfsat baby-vänligt sätt. Det är ett mer barnvänligt sätt än att låta barnet skrika sig blå för att träna lungorna att söva dem med en förälder som är där om än ramsandet och vagnandet låter brutalt i mina öron. Att man kan söva ett barn genom att vagna det är fakta och att en ramsa kan hjälpa barnet att förstå vad som krävs i situationen men beskrivningen hon gör låter psykotisk. Jag säger samma sak till min dotter varje gång vi ska sova för natten men jag skulle aldrig få för mig att stå och upprepa det gång på gång. Att det hjälper dottern vet jag, hon lägger sig i amningsposition och sliter i min tröja om jag inte får fram bröstet nog snart för till motsats mot AW så ammar vi alltid till sömns (stackars lilla harmoniska barn som får sig lite tjickadropa)

Jag får det riiiiiiktigt dåligt när jag läser detta. Hur kan någon praktisera detta som Anna Wahlgren skriver och säger.
FY FAN! 

AW's metoder har aldrig passat mig. Samtidigt kan jag uppskatta att någon vågar säga saker som att ett barn ska få skrika sig trött. De flesta föräldrar jag har omkring mig är nog ganska bra, men springer ganska ofta (1 av 10 kanske) på föräldrar som tror att deras uppgift är att se till att barnen alltid är tillfredställda och aldrig missnöjda.

Jag hade aldrig några problem att höra om mina småbarn skrek av rädsla eller oro och då var jag där på tre sekunder, eller om de skrek för att de var förbannade och inte fick som de ville och då lät jag de ibland skrika om jag tyckte att de hade fel. Att inte få som man vill när man är förbannad tror jag inte något barn mår dåligt av, speciellt om man är någorlunda konsekvent i vad som går igenom eller inte.

Stört.