• Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Det här känns så genant. Klassiskt. Vad ni vill.....

    Men här har ni ännu en looser som blir bedragen av sin fru. Vi har varit gifta i 10 år och tillsammans i över 20. Våra barn är snart vuxna och vi är båda runt 45-års åldern. Vi har alltid haft ett i mitt tycke mycket begränsat sexliv - och nu är jag alltså bedragen av en otrogen fru.

    Redan när vi i relativt unga år nyss hade träffats, nyförälskade och allt det där, var min nuvarande frus sexlust rätt begränsad. Det är klart att vi hade sex...men inte så ofta. Så har det fortgått under vårt förhållande. Och jag har ju uppfattat detta som en rätt vanlig bild av ett förhållande. Mannen vill ha sex...kvinnan vill ha närhet och ägna sig åt hem och familj istället. Jag har liksom alltid blivit matad med att det är jag som man som skall förföra, förföra, förföra, jaga, jaga, jaga och i slut förtjäna lite sex. Kvinnan "släpper till" ibland. Så har det sett ut hos oss - och så ser det ut hos de flesta har jag förstått. Det har i alla fall räckt till att skapa två barn. Så visst...vi har haft sex emellanåt...men väldigt sällan. Och iom att vi fick barn, köpte villa osv så blev det ju mindre och mindre tid, lust och anledning till att avvara tid för sex. Åtminstone från hennes sida. Även det något som jag förstått är vanligt i de flesta förhållanden. Även om jag hade velat annat.

    Min fru har aldrig varit den sexuella typen av människa. Aldrig intresserat sig för området överhuvudtaget. Sex är inget vi diskuterar hemma. Så det är inget tjat eller så. Vi har ibland gjort det...snabbt, i mörkret. Avklarat, undanstädat, bortsopat för ett tag framöver. Typ...

    Nu när barnen har börjat flytta hemifrån så får ju också vi mer tid över för annat. I hennes fall jobb. Hon avancerar på sin arbetsplats vilket jag tycker är kul och jag försöker stötta henne och även hjälpa henne där jag kan och där hon vill. Jag har alltid varit den i familjen som haft det krävande arbetet och den höga inkomsten i familjen. Vi har i alla fall försökt fördela sysslorna i hemmet och hushållet så rättvist som möjligt i alla år. Men nu är hon som sagt chef på sin arbetsplats. Och en väldigt bra chef vad jag förstår. Så det går bra för henne nu på samma sätt som det har gått bra för mig på jobbet under i stort sett hela vårt förhållande.

     Men nu är hon som sagt otrogen och har en glödande sexlust. Har jag förstått. Jag kom på henne...och jag har snokat (pinsamt nog). Hon jobbar ofta kvällar iom att hennes arbete kräver det. Det är personalmöten, styrelsemöten och föräldramöten. Och då har jag antytt att hon är verksam inom skolväsendet (sen avslöjar jag inget mer). Så det blir minst 1-2 kvällsmöten i veckan. Som hon planerar och leder. 
    Jag kom som sagt på henne för ungefär 1,5 månader sedan. Hon hade ett kvällsmöte och jag var också på väg hem från ett sent arbetsmöte med min avdelning. Jag fick ett spontant infall att jag skulle plocka upp henne från hennes arbete på vägen hem så skulle hon slippa gå, även om det inte är alls långt från vårt hus. Så jag parkerade utanför hennes arbetsplats och gick in genom köksingången. Jag vet att hon brukar använda den när hon jobbar sent. Och dörren var olåst.

    Dom höll till i hennes arbetsrum. Jag hörde det redan när jag klev in i huset. Först fattade jag inte vad det var. Men när jag närmade mig hennes dörr som stod på glänt så började jag förstå. Jag stod en lång stund i dörröppningen och såg dom i ett svagt sken från skrivbordslampan. Hon red honom i soffan. En av papporna i styrelsen. Dom såg aldrig mig utan var helt uppfyllda av att knulla skiten ur varandra. Hon lät och rörde sig på ett sett som jag aldrig sett och hört henne i vår säng. Och som jag inte trodde hon kunde eller var bekväm i. Jag smög hem och sa inget när hon kom hem 1 timme senare. Jag behövde processa detta och ta ngn form av kontroll över mig själv, mina känslor osv innan jag ev konfronterar henne. 

    Hon har också ett hemligt gmail konto. En okänd emailadress dök upp i inloggningsrutan en kväll när jag satt och random skrev bokstäver i det. Jag tänker inte skriva ut den eller antyda den här...men den var rätt banal om jag säger så. Att sen lista ut lösenordet var det lättaste i världen. Jag känner henne rätt väl efter så många år. Så där kom jag åt hennes hemliga värld. Och ja....hon har en glödande sexlust tydligen. Det framkom i all tydlighet i korrespondensen med hennes älskare. Jag läste några få konversationer och sen slutade jag. Det räckte med råge. Jag har inte loggat in där efteråt och jag skäms över att jag gjorde det överhuvudtaget.

    Och jag har ännu inte sagt något. Är jag feg? Ja...kanske. Men jag vet inte riktigt vad jag vill.

    Vi har inte haft sex med varandra på drygt två år nu. Vi har det i övrigt rätt bra. Vi är väldigt ömma med varandra och vi har en stor värme mellan oss. Det har vi alltid haft. Den sexuellt ointresserade (nästintill frigida) fru jag har levt ihop med så länge har visat sig ha en stark, kanske nyvaknad, sexlust. Dock inte med mig. Och jag vet ännu inte riktigt hur jag skall hantera det här. 

    Hon jobbar fortfarande 1-2 kvällar i veckan. Ibland tar jag en kvällspromenad under tiden och står i skogsbrynet utanför och ser hennes skrivbordslampa lysa svagt genom hennes kontorsfönster. Jag hinner hem innan henne. Hon brukar ha med sig någon pärm under armen. Ögonen är glansiga - det har varit en lång arbetsdag. Vi dricker te, kollar på 22-nyheterna och sen i säng. Det är ju en arbetsdag i morgon också.

    Om du tycker att det här är en sjuk läsning....vänta tills du har läst följande:

    Jag känner mig sårad. Jag känner mig lurad. Jag känner mig kastrerad, förminskad, hånad och väldigt väldigt omanlig. Ovärdig. Pinsam. Samtidigt känner jag också en form av upprymdhet som jag inte begriper mig på. Jag känner en spänning i det här. På något bisarrt sätt gläder jag mig åt att hon faktiskt har en glödande sexlust som hon nu bejakar och lever ut. Om än inte med mig. Det finns en sjuk njutning i att vara bedragen. När jag skyndar mig hem från min "kvällspromenad" hinner jag onanera innan hon kommer hem. Det är alltid samma scenario jag har på näthinnan när jag onanerar numera. Min fru med sin älskare i soffan i hennes arbetsrum. Hennes stön och flämtningar som jag aldrig hört tidigare. Ord som hon yttrade som jag inte trodde hon kunde förmå sig att säga. Hennes målmedvetna rörelser över sin älskare.

    Vad sjukt livet kan vara. Det blir inte som man hade tänkt sig
     

  • Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad
  • molly50
    Anonym (xx) skrev 2013-05-25 17:47:25 följande:
    Jag anser inte heller att frun är otrogen nu, när TS vet om det och hon har erbjudit sej att bryta med den andre.
    "man up" är ett dåligt uttryck. Frun har hittat sin sexualitet efter massor av år och det sätter igång grejer hos henne. Det krävs ett stort självförtroende att låta sin partner göra en sån resa, få prova en så stor och ny sak för henne. Det är lika manligt att låta henne göra sin grej ett tag, som att med alla medel ställa ultimatum och tvinga henne att avstå. Då skulle hon bli bitter, nu kan hon välja ts av fri vilja och ha sin sexualitet med sej hem till förhållandet för att på sikt bygga upp ett liv ihop som även innehåller sex.
    Jag tror att många fler förhållanden kunde vara öppna i perioder, och folk kunde vara lyckliga på olika vis, om man inte alltid börjar se det som offer och svin.
    Om TS och frun har ett bra liv om tio år, kommer de kanske se det här mellanspelet som en katalysator, nåt som fick deras förhållande bättre.
    Man kan välja lite själv hur kränkt man blir av olika saker, och om ens fru är en ägodel som inte kan användas av en annan man, av hedersskäl, eller om hon är en egen individ som gärna vill leva ut en sak nu och som ts faktiskt är beredd att låta henne göra. Jag skulle inte göra det, men jag tycker inte det är mesigt utan alternativt och starkt. Men jag hoppas att du inte far illa av det, ts.

    Men jag förstår fortfarande inte varför hon måste erbjuda sig att sluta träffa den andre mannen. Om hon verkligen älskar TS och vill försöka rädda det de har tillsammans så ska hon väl bara bryta med älskaren,utan att kräva ultimatum av TS.
    Som det ser ut nu så gör hon ju lite som hon vill och kan välja och vraka mellan TS och älskaren. 
    Sedan kan jag inte låta bli att undra om älskarens fru vet något om det här. Annars kanske hon förtjänar att få veta också,så att hon får chansen att själv välja hur hon vill leva sitt liv. 
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Anonym (Lev livet!)

    Att du onanerat till det som hänt är inget konstigt. Så har jag också gjort som en tok när det framkom att min tjej var otrogen. Det har jag gjort i senare förhållanden också, utan att veta men bara själva tanken varit nog.

    Vet inte vad det står för egentligen, men mest tror jag det är ett sätt att sublimera den sorgen man känner. Genom att sexualisera den så blir den hanterbar, och i stället för tårar så så sprutar man...

    Lever i dag i ett förhållande där hon har varit lika ointresserad av sex med mig som du beskriver din fru var. Men har småbarn och bor i hus. Jag har haft andra och litar inte på min sambo, hon skulle inte tveka om hon blev uppraggad av en attraktiv man.
    Det är lite som du skriver, hon har nog aldrig tänt riktigt på mig. Det har varit förödande för min självkänsla som man, trots att jag i hela mitt liv varit en "kvinnornas man".

    Jag förstår dig, att du vill leva ihop med din fru i er fina villa, men tro mig - du behöver sexuell terapi. Du vill väl inte när den dagen kommer dö som en halv man där du amputerat bort hela din libido?  

  • oltrix

    Micke, Har läst i din tråd men inte heller skrivit tidigare, känner att det är dags, Ungefär 10 år in i min och min frus relation hade vi en kris, det är en lång historia, men i korta drag var jag bedragen och arbetade aktivt i c:a 6 månader med att försöka reparera, vara förstående, tillmötesgående, jag var helt enkelt fullständigt övertygad att det var fel. Vi skulle vara tillsammans, så var det bara, i mitt huvud. Nu med facit i hand inser jag att det enda som kom ut av det var att jag sakta men säkert bröt ner mig själv. Hon fortsatte med den andre och verkade inte nämnvärt påverkad av vad jag gjorde. Till slut gav jag upp, kastade in handduken och skrev på skilsmässoansökan tillsammans med henne. Av någon anledning skickade vi den inte men jag tog tag i mitt liv, tog kommandot över mig själv igen. Jag träffade en annan ett tag, skaffade mig ett permanent boende och började leva igen. Då kom helt oväntat vändpunkten, efter en del turer fram och tillbaka så erbjöd min fru mig "ovillkorlig kapitulation" alltså hon erbjöd mig att totalt bryta med sitt "andra" liv, ge mig full insyn i vadhelst jag ville se, mail, telefon, allt. Hon flyttade med en veckas varsel till det land jag då bodde i. Nu ytterligare 10 år senare har vi barn och är lyckligare än någonsin. Sedan dess har det bara blivit bättre. Min sensmoral i detta är att man inte bara kan ställa krav, man bör göra det också. Att bara flamsa med och vara snäll leder banne mig ingen vart. Då blir man överkörd. Så länge hon tror sig veta att du finns där, redo att vara storsint och förlåta, finns det ingen anledning för henne att ändra på något. Saken är bara den att man kan inte spela, man måste verkligen ta sig samman och gå åt sitt eget håll helhjärtat. Egentligen utan baktanken att det ska vara lösningen på problemet utan det ska vara för dig själv och ingen annan. Jag kan inte mer än hålla med, ta dig samman och förbered dig för det värsta och försök se ett liv efter. Hitta någon annan att nuppa med så att du balanserar upp hennes snedsteg, om inte för annat så för din egen självkänsla.

  • Anonym (hmm)

    Har du berättat för din fru att du sett henne och hennes älskare? om inte så borde sanningen verkligen komma fram och det snart som möjligt.

  • Med Lem
    Anonym (hmm) skrev 2013-05-26 12:15:14 följande:
    Har du berättat för din fru att du sett henne och hennes älskare? om inte så borde sanningen verkligen komma fram och det snart som möjligt.
    Du bör läsa alla TS inlägg snabbt så ser du att den enda som inte verkar veta är "pappans" fru, "pappans" barns mamma.

    Fast det kanske hon gör.

    Om inte så har TS ett litet ansvar för att hon bör få veta.

    Det skulle kunna vara ett litet steg i "Man up"-processen.


  • Förbluffad01

    Hej Micke,
    du skall inte längre sitta ute i kylan och vänta på något du bara hoppas på skall inträffa. Du måste involvera dig i processen som pågår och ta ett eget ansvar och kräva jämlik behandling av FR och din fru.
    Du må högakta och se upp till din fru hur mycket som helst, men du måste inse att du är lika mycket värd och agera  enligt det.

    Din fru har sagt att hon inte vill lämna dig men hon har samtidigt inte sagt att hon vill välja att leva med dig. Det har gått över sex månader och hon har inte tagit ett enda steg i den riktningen! Fundera lite över vad det kan betyda.
    Hur har hon tänkt? Skall ni bo i villan alla tre? Frun och älskaren i sovrummet och du i gästrummet? Skall du passa villan medan frun och älskaren åker på kärleksresor tillsammans? 

    Du måste inse att det är inte enbart din fru det handlar om. Ni har ett gigantiskt problem i ert äktenskap, nämligen din fru är otrogen och går bakom ryggen på dig. Du skriver om tyst medgivande. Det existerar inga tysta överenskommelser. En överenskommelse är alltid aktiv med specificerade regler vad som skall gälla och påföljd om man bryter mot överenskommelsen.

    Du måste genast kräva jämlik och rättvis behandling av din fru och FR så att du åtminstone inte är helt oinformerad och ute i kylan om vad som pågår. 

    1) Nästa möte som din fru har med FR så följer du helt enkelt med, det har du rätt till. Begär  en uppdatering av vad frun och terapeuten avhandlat när du inte deltagit och vilka överenskommelser de har gjort. Delta sedan på lika villkor i kommande möten.

    2) Ställ krav på att så länge ni skall leva provseparerade så skall det också ske jämlikt. Dvs ni tar varsin månad i den lilla ettan. När du nu tillbringat din första månad så får helt enkelt din fru packa sin kappsäck och byta plats med dig.

    3) Dessutom skall ni jämlikt dela merkostnaderna som detta dubbla boende medför.       

    4) Som jag och många med mig tidigare skrivit så kan allt detta mycket väl sluta med att ni trots allt måste skiljas åt. Din frus och FRs agerande hittills pekar tyvärr i den riktningen. Du måste börja mentalt förbereda dig på detta. Ta en egen terapeutkontakt och kontakta en advokat så att du är informerad och förberedd. Dessutom måste du aktivera dig själv, inte sitta i 1:an och stirra i väggen och vänta på nästa arbetsdag!
    Ut och träffa kompisar. Tag en egen helgresa. Bygga färdigt båthuset kan du göra när du vet att du kommer att bo där i framtiden.

    5) Vem är jag att ställa krav på min fru skriver du angående ultimatum att bryta med älskaren. Men din fru har ju inte valt dig självmant nu på sex månader! Hur skall du komma i fråga i framtiden om du inte kräver prioritering. Det kanske inte blir ni i alla fall i framtiden men under tiden ni reder ut detta så måste ju älskaren ut ur bilden.
    Han kan i stället sitta och vänta sex månader på besked om din fru väljer honom.
    Älskarens hustru måste ju även involveras i processen om hon inte redan är det. Vet hon om? Om inte så bör ju du se till att hon får reda på.

    Skriv och uppdatera TS, Micke vi är många som följer detta och får ont i magen av vad som sker.          
    Håller alla tummar jag har.

  • molly50
    oltrix skrev 2013-05-26 00:09:00 följande:
    Micke, Har läst i din tråd men inte heller skrivit tidigare, känner att det är dags, Ungefär 10 år in i min och min frus relation hade vi en kris, det är en lång historia, men i korta drag var jag bedragen och arbetade aktivt i c:a 6 månader med att försöka reparera, vara förstående, tillmötesgående, jag var helt enkelt fullständigt övertygad att det var fel. Vi skulle vara tillsammans, så var det bara, i mitt huvud. Nu med facit i hand inser jag att det enda som kom ut av det var att jag sakta men säkert bröt ner mig själv. Hon fortsatte med den andre och verkade inte nämnvärt påverkad av vad jag gjorde. Till slut gav jag upp, kastade in handduken och skrev på skilsmässoansökan tillsammans med henne. Av någon anledning skickade vi den inte men jag tog tag i mitt liv, tog kommandot över mig själv igen. Jag träffade en annan ett tag, skaffade mig ett permanent boende och började leva igen. Då kom helt oväntat vändpunkten, efter en del turer fram och tillbaka så erbjöd min fru mig "ovillkorlig kapitulation" alltså hon erbjöd mig att totalt bryta med sitt "andra" liv, ge mig full insyn i vadhelst jag ville se, mail, telefon, allt. Hon flyttade med en veckas varsel till det land jag då bodde i. Nu ytterligare 10 år senare har vi barn och är lyckligare än någonsin. Sedan dess har det bara blivit bättre. Min sensmoral i detta är att man inte bara kan ställa krav, man bör göra det också. Att bara flamsa med och vara snäll leder banne mig ingen vart. Då blir man överkörd. Så länge hon tror sig veta att du finns där, redo att vara storsint och förlåta, finns det ingen anledning för henne att ändra på något. Saken är bara den att man kan inte spela, man måste verkligen ta sig samman och gå åt sitt eget håll helhjärtat. Egentligen utan baktanken att det ska vara lösningen på problemet utan det ska vara för dig själv och ingen annan. Jag kan inte mer än hålla med, ta dig samman och förbered dig för det värsta och försök se ett liv efter. Hitta någon annan att nuppa med så att du balanserar upp hennes snedsteg, om inte för annat så för din egen självkänsla.
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Anonym ("Micke")

    ----bara ett kort inhopp!

    Blev inbjuden till samtal med terapeuten ikväll (tillsammans med min fru). Får se vart detta leder.....

    Nervös 

  • molly50

    Hoppas det går bra,TS! Uppdatera gärna sen!


    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad