Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Det här känns så genant. Klassiskt. Vad ni vill.....

Men här har ni ännu en looser som blir bedragen av sin fru. Vi har varit gifta i 10 år och tillsammans i över 20. Våra barn är snart vuxna och vi är båda runt 45-års åldern. Vi har alltid haft ett i mitt tycke mycket begränsat sexliv - och nu är jag alltså bedragen av en otrogen fru.

Redan när vi i relativt unga år nyss hade träffats, nyförälskade och allt det där, var min nuvarande frus sexlust rätt begränsad. Det är klart att vi hade sex...men inte så ofta. Så har det fortgått under vårt förhållande. Och jag har ju uppfattat detta som en rätt vanlig bild av ett förhållande. Mannen vill ha sex...kvinnan vill ha närhet och ägna sig åt hem och familj istället. Jag har liksom alltid blivit matad med att det är jag som man som skall förföra, förföra, förföra, jaga, jaga, jaga och i slut förtjäna lite sex. Kvinnan "släpper till" ibland. Så har det sett ut hos oss - och så ser det ut hos de flesta har jag förstått. Det har i alla fall räckt till att skapa två barn. Så visst...vi har haft sex emellanåt...men väldigt sällan. Och iom att vi fick barn, köpte villa osv så blev det ju mindre och mindre tid, lust och anledning till att avvara tid för sex. Åtminstone från hennes sida. Även det något som jag förstått är vanligt i de flesta förhållanden. Även om jag hade velat annat.

Min fru har aldrig varit den sexuella typen av människa. Aldrig intresserat sig för området överhuvudtaget. Sex är inget vi diskuterar hemma. Så det är inget tjat eller så. Vi har ibland gjort det...snabbt, i mörkret. Avklarat, undanstädat, bortsopat för ett tag framöver. Typ...

Nu när barnen har börjat flytta hemifrån så får ju också vi mer tid över för annat. I hennes fall jobb. Hon avancerar på sin arbetsplats vilket jag tycker är kul och jag försöker stötta henne och även hjälpa henne där jag kan och där hon vill. Jag har alltid varit den i familjen som haft det krävande arbetet och den höga inkomsten i familjen. Vi har i alla fall försökt fördela sysslorna i hemmet och hushållet så rättvist som möjligt i alla år. Men nu är hon som sagt chef på sin arbetsplats. Och en väldigt bra chef vad jag förstår. Så det går bra för henne nu på samma sätt som det har gått bra för mig på jobbet under i stort sett hela vårt förhållande.

Men nu är hon som sagt otrogen och har en glödande sexlust. Har jag förstått. Jag kom på henne...och jag har snokat (pinsamt nog). Hon jobbar ofta kvällar iom att hennes arbete kräver det. Det är personalmöten, styrelsemöten och föräldramöten. Och då har jag antytt att hon är verksam inom skolväsendet (sen avslöjar jag inget mer). Så det blir minst 1-2 kvällsmöten i veckan. Som hon planerar och leder.
Jag kom som sagt på henne för ungefär 1,5 månader sedan. Hon hade ett kvällsmöte och jag var också på väg hem från ett sent arbetsmöte med min avdelning. Jag fick ett spontant infall att jag skulle plocka upp henne från hennes arbete på vägen hem så skulle hon slippa gå, även om det inte är alls långt från vårt hus. Så jag parkerade utanför hennes arbetsplats och gick in genom köksingången. Jag vet att hon brukar använda den när hon jobbar sent. Och dörren var olåst.

Dom höll till i hennes arbetsrum. Jag hörde det redan när jag klev in i huset. Först fattade jag inte vad det var. Men när jag närmade mig hennes dörr som stod på glänt så började jag förstå. Jag stod en lång stund i dörröppningen och såg dom i ett svagt sken från skrivbordslampan. Hon red honom i soffan. En av papporna i styrelsen. Dom såg aldrig mig utan var helt uppfyllda av att knulla skiten ur varandra. Hon lät och rörde sig på ett sett som jag aldrig sett och hört henne i vår säng. Och som jag inte trodde hon kunde eller var bekväm i. Jag smög hem och sa inget när hon kom hem 1 timme senare. Jag behövde processa detta och ta ngn form av kontroll över mig själv, mina känslor osv innan jag ev konfronterar henne.

Hon har också ett hemligt gmail konto. En okänd emailadress dök upp i inloggningsrutan en kväll när jag satt och random skrev bokstäver i det. Jag tänker inte skriva ut den eller antyda den här...men den var rätt banal om jag säger så. Att sen lista ut lösenordet var det lättaste i världen. Jag känner henne rätt väl efter så många år. Så där kom jag åt hennes hemliga värld. Och ja....hon har en glödande sexlust tydligen. Det framkom i all tydlighet i korrespondensen med hennes älskare. Jag läste några få konversationer och sen slutade jag. Det räckte med råge. Jag har inte loggat in där efteråt och jag skäms över att jag gjorde det överhuvudtaget.

Och jag har ännu inte sagt något. Är jag feg? Ja...kanske. Men jag vet inte riktigt vad jag vill.

Vi har inte haft sex med varandra på drygt två år nu. Vi har det i övrigt rätt bra. Vi är väldigt ömma med varandra och vi har en stor värme mellan oss. Det har vi alltid haft. Den sexuellt ointresserade (nästintill frigida) fru jag har levt ihop med så länge har visat sig ha en stark, kanske nyvaknad, sexlust. Dock inte med mig. Och jag vet ännu inte riktigt hur jag skall hantera det här.

Hon jobbar fortfarande 1-2 kvällar i veckan. Ibland tar jag en kvällspromenad under tiden och står i skogsbrynet utanför och ser hennes skrivbordslampa lysa svagt genom hennes kontorsfönster. Jag hinner hem innan henne. Hon brukar ha med sig någon pärm under armen. Ögonen är glansiga - det har varit en lång arbetsdag. Vi dricker te, kollar på 22-nyheterna och sen i säng. Det är ju en arbetsdag i morgon också.

Om du tycker att det här är en sjuk läsning....vänta tills du har läst följande:

Jag känner mig sårad. Jag känner mig lurad. Jag känner mig kastrerad, förminskad, hånad och väldigt väldigt omanlig. Ovärdig. Pinsam. Samtidigt känner jag också en form av upprymdhet som jag inte begriper mig på. Jag känner en spänning i det här. På något bisarrt sätt gläder jag mig åt att hon faktiskt har en glödande sexlust som hon nu bejakar och lever ut. Om än inte med mig. Det finns en sjuk njutning i att vara bedragen. När jag skyndar mig hem från min "kvällspromenad" hinner jag onanera innan hon kommer hem. Det är alltid samma scenario jag har på näthinnan när jag onanerar numera. Min fru med sin älskare i soffan i hennes arbetsrum. Hennes stön och flämtningar som jag aldrig hört tidigare. Ord som hon yttrade som jag inte trodde hon kunde förmå sig att säga. Hennes målmedvetna rörelser över sin älskare.

Vad sjukt livet kan vara. Det blir inte som man hade tänkt sig

Anonym (insikt)

Äldre 24 May 14:53

#311

Millicent skrev 2013-05-24 13:21:42 följande:

Jag tycker att TS är mogen på många sätt. Det är vuxet att inse att man inte kan kontrollera andra människor och att man i grund och botten inte kan kräva hur som helst av andra människor att göra eller känna eller tänka som man vill. Vad man kan göra är förstås att fundera igenom vad man vill och vad man vägrar gå med på och då knyta det till sig själv. Det är alltså skillnad på att kräva att någon ska göra si eller så och att gå till sig själv och komma fram till att man inte tänker acceptera att vara med i relationen om någon gör si eller så. För vissa kan det säkert låta som ordvrängeri men det är det inte.

TS står ju mitt i en kris och det är baske mig inte lätt då att veta vad som är upp och vad som är ner. Bölder behöver mogna innan man skär i dem. Det kan vara lika här. Det behöver mogna lite mer innan det är dags för beslut och handling.

TS älskar sitt livsverk. Nu står han inför att eventuellt säga hejdå till att leva kvar i det och istället göra det helt till minnen. Det får man nog räkna med att det kan vara oerhört smärtsamt och att det kan ta tid. TS behöver tänka ut hur mycket han vill kompromissa bort av sig själv för att få ha livsverket kvar som en aktiv del i sitt liv. Just nu verkar det kretsa främst kring det? Alltså hur man gör för att rädda det som räddas kan. Kanske kan han komma fram till att att han inte vill kompromissa bort sig och att han hellre tar att omvandla det till ett avslutat kapitel och att han hittar nya vägar? Jag hoppas att det landar där till slut. Att TS till slut ställer sig rätt frågor. Ser verkligheten och frågar sig hur han vill ha det. Jag känner en del människor som aldrig behärskat den konsten i och för sig. Som fastnar i att vilja att andra ska si eller så för då blir det bra. Om bara hon... om bara han... om bara det...

Ta reda på vad du vill ha ut av ditt liv eller din relation. Ta reda på om din partner verkar i samma riktining. Gör hen det så jobba på. Strävar partnerns vilja åt ett helt annat håll? Vill hen ändra riktning? Om inte, vill du ändra rikting? Om inte står ni inför en klyfta ni inte är beredda att överbrygga. Är den avgörande är förhållandet över.

Moget att inse att man inte kan kontrollera andra människor. Det hindrar dock inte TS från att berätta hur han känner inför allt detta och tala om för sin fru att hon nu måste välja eftersom han inte orkar längre. Märk väl - det här har pågått mer än ett halvår och TS och hans fru glider längre och längre ifrån varandra. TS exkluderas från processen med terapeuten och frun lever sitt dubbelliv med älskaren - med TS goda minne - de kommer allt längre ifrån varandra.

Du kallar det moget - jag kallar det att sticka huvudet i sanden och inte ta ansvar för sin egen situation och välmående.

Anonym (bedragen själv)

Äldre 24 May 16:03

#312

TS är nog mogen, insiktsfull, generös och förståndig, men jag väntar ivrigt på nästa steg i hans mognadsprocess - att klara av att sätta gränser kring sig själv.

Nåt som jag själv har svårt med och har gått i terapi för - har blivit mycket bättre men det är tufft.

Som jag ser det är det just den ingrediensen som saknas i TS personlighet (tolkat utifrån vad jag läst i tråden förstås).

Kjellgren

Äldre 24 May 16:17

#313

TS, jag har läst din tråd men inte tidigare skrivit. Jag är har också en lång relation och vuxna barn (men i övrigt inget lika) och jag förstår att du inte är beredd att ge upp ditt tidigare liv, huset och minnena och alltihop. Du har verkligen gjort vad du kunnat för att hålla ihop äktenskapet och må ingen skugga falla över dig.

Men - att flytta ifrån huset var det dummaste du gjort. Din fru skulle möjligen ha tagit 1:an och du bott kvar i huset. Nu är det hon som dragit vinstlotten i allt, mycket lite förändras för hennes del - hon har ju till och med kvar sin älskare! - medan du är undanskuffad och fungerar som hantverkare.

Det är dags att vakna nu! Skaffa dig en egen terapeut om du inte har några vänner du vill anförtro dig åt, någon som står på din sida och kan hjälpa dig att värna dina intressen.

Sätt dig ner och planer för skilsmässa; vad händer med huset, med barnen, med ekonomin etc etc så du är förberedd. Blir det inte skilsmässa så är allt du förlorat lite kladdpapper och funderingar.

Jag tänker på dig och hoppas alltid få läsa en positiv uppdatering (snälla, skriv att du nuppat med kassörskan på Ica!) men varje uppdatering beskriver hur ditt äktenskap upplöses mer och mer och att det är du som förlorar.

Många kramar från en imponerad - och lite förbannad - kvinna.

RockaTot

Äldre 24 May 22:06

#314

Ts jag har bara läst vad du skrivit och detta kanske blir det konstigaste inlägget..
- Men hjälp vilken kärlek ni verkar ha mellan varandra!!! Det är bara de som slår mig hårdast i detta, det verkar vara det starkaste och mitt i ett kaos det vackraste.
Jag hoppas att din fru har samma kärlek till dig, kanske inte bara för din skull utan för kärlekens skull i sig självt.
Det är inte så mycket annat jag ville skiva mer än att det känns kärlek. Verklig sann kärlek.
Lycka till dig!

Trust me

Äldre 25 May 09:58

#315

Man up, vad betyder det?

Man up betyder i detta fall att du, TS, ska göra dig till en aktiv del av händelseförloppet och beslutsprocessen. Som det är nu gör du det minst "manliga" genom att lämna över varje beslut till din fru. Det är precis som det brukar vara när första barnet kommer. Mannen förlitar sig på och lämnar över ansvaret för besluten om barnen till kvinnan för han antar att hon vet bättre. Vad värre är försöker han inte lära sig mer för att bli mer jämbördig. Långsamt reduceras han till en inte fullt jämbördig person på flera plan.

Du, TS, har valt samma väg. Med "respekt" för din fru har du låtit henne besluta i varje steg utifrån vad hon anser som sina behov. Behov som du ser som lite "viktigare" än dina och hjälper andra, din fru och terapeuten, att se på samma sätt. Du har gjort dig själv till mindre än jämbördig med detta och det är att göra dig mindre "Man" i de flestas ögon. Vilken roll fyller du i din frus liv om du gör dig överflödig? Hur ska hon kunna vidmakthålla några känslor för en person som inte är jämbördig med henne. En person som inte har en inre glöd som kan växelverka med hennes. Nej, TS, du valde att flytta ur huset för att du ser ditt liv som ett liv där du och din fru lever tillsammans i ert fina hus. När hon bor kvar så lever den drömmen vidare men bara som en fantasi i ditt huvud. Hade hon flyttat hade du gått ensam i huset och din fantasi hade inte räckt för att få dig att känna det som att din fru var där.

Sök hjälp TS! Som det är nu gör du ingen av er gott. Tvärtom så leder ditt försök till att upprätthålla din livsdröm er båda i fördärvet men på ett långt och plågsamt sätt. Någon gång måste du börja leva ditt liv och inte din dröm om ett liv som inte längre finns. Gör det nu för ju längre du väntar desto fastare kommer dina rationaliseringar bli fast förankrade sanningar i dig.

Vill du ha tillbaka din fru och ett gemensamt liv med henne finns bara ett sätt. Man up! Bli en jämbördig genom att få henne och alla andra att förstå att dina behov är lika viktiga som hennes och ska få lika mycket uppmärksamhet. Att det är hon som är den felande parten och du är den som ska ha upprättelse. Att du kan tänka dig att diskutera hur er relation ska se ut men att i det så är det viktigaste att du och din fru får och ger varandra det ni behöver innan ni blandar in andra. Att dessa saker inte är ultimatum eller krav utan bara grunden för ett jämbördigt och jämlikt förhållande.

Jag vill dig bara väl, lita på mig.

Med Lem

Äldre 25 May 10:59

#316

Instämmer med trust me

Förbluffad01

Äldre 25 May 13:27

#317

Trust me skrev 2013-05-25 09:58:42 följande:

Man up, vad betyder det?

Man up betyder i detta fall att du, TS, ska göra dig till en aktiv del av händelseförloppet och beslutsprocessen. Som det är nu gör du det minst "manliga" genom att lämna över varje beslut till din fru. Det är precis som det brukar vara när första barnet kommer. Mannen förlitar sig på och lämnar över ansvaret för besluten om barnen till kvinnan för han antar att hon vet bättre. Vad värre är försöker han inte lära sig mer för att bli mer jämbördig. Långsamt reduceras han till en inte fullt jämbördig person på flera plan.

Du, TS, har valt samma väg. Med "respekt" för din fru har du låtit henne besluta i varje steg utifrån vad hon anser som sina behov. Behov som du ser som lite "viktigare" än dina och hjälper andra, din fru och terapeuten, att se på samma sätt. Du har gjort dig själv till mindre än jämbördig med detta och det är att göra dig mindre "Man" i de flestas ögon. Vilken roll fyller du i din frus liv om du gör dig överflödig? Hur ska hon kunna vidmakthålla några känslor för en person som inte är jämbördig med henne. En person som inte har en inre glöd som kan växelverka med hennes. Nej, TS, du valde att flytta ur huset för att du ser ditt liv som ett liv där du och din fru lever tillsammans i ert fina hus. När hon bor kvar så lever den drömmen vidare men bara som en fantasi i ditt huvud. Hade hon flyttat hade du gått ensam i huset och din fantasi hade inte räckt för att få dig att känna det som att din fru var där.

Sök hjälp TS! Som det är nu gör du ingen av er gott. Tvärtom så leder ditt försök till att upprätthålla din livsdröm er båda i fördärvet men på ett långt och plågsamt sätt. Någon gång måste du börja leva ditt liv och inte din dröm om ett liv som inte längre finns. Gör det nu för ju längre du väntar desto fastare kommer dina rationaliseringar bli fast förankrade sanningar i dig.

Vill du ha tillbaka din fru och ett gemensamt liv med henne finns bara ett sätt. Man up! Bli en jämbördig genom att få henne och alla andra att förstå att dina behov är lika viktiga som hennes och ska få lika mycket uppmärksamhet. Att det är hon som är den felande parten och du är den som ska ha upprättelse. Att du kan tänka dig att diskutera hur er relation ska se ut men att i det så är det viktigaste att du och din fru får och ger varandra det ni behöver innan ni blandar in andra. Att dessa saker inte är ultimatum eller krav utan bara grunden för ett jämbördigt och jämlikt förhållande.

TS, dina behov är precis lika viktiga som din frus! Varför ser du inte till att det blir så i en gemensam lösning med din fru?
Snälla vänta inte längre nu!

Anonym (öppet förhålland)

Äldre 25 May 15:05

#318

Om du faktiskt tänder på det varför inte erkänna för frun att du vet vad hon sysslar med och att ni har ett öppet förhållande istället så blir det ingen otrohet iallafall! om ni ska stanna kvar hos varandra!

Anonym (xx)

Äldre 25 May 17:47

#319

Jag anser inte heller att frun är otrogen nu, när TS vet om det och hon har erbjudit sej att bryta med den andre.

"man up" är ett dåligt uttryck. Frun har hittat sin sexualitet efter massor av år och det sätter igång grejer hos henne. Det krävs ett stort självförtroende att låta sin partner göra en sån resa, få prova en så stor och ny sak för henne. Det är lika manligt att låta henne göra sin grej ett tag, som att med alla medel ställa ultimatum och tvinga henne att avstå. Då skulle hon bli bitter, nu kan hon välja ts av fri vilja och ha sin sexualitet med sej hem till förhållandet för att på sikt bygga upp ett liv ihop som även innehåller sex.

Jag tror att många fler förhållanden kunde vara öppna i perioder, och folk kunde vara lyckliga på olika vis, om man inte alltid börjar se det som offer och svin.

Om TS och frun har ett bra liv om tio år, kommer de kanske se det här mellanspelet som en katalysator, nåt som fick deras förhållande bättre.

Man kan välja lite själv hur kränkt man blir av olika saker, och om ens fru är en ägodel som inte kan användas av en annan man, av hedersskäl, eller om hon är en egen individ som gärna vill leva ut en sak nu och som ts faktiskt är beredd att låta henne göra. Jag skulle inte göra det, men jag tycker inte det är mesigt utan alternativt och starkt. Men jag hoppas att du inte far illa av det, ts.

Krafs

Äldre 25 May 18:05

#320

Anonym (xx) skrev 2013-05-25 17:47:25 följande:

Jag anser inte heller att frun är otrogen nu, när TS vet om det och hon har erbjudit sej att bryta med den andre.
"man up" är ett dåligt uttryck. Frun har hittat sin sexualitet efter massor av år och det sätter igång grejer hos henne. Det krävs ett stort självförtroende att låta sin partner göra en sån resa, få prova en så stor och ny sak för henne. Det är lika manligt att låta henne göra sin grej ett tag, som att med alla medel ställa ultimatum och tvinga henne att avstå. Då skulle hon bli bitter, nu kan hon välja ts av fri vilja och ha sin sexualitet med sej hem till förhållandet för att på sikt bygga upp ett liv ihop som även innehåller sex.
Jag tror att många fler förhållanden kunde vara öppna i perioder, och folk kunde vara lyckliga på olika vis, om man inte alltid börjar se det som offer och svin.
Om TS och frun har ett bra liv om tio år, kommer de kanske se det här mellanspelet som en katalysator, nåt som fick deras förhållande bättre.
Man kan välja lite själv hur kränkt man blir av olika saker, och om ens fru är en ägodel som inte kan användas av en annan man, av hedersskäl, eller om hon är en egen individ som gärna vill leva ut en sak nu och som ts faktiskt är beredd att låta henne göra. Jag skulle inte göra det, men jag tycker inte det är mesigt utan alternativt och starkt. Men jag hoppas att du inte far illa av det, ts.

Jag anser däremot att hon är otrogen eftersom hon 1) fortfarande har kvar sin älskare och 2) TS inte vill att hon skall vara med honom, men han vågar inte säga ifrån i rädsla att bli lämnad.

Jag tror inte det handlar om självförtroende och att "låta sin partner göra en sån resa". Det handlar om en rädsla att bli lämnad.

Ts kvinna agerar som att hon inte har något att förlora.. jag skulle bedöma att risken att hon blir förälskad i denne andre man är mycket stor. Och för Ts skull så kommer detta nog sluta i ett krossad hjärta och jag tror nog han kommer förbanna sig för att han inte sa ifrån och visade hur han mådde.

Jag tycker synd om dig, ynkliga karl. "Man up" är verkligen ett klockrent begrepp. Men jag misstänker att du inte kommer att ändra på dig, du vill låta henne köra sitt race med hopp om att hon återvänder, vilket hon inte kommer att göra. Varför skulle hon göra det? Du är ju precis lika grå och trist som innan.

Ta och kämpa lite, för fan. Gör dig själv spännande och intressant. Sitt inte i din etta och stirra in i väggen varje kväll. Håll inte på och snickra på huset och låtsas som att allt är som vanligt. Ta hand om dig och umgås med vänner. Gå ut och roa dig. Renovera dig lite och gör dig intressant..

Jag tycker allvarligt jättesynd om dig.. Agera nu.

Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

INNEHÅLL