Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Micke du har ju skrivit flera gånger att du inte vill skiljas från din fru och att hon inte heller vill skiljas från dig.
Dessutom skrev du att hon sagt i terapin att hon inte ville att hennes otrohet skulle komma emellan er och att om det så vore så skulle hon direkt avsluta om du gav henne ultimatum om detta.
Du gjorde inte det! Förmodligen för att du var rädd att det skulle få motsatt effekt och driva bort henne?  

Men har du verkligen någonsin i hos FR eller enskilt talat om för din fru hur hela hennes otrohetsaffär fått dig att känna? Att hon gått bakom din rygg, mm!

Du skrev i trådstarten: "Jag känner mig sårad. Jag känner mig lurad. Jag känner mig kastrerad, förminskad, hånad och väldigt väldigt omanlig. Ovärdig. Pinsam."
I senaste inlägget: "Jag hatar det här - det var inte det här jag ville." 

Har du sagt detta till henne?

Har du sagt detta och hon ändå fortsätter med sin otrohet är det ju oändligt respektlöst mot dig!
Hur tänker hon egentligen? Vad säger det om henne som person? Är det en sådan person du vill ha i ditt framtida liv? Jag blir inte klok på detta!

Dags för en uppdatering från TS, Micke!
Hur går det för dig?

Håller fortfarande tummarna att din fru skall besinna sig och att ni kan komma fram till en gemensam lösning som gagnar både henne och dig.       
 

Hej igen - det har gått några dagar sedan jag skrev och jag ser att några vill ha en uppdatering. Jag har bara inte haft lust eller ok...men här kommer en nu i alla fall.

Jag har fått en massa frågor ser jag och är rädd att jag inte kommer att kunna svara alla...men gör ett försök i alla fall.

Jag har inte varit med på några möten med terapeuten nu på ett tag. Inte sedan jag flyttade ut ur villan. Min fru träffar terapeuten själv och iden är att dom skall prata direkt och sen kallar dom in mig längre fram. Det är i alla fall så jag har uppfattat det.

Min fru anser inte att hon har någon "rätt" att vara otrogen mot mig. Hon har samvetskval över det och har precis som jag skrivit tidigare sagt att hon avbryter det om jag ställer ultimatum. Så varför gör jag inte det då? Jag har inget rakt och spontant svar att ge er där. Jag är nog inte den som ger ultimatum utan jag hoppas istället att hon väljer. Vad gäller orsaken till att hon träffar den andra mannen och hennes nyvaknade sexlust så har jag inte alla fakta på bordet. Det har naturligtvis kommit upp i våra möten hos terapeuten även om hon har utelämnat detaljer. Möjligen kommer det fram mer nu i hennes enskilda samtal. Men vad jag förstått så var det bara en oväntad attraktion som uppstod. En kemisk reaktion eller nåt som plötsligt tände hennes sexlust. Hon var inte beredd på det och inte heller beredd på fyrverkerierna inom henne som det här skulle orsaka. Och återigen...hon har sagt att hon är beredd att avstå fyrverkerierna om jag kräver. Men vem är jag att kräva det?

Jag tycker mig ha läst i tråden också att flera andra kvinnor här skulle ha agerat som min fru....

Så egentligen är det ju diskutabelt om hon per definition är otrogen längre. Inledningsvis ja...men nu vet jag ju och jag har inte krävt att hon slutar. Så man kanske kan tolka det som ett tyst medgivande eller nåt.

 Min fru bor som sagt i villan nu och jag bor i ettan. Hon jobbar på och jag jobbar vidare. Ingen förändring där. Jag vet inte om hon har bjudit in älskaren i vårt hus - jag tror inte det. Han är ju också gift och har barn (yngre än våra)...så det skulle vara mer riskabelt för alla om han syntes runt vårt hus även om det ligger avskiljt. Nu är det ju så att jag fortfarande har en massa jobb kvar på tomten med att färdigställa ett sjöhus så jag är ju där rätt ofta och snickrar. Lite svårt då att ta hem någon.

Ekonomiskt är den balansakt nu...men jag tror att det skall fungera. Min 1a är inte så dyr och jag har inte behövt köpa en massa möbler. Det fanns redan i den och dom får duga. Kläderna hade jag ju med mig. Däremot är livet trist. Jag jobbar långa dagar, snickrar på sjöhuset och sen sitter jag hemma och väntar tills jag skall somna. Sen vaknar jag och går till jobbet.

Jag känner väl att jag kanske skall säga några ord om huset. Det är vår pärla. Vårt slott. Vi har lagt ner pengar och våra själar i huset. En helt otroligt massa tid. Hon är väldigt duktig på att designa och planera och har enormt bra öga för vad som passar och blir snyggt. Jag är rätt händig och drar in rätt mycket pengar som gör att vi har råd. Att sälja villan vore som att amputera ben och armar.

 Tillbaka till hennes vänstrande och diskussionerna hos terapeuten...
Jo...jag har berättat för terapeuten vad jag har känt och upplevt inom mig när jag förstått vad som hänt. Att jag känt mig lurad, förnedrad och omanliggjord och allt det där. Så båda vet det.

 Jag läste någonstans ovanför att jag borde "Man up". Vad betyder det? Att jag skall bli mer manlig? Är det det ni vill och tycker? Att jag inte beter mig som en riktig man skall? Hur skall en "riktig man" bete sig då? Bra att veta så att jag själv också kan avgöra mitt kön.

Låt mig får avsluta med att försöka förklara varför jag gör som jag gör.
Min fru är, tillsammans med våra vuxna barn, mitt allt. Vi har levt tillsammans länge och gått genom mycket tillsammans. Jag vet att livet och samlivet inte alltid är en dans på rosor. När vi gifte oss lyssnade jag noga på vad prästen sa till oss. Nöd och lust och allt det där. Jag gav ett löfte och när jag ger ett löfte så håller jag det. Jag gifte mig inte bara av stundens ingivelse eller för att det "råkade kännas" rätt just då. Jag gjorde ett val.
Visst har jag känt mig bedrövad av allt det här. Men något inom mig gläds också över det faktum att min fru har fått uppleva något som ger färg och gnista till livet. Vem är jag att förvägra henne det?
Jag högaktar faktiskt min kvinna. Jag är (tro det eller ej) stolt över henne och jag är stolt över henne i andras åsyn. Hon är fantastisk på många sätt. Som mor. Som "kvinnan i huset" (vad nu det betyder). Hon är den vackraste människan på jorden. Våra vänner beundrar också henne och hur hon har skapat vårt fantastiska hem.
Hur skall jag kunna ta avstånd från någon som jag sett föda våra barn under smärtor och vånda? Aldrig.
Jag älskar henne så 

Det totalt kravlösa kärleken ...ungefär son den man känner till sina barn.  Även om jag inte själv tror på att kärlek kan vara så utan mer som ett förbund, måste jag säga att ja beundrar dig. Jag hoppas att du inte i längden krossas under din självutplåning. Det viktiga är väl att ni kommer till någon slags överenskommelse där båda kan må bra, det gör du ju uppenbart inte nu. Du har ju gett upp det sexuella, varför inte ett öppen förhållande så behöver du inte fundera vidare på den saken.
Jag, som många andra  tror jag, har svårt att förstå riktigt hur du tänker och vad du innerst inne önskar, men jag önskar dig Lycka till!

TS  - Micke!
Ditt beteende är för mig helt obegripligt!

Du skriver att du läst att en del kvinnor som skriver i tråden skulle gjort som din fru. Vad jag vet är det bara en kvinna som skrivit det. Alla vi andra är helt oförstående för vad din fru håller på med. Att hon behandlar dig som en dörrmatta och fortsätter att förödmjuka dig och kränka dig.

KRÄV att hon avslutar. Hur ska ni någonsin hitta tillbaka till varandra när ni inte gör tillstymmelse till ansträngning. Du ger upp, lägger dig platt så snart terapeuten kommer med någon korkat förslag till din frus förmån. Din fru struntar högaktningsfullt i dina känslor och fortsätter att bedra dig.

HUR F-N kan du älska henne? Maken till självisk kvinna har jag inte hört make till. Du skriver att hon säger att hon skulle ge upp sin älskare om du bad henne/ställde krav på det SÅ VARFÖR GÖR DU INTE DET? Du hoppas att hon ska välja dig självmant. MEN VARFÖR ska hon göra det? Nu får hon ju knulla sin älskare hur ofta hon vill - du tillåter ju det samtidigt som hon säger att hon inte har någon lust till dig. Nej, tacka f-n för det - hon älskar dig inte längre. DU kan väl inte vara så naiv att du inte förstår att din fru redan har valt älskaren? Att hon vill ha honom och inte dig. Enda anledningen till att hon inte lämnat dig redan är att älskaren tvekar. Och så kan ju er fantastiska villa vara en annan anledning. DIN FRU HAR I DAGSLÄGET INGEN ANLEDNING ATT VÄLJA DIG!! 

Så länge du tillåter det här kommer det inte att hända ett skit mellan dig och din fru. Du beter dig som en toffel och tillåter henne att ha två relationer, en med sin älskare/älskade (för du är väl inte så naiv att du tror att det bara handlar om sex - en kemisk reaktion?) och en med sin make/familjefar/försörjare. Du ställer inga krav på henne. Du ställer inget ultimatum.

SLUTA toffla - tala om för henne att du älskar henne och att du inte orkar längre. Att det är dags för henne och välja. Älskar hon dig - som du tror och säger - så väljer hon ju dig utan att blinka.Det har hon ju själv sagt.  Men jag tvivlar starkt på det. Hade hon älskat dig hade hon naturligtvis brutit med älskaren för länge sen - eftersom det bara handlar om sex??? Och det är antagligen därför du inte gör något - du är rädd att få bekräftat att hon inte älskar dig längre.

Arrrrgh! GÖR NÅT ÅT DIN SITUATION INNAN DET ÄR FÖR SENT!

VAKNA MICKE!!!!  

TS, skaffa dig en egen terapeut!!! Din fru må ha sina egenstunder med "eran", men du MÅSTE också ha en att ventilera dina känslor med!

Precis som (insikt) och många fler har skrivit, så förlorar du din fru mer och mer. Jag tror att hon väntar på sin älskare - som också är gift och har barn. Om han skiljer sig/separerar så lär det inte dröja innan de blir tillsammans. Tyvärr... Så ställ ett ultimatum om du verkligen vill ha kvar henne!      

TS: 

Till att börja med. Det är ditt förhållande och ditt val. Men det flera av oss har svårt att förstå är hur du kan låta detta fortgå. Du måste kanske börja ställa lite krav för att du själv inte ska gå under av allt det här. Och jag tror att det är lite det som Förbluffad01 menade när h*n skrev "man up". Att du inte ska vara så snäll. För din egen skull.
Du förtjänar verkligen bättre än så!
Träffar din fru fortfarande den andre mannen? Jag tänker som så,att om hon verkligen ville fortsätta vara med dig då skulle hon avsluta relationen med den andre mannen utan att kräva att du ska ställa ultimatum. Du får ursäkta,men jag tycker faktiskt att det låter lite märkligt. För det ska du verkligen inte behöva göra om hon verkligen vill avsluta relationen själv.
Känslan jag får är att hon inte är lika intresserad av att lappa ihop det ni har som du är.  I så fall hade hon avslutat relationen med den andre mannen på en gång på eget bevåg,utan några krav.

Så jag tycker,som flera andra här,att du måste börja ställa lite krav på henne om du verkligen vill rädda det ni har och kunna flytta hem till huset igen. Annars är jag rädd att det inte kommer att fungera.

Kram och lycka till!    

Jag tycker att TS är mogen på många sätt. Det är vuxet att inse att man inte kan kontrollera andra människor och att man i grund och botten inte kan kräva hur som helst av andra människor att göra eller känna eller tänka som man vill. Vad man kan göra är förstås att fundera igenom vad man vill och vad man vägrar gå med på och då knyta det till sig själv. Det är alltså skillnad på att kräva att någon ska göra si eller så och att gå till sig själv och komma fram till att man inte tänker acceptera att vara med i relationen om någon gör si eller så. För vissa kan det säkert låta som ordvrängeri men det är det inte. 

TS står ju mitt i en kris och det är baske mig inte lätt då att veta vad som är upp och vad som är ner. Bölder behöver mogna innan man skär i dem. Det kan vara lika här. Det behöver mogna lite mer innan det är dags för beslut och handling. 

TS älskar sitt livsverk. Nu står han inför att eventuellt säga hejdå till att leva kvar i det och istället göra det helt till minnen. Det får man nog räkna med att det kan vara oerhört smärtsamt och att det kan ta tid. TS behöver tänka ut hur mycket han vill kompromissa bort av sig själv för att få ha livsverket kvar som en aktiv del i sitt liv. Just nu verkar det kretsa främst kring det? Alltså hur man gör för att rädda det som räddas kan. Kanske kan han komma fram till att att han inte vill kompromissa bort sig och att han hellre tar att omvandla det till ett avslutat kapitel och att han hittar nya vägar? Jag hoppas att det landar där till slut. Att TS till slut ställer sig rätt frågor. Ser verkligheten och frågar sig hur han vill ha det. Jag känner en del människor som aldrig behärskat den konsten i och för sig. Som fastnar i att vilja att andra ska si eller så för då blir det bra. Om bara hon... om bara han... om bara det... 

Ta reda på vad du vill ha ut av ditt liv eller din relation. Ta reda på om din partner verkar  i samma riktining. Gör hen det så jobba på. Strävar partnerns vilja åt ett helt annat håll? Vill hen ändra riktning? Om inte, vill du ändra rikting? Om inte står ni inför en klyfta ni inte är beredda att överbrygga. Är den avgörande är förhållandet över. 

Jo Micke hon är fortfarande otrogen mot dig! Hon kör sitt eget race och du är helt avskärmad från hennes process. Dessutom medverkar hon till att hennes älskare är otrogen mot sin familj!
Vet hans fru om detta?

Ni för ingen som helst gemensam process i FR som tar någon som helst hänsyn till dig. Din fru vet hur du känner och fortsätter med sin otrohet trots det! Processen inkluderar endast henne och hennes älskare.
Du skriver: "Men vad jag förstått så var det bara en oväntad attraktion som uppstod."
Det må så vara, men det var din fru som valde att agera på sin attraktion. Hon kan knappast ha varit ett viljelöst "offer" för sina känslor. Många upplever attraktioner utanför sitt äktenskap utan att agera på dem då de älskar sin partner och vill fortleva i äktenskapet.

Nu är du förskjuten från ert hus och helt exkluderad från de diskussioner din fru för med terapeuten. Du väntar på att eventuellt bli inkallad senare! Vad väntar du på egentligen?

Du lever i drömmar TS och hoppas att din fru skall välja dig och er till slut. Det som du hittills beskrivit för oss i denna tråd pekar dock inte alls i den riktningen snarare tvärtom.

Du kan inte sitta och vänta längre! Jag får mycket dåliga vibrationer av allt detta.
Förbered dig på att när du så småningom blir inkallad till FR så blir du presenterad för en färdig lösning som inte inkluderar dig. Du kanske då blir direkt ombedd att skriva på skilsmässoansökan. Du kanske inte ens får ha tillgång till din älskade villa som du nu lägger ytterligare arbete på.

Tag genast kontakt med egen terapeut och även advokat så att du är förberedd när nådastöten kommer!

Din fru har nu arbetat med sin process i över ett halvår och du har bara väntat utan att agera. Du måste påbörja din process snarast.  
   

Snälla Micke, skriv snarast här och berätta att du påbörjat en egen process så att du inte går under när du får nådastöten från din fru när hennes älskare bestämt sig för att skiljas från sin familj. 

Jag har ju mest svårt att förstå att TS accepterar sin brist på sexlust. Han har ju minnen av hur det var. Och vet att hans fru har dödat den.

Dödad sexlust kan jämföras med allvarlig kroppsskada. TS bör söka bot för denna skada.

PS det är inte fantastiskt och modigt att bita sig fast vid vad som var, bara osäkert och undergivet. Och lite patetiskt. Lite som klassens tönt som håller fast i flickan som lite berusad hade sex med honom lite för att varför inte och alla dom andra tjejerna hade slagit vad.

Sen finns ju den andres fru.

TS borde gå till henne och berätta och se om han kanske kan få trösta henne lite. Då kanske TS vaknar.

Dörrmattor är artiklar med kort livslängd.

Jag är helt övertygad om att kärlek utan sex (i vid mening) bara är bekvämlighet och rädsla för det okända.