Sambo tjänar dubbelt så mycket och vill därför ha dubbelt så mycket som mig att leva för...

jag har flera gånger frågat om han vill ha halva hyran,mendet vill han inte.
jag betalar halva maten 1.500kr och har en övrigtpost" som jag själv bestämmer hur stor den ska vara som jag bidrar med.det är vi bägge nöjda med. alla har olika sätt i olika familjer,vi har hittat vårt sätt som i är nöjda med.

nej det skulle inte bli någon skillnad från hur vi har det idag ,nej.

För de allra flesta är det betydligt mer än 1000 kr i inkomst varje månad som försvinner när någon är föräldraledig. Alltså räcker inte barnbidraget för att täcka upp. När båda sedan jobbar krävs barnomsorg som oftast kostar över 1000 kr/mån. (För oss kostar barnbidraget 1260 kr/mån, eftersom vi tycker att barnet ska slippa gå 7-17 varje dag jobbar jag halvtid, då förlorar vi ytterligare 12000 kr/mån.)

Då har vi ju inte ens börjat räkna på blöjor, eventuell ersättning, kläder osv. 

Och för att svara på din fråga vad som gör att ett barn kostar så kan jag säga så här:

De enda blöjorna som fungerar på vår son är Libero. 1 paket = 60 st blöjor = 100 kr (hos oss). Varje dag går ca 6 blöjor här dvs ca 3 pkt i månaden = 300 kr/mån.

Vår son vägrade äta hemlagad mat första året men älskade burkmat och välling = 1200 kr/mån. 

Kläder går naturligtvis att köpa billigt begagnat men blir ändå minst någon hundralapp i månaden om man inte har turen att få mycket.

Sedan finns det ju massor med saker som kostar som är mer frivilliga som leksaker, finare kläder, våtservetter, mediciner (kanske inte frivilliga men kostnaden är ju olika för olika familjer, barnvagnar, möbler, bilbarnstol osv. 

Till ts:

Det finns naturligtvis inget rätt eller fel. Det gäller ju bara att hitta vad som känns rätt för er.

Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år. Under dessa åren har vi ändrat hur vi lägger upp vår ekonomi några gånger eftersom saker och ting har förändrats.

Först var vi särbo, då hade vi helt skilda ekonomier (så klart). Han var lite rikare och bjöd därför ofta mig när vi åt ute eller liknande. Vi var då båda studenter.

Sedan flyttade vi ihop. Vi delade lika på alla fasta utgifter. Allt annat sparade vi kvitton på och i slutet av månaden räknade jag ihop vad var och en hade handlat för och så förde vi över pengar så att vi delade 50/50 på allt. Vid den här tiden pluggade jag och min sambo jobbade. Jag ville inte leva på min sambo så jag vägrade låta honom betala mer först men sedan tog han lite mer av hyran med tiden. Jag ville inte att han skulle känna att jag snyltade på honom. Eftersom jag trots allt var sambo hade jag betydligt bättre levnadsstandard än mina kompisar som var studenter och singlar.

Sedan flyttade vi till en dyrare lägenhet. Han tog då över ännu mer av hyran så att jag hade ungefär lika mycket kvar som i den förra lägenheten.

Därefter köpte vi hus tillsammans. Jag hade då precis slutat plugga och fått ett jobb med ungefär lika hög lön som min sambo. Vi skaffade ett gemensamt sparkonto och ett gemensamt räknings-/matkonto. Vi betalade in procentuellt till räkningskontot men exakt lika mycket till sparkontot (som gick till renoveringar o dyl). Var och en gjorde sedan vad den ville med resterande pengar. 

Så fick vi barn och jag tog hela föräldraledigheten då min sambo startade eget i samma veva. I samband med detta fick vi mer eller mindre helt gemensam ekonomi. Var och en har ett eget sparande sedan innan som är ungefär lika stort (han sparade medan han jobbade och jag pluggade, jag har fått arv) men vi har inte möjlighet att öka på våra enskilda sparanden nu. Alla korvören som blir över går till renovering så några nöjespengar för enskilt bruk finns inte även om vi har nöjen tillsammans hela familjen.

Jag kan tycka att det finns många saker som väger in i hur man ska göra. Varför har den ena sämre lön? Är det för att denne latade sig medan den andre pluggade och kämpade sig till ett jobb med bättre lön? Eller för att den ene tog hand om barnen medan den andre kunde göra karriär? Viss skillnad för mig. Finns ju flera andra faktorer med som spelar in. För mig skulle det inte vara självklart att dela helt på pengarna om min sambo festat runt och sedan hade någon hobby som jobb som inte gav några pengar medan jag kämpat som bara den i 17 år i skolan och prioriterat bort fester o dyl för att få mitt högavlönade jobb.

1.260 är det inte typ MAXTAXAN??? varför betalar ni det om du bara jobbar halvtid?

ursäkta ,men är du så trångsynt så du inte kan se att i alla familjer jobbar inte bägge två???
i vårat fal är jag sjukpensionär och hemma,varför ska jag ha barnet på dagis då???
exempelvis....

Arbetstiden har inget med maxtaxan att göra. Dt ehar däremot inkomsterna, som ju mycket väl kan överstiga taket även om man inte arbetar heltid.

vem har 34.000kr på halvtid???

Min man tjänar också dubbelt så mycket som mig... och vi delar lika på alla räkningar och mat.
Sen har han mer pengar att röra sig med...Jag får dock ta hand om barnbidragen o dyl.

Jag tycker att det är rätt att han kan köpa dyrare saker än mig, han har ju valt att studera till ett höglöneyrke, och jag till ett mer "normal-betalt". Samt att jag själv valt att jobba deltid. skulle jag klaga så skulle han tycka att jag får börja jobba heltid istället.
Däremot så vet jag ju att det aldrig är nått problem om det krisar, då betalar han allt. Och köper vi nått dyrare, tex en semesterresa så kan han betala den.
Visst nog kan det ju svida att han går o köper en massa dyra saker o jag försöker hålla igen. Men jag hade inte heller velat dela på allt o sen behöva berätta vad jag köpt, eller att han ska behöva fråga mig om lov för att köpa nått.

Glömde förresten att han lägger pengar i ett gemensamt sparande åt oss varje månad.