Sambo tjänar dubbelt så mycket och vill därför ha dubbelt så mycket som mig att leva för...

Kan förstå honom på viss sätt. Håller med EmmaPe, dela procentuellt i stället, eller iaf ibland, annars är det ju alltid han som faktiskt betalar mer.

Vi har varsitt konto, vi delar lika på utgifterna, och sedan gör vi vad vi vill med de pengar som är jvar. Vi har också ett gemensamt sparande. Men efter det ligger mina pengar på mitt konto, och jag använder dem som jag vill. Men vi har inga barn, förstår att det är svårare när man har barn ihop.

Men jag tycker inte att din sambo har helt fel.

Vi har aldrig den diskussionen hemma. Vi har ett gemensamt konto där vi lägger in lönerna, sedan betalar vi räkningarna, och det som blir kvar brukar vi ändå ha till gemensamma aktiviteter och inköp. 
Jag tjänar mer än dubbelt så mycket som min sambo efter skatt (just nu i alla fall), men tycker det är lite futtigt att tjafsa om pengar.  

Jag skulle bli förolämpad om min sambo värderade min tid mindre än hans, det gör han tydligen eftersom han kommenterar en sån sak. Respektlöst.

Tror att det är väldigt beroende av hur man lever: jag har t.e en hobby som kostar en del, och tycker inte att min man ska behöva betala för det. Eftersom vi ändå delar på de gemensamma utgifter är det inget problem. Vi har aldrig diskussion om detta, är båda nöjda med uppläget.

Oavsett hur man gör så känns det jäkligt ogenomtänkt att skaffa barn utan att diskutera igenom hur situationen kommer att ändras. Även om det skulle vara oplanerat gar man vanligen rätt lång tid på sig att göra det från konstaterad graviditet till födsel ... 

  

En intressant iakttagelse är att många förhållanden verkar vara starkt "kapitalistiska" när det gäller ekonomin. Undrar om man har samma politiska åsikter när det appliceras i samhället med skatter och fördelningspolitik? Inte ens moderaterna har ju en sån krass ekonomisk syn som en del verkar ha när det kommer till privatekonomin... 

Har man mer solidaritet med andra människor än den man väljer att dela livet med eller är det enbart för att man tvingas betala skatt som man är solidarisk (om man nu kan kalla det så då)? 

Nu tjänar min sambo mer än mig och jag måste ibland bromsa gemensamma kostnader som tex resa, renovering mm för att jag inte vill lägga hela min inkomst på sådant. Visst kan jag tycka att hon skulle kunna lägga lite extra där på saker som nu inte blir av.

Men, jag tänker samtidigt what if; om man "försörjer" den andre i många år för att man är familj och sedan blir dumpad - vad surt det skulle vara. Vet att det är en knäpp tanke, men drt hände några bekanta för länge sedan.

Och vi har inte barn än, så det kanske ändras med tiden.

Jag tycker att det är en konstig attityd mot familjen som din sambo har. Jag och min fru får lika mycket var att röra oss med oavsett vem som tjänar mest.