Hej! Vi funderar på äggdonation i Spanien och jag har tagit kontakt med ett par kliniker och surfat runt lite. Av äggdonations barnmorska i Umeå fick vi IVI kliniken i Barcelona rekommenderad, samt AVA kliniken i Finland. Vi är inne på Spanien och det verkar finnas många olika kliniker. IVI verkar dyrast men de kanske är bälte också? Oss skulle det passa bäst i södra Spanien då vi kan ordna boende där. Kram till alla och mycket tacksam för svar!
Hej! Vi använde oss av Eugin-kliniken i Barcelona (http://www.eugin.co.uk/) och har bara goda erfarenheter därifrån. Kontakterna hemifrån sker via en websida, men när man har akuta frågor kan man ringa. Deras success rate är 61% oavsett den mottagande kvinnans ålder. Jag blev gravid vid båda två färskförsöken, men en gång däremellan med fryst embryo så misslyckades det. Vi har en son på två år och jag är nu gravid i vecka 24 och väntar tvillingar. Om allt går vägen har vi tre Eugin-barn till sommaren.
Hej!
Har gjort ÄD på IVI- kliniken i Madrid 3 ggr. 1:a försöket blev jag gravid men fick missfall i v.8. 2:a försöket blev negativt. Och på 3: försöket blev jag gravid och fick 2 fina friska tvillingar i v. 38 den 10 juni 2010.
De är dyrare än flertalet kliniker men jag har fått bra och proffsigt bemötande. Har ingen erfarenhet av kliniker i andra länder, så jag har inget att jämföra med.
När jag gick där så sa de att efter 4 ÄD har 95% procent av kvinnorna fått barn. Och att 30% av graviditeterna blir tvillingar.
IVI- kliniker finns på ett 10 tal olika ställen i Spanien. Man kan nog se dem om man går in på
www.ivi.es
Lycka till!
Hej Ester och Älskarjordgubbar! Tack för era svar. Och vad härligt att ni båda blivit gravida på detta sätt. Det ger mig hopp! Bra att veta också att statistiken är 95% om man gör fyra gånger. Låter hoppfullt, även om det ju är extremt dyrt att göra detta fyra gånger.... Om ni vill skriva lite om hur ni tänker kring detta med genetiken, vore det jötteintressant för mig att höra hur andra funderar. Själv tänker jag väldigt mycket på att ett eventuellt barn och jag inte skulle vara genetiskt sammankopplade. Anledningen till att jag tänker på detta är att även min syster erbjudit sig att donera ägg, även om de nu verkar tveka inför om de verkligen vill donera... Om vi har dessa två alternativ - donation av min syster eller av okänd - är det svårt att besluta vad som är bäst. Donation av min syster har redan lett till problem i relationen och de verkar ställa en massa krav innan de kan tänka sig att donera. Så det kanske är svårt..... Jag är ju halvspansk så det känns bra att göra detta i Spanien. Då har man den kopplingen till barnet och jag skulle verkligen anstränga mig för att barnet skulle prata spanska, åka ofta till Spanien osv... Hur tänker ni ang att berätta för barnen? Det jag tänker nu är att man skulle försöka göra det så tidigt och så naturligt och lättsamt som möjligt.... Många frågor 
Undrar om det finns någon förening för föräldrar som fått barn genom äggdonation... Hoppas allt är bra med er och att ni har en härlig helg. S
Hej ts. Vi har gjort äggdonation på Institut Marques i Barcelona. Blev gravid på första färsk försöket men missfall i v 6. Därefter gjorde vi en återföring av två frysta ägg (jag hade inga större förhoppningar på att det skulle funka, med tanke på att statistiken säger att färska embryon ger bästa graviditets utfallen) men jag är nu gravid v 13+4 med en flicka . Jag kan varmt rekommendera denna klinik, alla vi har träffat har enligt vår uppfattning varit super proffsiga och vi har fått ett mycket bra intryck. En av anledningarna till att vi valde dem är att de faktiskt garanterar minst 6 st mogna äggceller vid varje donation, det har vi inte hittat någon annanstans. Vi valde i och för sig att använda oss av deras "refunding program" som vi tyckte var den bästa lösningen får vår del. Om någon annan som har gjort äggdonation tidigare läser detta inlägg, skulle jag gärna vilja höra hur ni har trappat ner progesteron och östrogen? Jag är super nervös för att få missfall när jag börjar trappa ned medicinerna.
NY I GBG: Du undrade hur jag tänkte angående genetiken.
Man räknas ju som biologisk men inte genetisk mamma, medans pappan är båda.
Men jag tänker inte alls på att de inte har mina gener. Jag har burit dem i magen och fött dem och har samma känslor för dem som för mina 2 barn jag har från ett tidigare äktenskap.
Blodgrupp och utseende matchas med donatorn så långt det är möjligt, så ingen i omgivningen har reagerat på deras utseende.
Och enligt forskning så har det sociala arvet minst lika stor inverkan som det genetiska på hur lika barnen blir föräldrarna.
Om du ska ta din syster eller en anonym donator, kan du bara själv svara på. Tidigare var väntetiden på anonym donator på IVI endast 2-3 mån. så är det inte ändrat så går det ju ganska snabbt.
Men det kan nog lätt bli problem att dras in släkten.
Att välja klinik i Finland eller Riga har blivit så populärt bland svenskarna, att väntetiden ökat till år pga alla skriverier på nätet.
Spanien har inte fått samma genomslagskraft i Sverige pga av att de är dyrare och det är längre att åka.
Mina tvillingar fyller 2 år den 10juni och jag inte talat om för dem om dess ursprung än. Men de har ju rätt att få veta när de kan förstå.
Det finns bilder på dem i mitt galleri. Har inga nytagna men.....
Glömde skriva att jag tror inte det finns nån förening för föräldrar med ÄD barn, men är inte säker.
Maja01: Grattis till tjejen!
Jag började trappa ner östrogenet när jag gått 12 hela veckor enligt schemat jag fick. Progesteronet tog jag 2 veckor till.
Hej! Jag kan varmt rekommendera att göra äggdonation utomlands då tekniken och väntetiden är kortare. Det kostar men man får bättre chanser och tappar ingen tid här i Sverige. Jag har upplevt båda system och det går inte att jämföra. Jag själv gjorde äggdonation i Grekland och jag blev gravid vid första försöket. Min son är idag 10 månader och lyckan är stor. Lycka till! Sol24
Angående genetiken så brukar det ju i Sverige rekommenderas att man ska vara så öppen som möjligt med barnen och gärna berätta tidigt att de har en annan genetisk mamma. Jag tror dock att detta hänger samman med att donatorerna i Sverige inte är anonyma. Barnen har i vuxen ålder rätt att få veta saker om den genetiska mamman och möjlighet att söka upp henne. Så är ju inte fallet i Spanien och de flesta länder utanför norden.
Jag har pratat med två olika psykologer som är specialiserade på äggdonation. Båda har sagt att om barnen har rätt att få veta saker och söka upp den genetiska mamman så är det bäst att de känner till sitt ursprung, men om donatorn är helt anonym så är det bäst att de inget vet. Att känna till att man har en annan genetisk mamma, men inte ha rätten att få veta någon om henne, inte ens namnet, kan göra att barnet börjar grubbla mycket och det kan bli en onödigt traumatisk tonårstid.
Vi har ännu inte bestämt om vi ska berätta för våra barn om äggdonationerna eller inte, och i så fall i vilken ålder. Det vi dock tycker är viktigt är att om de får veta så ska de bli de första som får veta, och de själva ska få bestämma om omgivningen ska få veta något eller inte. Jag har berättat om äggdonationen för en enda väninna hittills, och hon har tystnadsplikt. Familj och andra närstående vet inget.
De verkar göra matchningen väldigt bra i Spanien tack vare att de har så många donatorer. Jag blev ombedd att skicka massor av foton i olika vinklar så att de skulle kunna göra en bra matchning på ansiktsdragen, inte bara på längd, ögonfärg och hårfärg alltså. Många tycker att sonen är lik mig som barn. Egentligen tycker jag inte det är så viktigt, men det är ju bra att det inte är någon stor avvikelse i utseende om vi nu skulle välja att inte berätta.
Vad gäller hormonpreparat så slutade jag med östrogen i vecka 12 och progesteron ska jag fortsätta med nästan hela graviditeten, minst till vecka 30. Att jag fortsätter med progesteron beror på att jag har en försvagad livmoderhals och risk för att föda tidigt. Sonen föddes i vecka 34 och nu väntar jag ju dessutom tvillingar. Om man har någon form av graviditetskomplikationer eller ökad risk för något så brukar progesteron rekommenderas länge. Om inte, så brukar man sluta strax efter att man slutat med östogen.
Angående genetiken så brukar det ju i Sverige rekommenderas att man ska vara så öppen som möjligt med barnen och gärna berätta tidigt att de har en annan genetisk mamma. Jag tror dock att detta hänger samman med att donatorerna i Sverige inte är anonyma. Barnen har i vuxen ålder rätt att få veta saker om den genetiska mamman och möjlighet att söka upp henne. Så är ju inte fallet i Spanien och de flesta länder utanför norden.
Jag har pratat med två olika psykologer som är specialiserade på äggdonation. Båda har sagt att om barnen har rätt att få veta saker och söka upp den genetiska mamman så är det bäst att de känner till sitt ursprung, men om donatorn är helt anonym så är det bäst att de inget vet. Att känna till att man har en annan genetisk mamma, men inte ha rätten att få veta någon om henne, inte ens namnet, kan göra att barnet börjar grubbla mycket och det kan bli en onödigt traumatisk tonårstid.
Vi har ännu inte bestämt om vi ska berätta för våra barn om äggdonationerna eller inte, och i så fall i vilken ålder. Det vi dock tycker är viktigt är att om de får veta så ska de bli de första som får veta, och de själva ska få bestämma om omgivningen ska få veta något eller inte. Jag har berättat om äggdonationen för en enda väninna hittills, och hon har tystnadsplikt. Familj och andra närstående vet inget.
De verkar göra matchningen väldigt bra i Spanien tack vare att de har så många donatorer. Jag blev ombedd att skicka massor av foton i olika vinklar så att de skulle kunna göra en bra matchning på ansiktsdragen, inte bara på längd, ögonfärg och hårfärg alltså. Många tycker att sonen är lik mig som barn. Egentligen tycker jag inte det är så viktigt, men det är ju bra att det inte är någon stor avvikelse i utseende om vi nu skulle välja att inte berätta.
Vad gäller hormonpreparat så slutade jag med östrogen i vecka 12 och progesteron ska jag fortsätta med nästan hela graviditeten, minst till vecka 30. Att jag fortsätter med progesteron beror på att jag har en försvagad livmoderhals och risk för att föda tidigt. Sonen föddes i vecka 34 och nu väntar jag ju dessutom tvillingar. Om man har någon form av graviditetskomplikationer eller ökad risk för något så brukar progesteron rekommenderas länge. Om inte, så brukar man sluta strax efter att man slutat med östogen.
Mycket intressant för mig att läsa vad ni andra har skrivit ang hormonpreparat. Tack. Kan dela med mig av info jag fått till alla som evt läser. Ang östrogen så ska man enl den spanska läkaren sluta med detta i tid pga man annars kan få för tidiga sammandragningar. Hon sa även att progesteronet ska trappas ner, men jag är själv tveksam till detta och frågade därför henne varför man inte kan fortsätta. Fick svaret att man evt. kan få komplikationer med att moderkakan ej lossnar ordentligt vid förlossningen. Men jag pratade även med en läkare på kk här hemma och hon bekräftade att de i vissa fall ger kvinnor progesteron långt in i graviditeten så personligen kommer jag att fortsätta ta progesteron. Finns ingen anledning att riskera något om man nu har försvagad livmoderhals (vilket jag inte har någon aning om) men jag vill helst inte ha fler missfall än vi redan haft.
Ester03 - om du läser här igen, jag är naturligtvis nyfiken vilken dos progesteron du tar. Själv har jag tagit 400 mg tre gånger dagligen hittills.
Ts, ej meningen att stöka till tråden. Men jag hoppas att denna information även kan vara till nytta för dig om du nu väljer att gå vägen via spanien.