Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

Tyck om mig - Blod är inte roligt när man är gravid...men tyvärr väldigt vanligt (vilket man har vääälidgt svårt att ta till sig eller förstå när man sitter där i skiten och är rent ut sagt jätterädd!)

Jag hade också upprepade blödningar och jag fick ingen respons när jag ringde akut då de sa att det ändå var så tidigt att de inte kan göra nåt. Men till slut när blödningarna bara fortsatte så orkade jag inte mera....
Jag och mannen packade därför in oss i bilen och åkte direkt in akut och det är det bästa jag har gjort!
Fick en jättebra läkare som tog oss på allvar när vi berättade vår historia och att det enda jag ville var att få svart på vitt om det fanns något liv därinne i livmodern.

Så mitt råd om det är så att du känner att du är jätteorolig och att det är en väldigt jobbig väntan tills på måndag så skulle jag absolut åka in akut utan att ringa och förvarna, utan bara åk in. Det är mest troligt svårt för dom att neka dig ett vul när du väl är på plats. Och berätta om din oro så tar dom dig säkert på allvar.

Önskar dig varmt lycka till och jag hoppas att allt är som det ska med ditt lilla pyre.

PIppi - Och stackars dig vilken jobbig väntan med att testa....Jag hoppas att du på din riktiga TD får ett plus. Om inte så är jag så ledsen för din skull....Vet ju hur du kämpat och att du gärna vill ha ett barn med din man.

Pippi - Och du har också blödningar, usch vad onödigt (även om jag tror att det då inte behöver vara något på tok för det)

Myran - Har du fått svar på på hcg eller kommer svaret inte förrän i morgon?

Den här första graviditetstiden är fruktansvärt jobbig psykiskt sett....en väldigt omtumlande och orolig tid som nästan är den svåraste biten längs resan. Man vill så gärna att allt ska få gå bra.
Förstår vad ni alla går igenom och dessutom mer än andra i och med att en ÄD resa är ännu jobbigare, tyngre och dyrare än tex IVF.

Önskar er alla lyckat resultat, nu eller lite senare.

Kram!

Hch ökningen är bra!!
Om du tycker det känns bra att höra hur mitt har varit och som ändå nu har kommit till vecka 24 så var mitt hcg vid ungefär samma tid som ditt med exakt antal dagar mellan hcg prov 1 & 2 dessa :

Prov 1 = 687
Prov 2 = 2810
(1 vecka efter prov 2 så var värdet nästan 15000)

Så där ser du att din egen hcg ökning verlar vara som den ska .
Gällande din oro för X så undrar jag hur ont har du egentligen?
Att känna obehag och ömhet/stick/hugg är helt normalt för en växande livmoder.
Men om du har jätteont så hoppas jag att du så fort det bara går får komma in och få svar på hur allt ser ut så du slipper våndas....ty det är sjukt jobbigt att gå omkring med oron och ångesten över att inte veta.

Jag hade blödningar som var både färskt röda och ibland en massa brunt som rann.
Blödningar behöver inte komma från livmodern, utan kan bero på många helt ofarliga orsaker som känsliga slemhinnor, brustna blodkärl.

Jag tar också fragmin (och trombyl). Har lärt mig att på vissa ställen på magen så gör det faktiskt mindre ont, som att nålen lättare glider in utan mottånd på vissa partier. Bara att testa sig fram :)
Ibland kan jag också blöda någon droppe och det är väl när jag råkat satt nålen i ett blodkärl och detta har hänt om jag stuckit mig en bit längre ner nedanför naveln.

Många använder också isbitar som dom först kyler ner injektionsstället med alt. bedövningssalva som finns på apotek.

Pippi - Kanske kan fungera lika bra om du väljer en mer närliggande och billigare klinik? Vet fler som åkt till Riga tex och blivit gravida med donerade ägg där. Det billigare kan fungera lika bra som det dyrare alternativet också.
Har du ätit kortison och när började du med det isåfall?
Vet inte om du läst om immunologi? Om inte så gör det och se om du kanske kan förbereda din kropp på allra bäst sätt nästa gång för att hjälpa ett fint embryo att inte stötas bort av ditt immunförsvar (vilket verkar vara mer vanligt än vad läkarna här i Sverige verkar vilja hålla med om. Finns bra trådar här på FL som du kan kika in på.)

Ibland kan diverse stödmediciner göra underverk, såsom kortison, trombyl, fragmin och så då progestrone.

Men mega DUBBEL-GRATTIS  till dig Tyck om mig!!!
Vilken tur att du åkte in så du slipper gå omkring med en jobbig oro i hela kroppen, är så glad att du dessutom fick en bra gynläkare! Förstår att du är helt slut av både anspänningen samt då din tvilling- graviditet

Pippi - Beklagar så att det inte blev ett plus....Så mkt som ska klaffa, men så himla orättvist att det inte bara får fungera då ÄD i det stora hela ökar chansen för oss som har svårt att bli gravida pga olika orsaker. Och ÄD är ju liksom inte gratis :(
Men jag blir glad att ni känner att ni kör en omgång till. Det går inte att önska att få en så ung donator som möjligt när ni nu fick så dåligt resultat gällande antal ägg också? Fråga skadar ju aldrig annars.

Ang. stödmediciner så får du ju alltid  det viktiga progestronet utskrivet. Det du borde försöka få utskrivet utöver "prog" är då kortison, trombyl och fragmin. Kortison kan man annars köpa helt lagligt receptfritt utomlands. Istället för Trombyl så kan du köpa vanlig barnalbyl här hemma. Fragmin blir svårare då det endast finns på recept även i utlandet. Men försök stå på dig om kliniken först säger nej. Skriv ett långt mail om hur du känner, tänker & önskar. Ibland kan det faktiskt leda till att de lyssnar och ger med sig fast de från början hållit fast vid ett nej.

Annars är då kortison och trombyl (barnalbyl) något som du alltid kan fixa själv och dessa två utan fragmin är inte alls så illa att köra med. Du har liksom inget att förlora på det i allafall.

Längtar 74 - Roligt att läsa sådana fina inlägg som det du skrev. Solskenshistorier behöver alla få höra för att veta vad det kämpar vidare mot. Kram till dig och din lilla

Pippi - Myrans tips på kortisondosering är jättebra och något som jag hoppas du lyckas få till. Men jag skulle ta 20 mg vid ökningen istället för 15 mg (det är ändå räknad som en låg dos).

Pippi -  Håller med dig! Vad skulle man göra utan alla sina medsystrar här på FL . Oerhört värdefullt att ha varandra.....ty det är inte direkt så att man går och pratar och diskuterar barnlöshet med sina nära & kära runtomkring en där man bor. Utan varandra här så är jag övertygad om att allas våra resor skulle bli sjukt tunga att bära.

Jag hade hoppats och trott att du skulle plussa, men även om det inte blev så nu så tror jag du kommer att göra det framöver. Bara trist att det ska hänga på ekonomi också....inte alla har råd att prova om och om igen.
Och att få ägg till frysen underlättar ju ekonomiskt en hel del och det hoppas jag ni får nästa omgång.

Ang. lappen så har vi ännu inte öppnat den . Den ligger ihopvecklad i tryggt förvar :)
Vår BM tyckte att vi inte skulle kolla, att det är en viss charm att få överaskningen efter födseln.
Men min man står fast vid att det finns inget praktiskt med att inte veta och på sätt & vis så tror jag att man kommer ännu närmare barnet i magen om man vet om det är en han eller hon.
Jag ska skriva här om & när vi ev då kikar efter. Hur skulle ni andra ha gjort förresten? Veta eller inte veta?

Tänker också på dig Myran, men jag vill våga tro att allt fortfarande är ok?
har du kollat ännu ett hcg?

Låter positivt att den smärta du tidigare kände förmodligen inte beror på ett X, för då skulle du nog bara få ondare och ondare. Och ang. graviditetssymptom så brukar dom kunna göra sig mer påminda runt v.7.
Och sedan så kommer det att komma och gå och precis som du skriver så nojar man lika mkt över symtom som avsaknad av dessa....men båda två är normalt och kan variera från person till person, från gång till gång.

Superskönt att du på måndag får göra vul samtidigt som du också får ta hcg.
Jag tror verkligen på din gravidtet denna gång

Gullig du är som tänker på hunden.
På utsidan börjar det läka ihop....men hur de själsliga såren för hunden läker får tiden framöver utvisa.
Jag hoppas att han får förbli samma härlige jycke livet ut och att allt snart är som vanligt igen.

Jo, jag har i en annan tråd fått i "uppdrag" att så snart jag tar mig tid ordna en sluten tråd för kämpare som blivit gravida och där det kan kännas lättare och kanske också ge mera än att ge sig in i trådar där man inte känner varandras historia osv och där det lätt blir så att allas frågor och funderingar drunknar bort då det kan vara väldigt många som skriver. Många av oss känner till varandra och kanske vore det extra givande att kunna fortsätta följas åt i dur & moll även sedan man plussat?

Min fråga är om ni i denna tråd vill veta länken till tråden sen?
Att skriva fullt ut om graviditeten kan vara känsligt i trådar där det planeras barn och jag känner ofta att jag är så väldans rädd att någon stackars kämpare blir ledsen när man kanske skriver om framförallt lyckliga saker som gravid. Det är ju så olika det där, en del tycker det är ok och en del kan då bli sorgsna. 
Att skriva om plussande är en helt annan sak, där tror och hoppas jag att det enbart ger hopp till andra. 
Men att sedan få läsa om den fortsatta graviditeten i mycket kan då vara lite känsligt för många. 

Jag kan skriva lite allmänt om min graviditet i mina gamla trådar, men känner att jag håller det till en lagom nivå.
Och lämna mina kämpartrådar vill jag heller inte, så jag kommer att fortsätta följa dom tills alla kämpare i dom trådarna också lyckas plussa. Det vore så roligt att få säga grattis till en efter en och att alla ska slippa sitta fast och må som vi nog alla gjort när vi kämpat som mest....och en del mer än andra! Och där tycker jag att ni som genomgår ÄD står som mest respektingivande för gud vilken resa ni gör och det på alla sätt & vis! Även om ni inte känner er starka så är ni det, för inte alla skulle orka gå igenom er resa.

Nu skriver jag bara på, hoppas det framgår vad jag ville fråga om , annars hojta till. 

PS: Jag menar alltså inte att någon ska lämna denna fina tråd tex, men att det snart då finns en tråd om ni vill känna er kunna skriva till om just större djupgående graviditetsrelaterade frågor och funderingar och där det då finns tjejer som ni redan känner till och att den då givetvis är öppen för alla som en efter en får ett plus och som kanske känner som jag i att visa respekt för att inte alla i en kämpartråd / planerar barn tråd känner att det är så väldans kul att höra om sådant som ibland kan kännas helt ouppnåeligt när man sitter fast i träsket som värst och kämpar i motvind.