Ni som lät/låter bebis amma så länge han/hon ville på natten....

Och ja, det är väl det här som gör hela skillnaden. Du ammar för din skull! Inte för barnets.

Min erfarenhet är ju också att det är just en kamp att sluta innan barnet är redo. Så var det iaf med storebror för oss. Två veckors vidrig kamp med uppvak och skrik och det gör jag inte om. Puh!

Ja det låter hemskt och är verkligen inte nödvändigt! Som jag skrev så väntade vi tills barnen var mogna och då fanns inte längre behovet av bröstet där, även om de vaknade så funkade det lika bra med annat. Våra barn har vaknat av alla möjliga olika anledningar, märkte tex en ond cirkel med ena dottern då jag ammade när hon vaknade, kände då att hon kissade, och efter ett par timmar efter amning vaknade hon och kissade igen! Hon vaknade för att hon var kissnödig, och när jag ammade istället för att låta henne kissa så blev hon ju bara ännu mer kissnödig och fick ytterligare ett uppvak bara pga det. Bara som ett exempel att amning inte alltid är lösningen på alla världens problem. Men om barnet uppenbart behöver bröstet så är det naturligtvis bröstet man ska ge! Kamp och tvång är ingen lösning, då väntar man. Min ena behövde fortfarande nattamma vid 11 månader, vägrade ta någon slags kamp när hon så uppenbart inte var redo.

TS förresten tycker jag nog inte att du behöver se det som att du står i valet och kvalet. Testa! Funkar det för dig / du inte tycker att det stör din nattsömn allt för mycket så är det ju kanon! Tycker du istället det blir jobbigt att kanske pumpa på toan på jobbet ett tag och att du vill kunna dela "nattröstandet" mer med din man (eller vilken himla andra anledning som helst!!) så kommer ditt barn säkerligen anpassa sig till ett liv utan nattamning! Tänk inte så mycket på det. "Go with the flow"!

Jaså?
Trodde det var det du syftade på när du frågade om vi inte ens försökt att trösta barnet på annat sätt...?
Jag väntar ju då också tills hon är mogen - på så sätt att jag inte ser någon anledning att ens avbryta nattamningen.  

Suck....

Jag ammar för BÅDAS skull.
Varför blir du så provocerad?   

Jag ammade tills sonen var 13 månader. Men sedan slutade jag helt för att vi försökte få till ett syskon utan resultat.. och när jag slutade helt med amningen så tog det sig direkt. Min ÄL ville väl inte komma igång så länge som jag ammade trots att jag fått tillbaka min mens.

Jag brukade amma på kvällen och sedan en kost stund igen på kvällen om han vaknade till. På nätterna brukade jag i första hand ge honom nappen, men runt 5 var han alltid hungrig och då funkade det bäst att amma.

Det var en pärs att sluta amma med skriknätter under två veckors tid. :( Så om man kan fortsätta med amningen tills barnet är redo att sluta så är det säkert bra. Dagtid var det inga problem att sluta amma, det var just runt 5 på morgonen söm sonen kunde bli omöjlig att söva om om han inte fick ammas. Så under en avvänjningsperioden så fick han mjölk på flaska på nätterna tills han vant sig av helt.

Numera så räcker det att ge honom nappen för att han ska somna om, men han vaknar oftast runt kl 6 och då vill han upp och äta frukost. När jag ammade så kunde jag få sova lite längre på morgonen för då somnade han om vid morgonamningen.

Det har jag redan förklarat, se inlägg #38. Jag tycker du agerar själviskt och dina resonemang är helt felaktiga.

Tack alla som svarat!

Har ju fått fler kloka inlägg om att ta det som det kommer istf att bestämma som jag tar fasta på. Det får visa sig helt enkelt.

Jag ammar på som innan nu över jobbstart och fram ett tag. Hon är extremt mamma sedan ngn vecka tillbaka så jag tror hon kommer behöva ha kvar nattamningen ett tag till. Dessutom är hon magsjuk just nu (för tredje ggn på två månader) så jag är glad för att jag ammar fortf så hon får i sig ngt.

Vi har en tjej på 10 månader här hemma som fortfarande nattammas. Just nu är hon inne i någon period som innebär 5-6 uppvak/natt då inget annat än bröstet duger... Hon har också fått tänder / blivit starkare / vi slarvar med taget när vi är trötta eller vad det nu är, men det känns som att amma med sandpapper = inte så skönt :( Maken jobbar heltid och jag som har med mig dottern på jobbet arbetar halvtid. Vi är ganska trötta nu... Men det brukar ju i alla fall komma lugnare perioder då man kan återhämta sig. Känns inte värt att sluta med nattamningen eftersom hon fortfarande verkar få ut mycket av det, men jag längtar tills när vi kan trösta på andra sätt nattetid!