BF oktober göteborg 1a barnet

Har allt gått ta för er?

Fick min pojke den 4 okt.. På kanelbullens dag. Fruktansvärt jobbigt, även om jag nu mest minns det som en häftig upplevelse.

Men jag har alldeles för få mamma vänner med barn i samma ålder!

Hej! Jag hittade den här tråden och hoppar in här! Jag är 28 år och bor i Göteborg, Johanneberg och är mamma till Leah som föddes den 13 oktober.. Förlossningen var ju minst sagt en upplevelse, men allt gick ju bra så det är man ju bara så lättad över... Min sambo har jobbat i tre veckor nu (sedan förlossningen) och snart är man i lite större behov av sällskap under dagtid känner jag :)

Hej.. Och välkommen till tråden, och grattis till din dotter! Berätta lite om dig själv, vem var du innan din dotter ;) för själv känner jag mig som en ny människa!

Hej allihopa! Grattis till bebisarna!!

Min lilla tjej kom tidigare än väntat så vi fick en september tös istället för oktober. Nu har livet med en bebis blivit en härlig vardag. I början kändes allt nytt men ändå självklart och bekant på något sätt, som jag var gjord för att vara mamma, låter lite löjligt jag vet men svårt att beskriva på något annat sätt. Jag vet vad hon vill när hon skriker och hon blir tyst så fort jag tar upp henne, en härlig känsla.

Livet som mamma är väldigt väldigt mysigt. Allt har gått bra för oss och vi är friska och krya. Förlossningen tog tid och gjorde hemskt ont men ut kom vår bebis, mkt märligt !!

Nu har jag börjat delta mer och mer i livet utanför vår bubbla. Det har blivit fika på stan och lite sådant men jag känner ingen som har barn i samma ålder och ingen mamma som är föräldraledig just nu. Jag väntar på att mammagruppen i mitt område ska börja men det tar nog några veckor till sa de på BVC och jag börjar känna stort behov att bara prata med andra i samma situation. Man har ju frågor om allt som sker.

Guldg: Vilken mysig kommentar du har, att du känner dig som en ny människa!
Jag känner som man brukar säga; att det som bekymrade mig förut verkar så smått och inte värt att bry sig om. Jag bryr mig till exempel mindre om vad jag har på mig (och tur är det då det inte är så mycket som sitter som förut, även om mammakilona minskat rejält).

Har ni börjat träna? Jag har försökt träna hemma men för mig är det svårt då lillan inte vill ligga och sova själv utan gärna vill sova i min famn. Dessutom, när hon väl sover, behöver jag antagligen äta eller duscha eller något annat liknande.

Tycker att dagarna går extremt fort och hoppas att de saktar ner för just nu känner jag det som att jag inte vill att min mammaledighet ska ta slut någonsin...

Välkommen tijna!

Håller med om att det inte var svårt att komma in i mamma rollen, känner exakt som du, att man är gjord för det här.. även om jag just börjat acceptera ordet mamma. Jag som tex tyckte det verkade lite smått äckligt att amma, tycker nu det är mysigt. Ja, mycket är annorlunda i livet nu.

Jag märker också hur blödig jag är, tårarna tränger på vid minsta lila känsla, såg en elefant mamma på tv som hjälpte sin unge upp för en brant.. Sånt tex, snyft!

Dagarna går i 180 utan att man gör särskilt mkt. Försöker dock komma ut varje dag, på iaf en promenad. Jag har inte heller många bekanta med barn i den här åldern.. Än har jag inte hunnit sakna sällskap, men har så smått börjar fundera på vart man hittar andra mammor.. Mamma grupper, öppna förskolan, här.. osv. För man får ju passa sig för att dränka barnlösa med barn prat.. Och just nu har man inte så mkt annat att prata om.. Då knatten tagit över hela livet! :)

Jag har alltid varit blödig vad gäller djur, nu ännu mer, och byter kanal då hemska reklamer för organisationer som räddar utsatta djur och sådant visas på tv'n, usch usch.

Det blir många promenader för mig med. Trist att det regnar och är så grått bara men vi får trösta oss med att då våra små blir större och då vi får det lättare och har mer behov av att komma ut är det sol och vår!

Räknade efter lite (svår matte ) och din lilla kille föddes nästan exakt en vecka efter min tjej. Vilket sjukhus var ni på?
Vi började med kontroller på Mölndal, då mitt vatten gick innan värkarna hade satt igång men det blev förlossning på Östra.

Vill inte heller plåga andra med mina undringar om bajs, haha, och amning och andra underliga mammasaker. Då jag undrar något eller vill kolla hur andra ser på saker har jag förlitat mig på böcker om "bebiskunskap" och så har jag surfat runt mycket på nätet.

Det är svårt att hinna med alla praktiska saker som ska göras men man får vänja sig och lägga det mesta på hyllan. Men jag skulle verkligen behöva klippa mig!!! Hade varit skönt att känna sig fin även om jag för det mesta går runt här hemma. Denna texten tog t.ex. några timmar att skriva med lite uppehåll för amning... ombyte... vaggning.... osv....

Hoppas ni mår bra...

Ja, sorgligt är att man bor mitt i betongen utan ett enda djur i sikte. Längtar ut på landet, där jag är uppväxt. Saknar hästarna, som jag inte har tid med nu...

Vi var på Mölndal, tyckte det var jätte bra och en mysig tid, ville nästan stanna en 4:e natt :) maten var dock det tråkigaste jag ätit någonsin.

Längtar också efter att gå till frisören, håret har aldrig varit mer glanslöst och tråkigt. Men som du säger, men glider ju mest omkring hemma. Skönt ändå att det är möjligt att få på sig sina vanliga kläder igen. Även om man är så mkt mjukare.. Har väl 6 kg kvar, men vill ner iaf 10, och bli lite hård igen. Om man bara kunde få ut o springa!! Längtar..

Hur känner din pappa? Min är lite smått svartsjuk på att bebis mest bara älskar mig.. Ohh lyckliga jag :)

Har du kommit in i någon form av sov och ät rutin för bebisen? Det har iaf inte jag. Vi ammar hela tiden och sover när det faller oss in. Rätt eller fel?!

Skrev ett långt och fint svar förra veckan och "sitter och väntar" på svar men ser nu att det försvunnit, typsikt, hmm ja men så kan det gå.

Får se om jag kommer ihåg ngt...

Vi var kvar en extra natt på Östra då amningen inte kom igång riktigt. Det var väldigt mysigt att vara i BB-bubblan bara vi tre.

När vi kom hem blev vi invaderade av familj och vänner, varje dag kändes det som. I början tyckte jag det var stressande och hade helst velat bara vara hemma vi tre, speciellt som amningen inte kom i gång ordentligt och det stressade mig först. Till saken hör att min sambos föräldrar samt syster bor långt bort och behöver stanna över  då de hälsar på. En kort visit tyckte jag var ok men jag tyckte det var lite jobbigt att de var här så länge.

Jag har oxå 6 kilo kvar till inskrivningsvikten (förra veckan i alla fall), sedan är det ngt kilo ner till min normala vikt. Mina tröjor går på om än inte de tajtaste över bysten men det är ju för amningen, mina byxor går inte på och jag vet inte om de ngnsin kommer att göra det. Anar att mina höfter breddat sig ngt... hmm... Å jag som hade breda höfter förut (enligt mig i alla fall). Hade varit skönt att få min platta mage tillbaka men jag faller för frestelsen med delicatobollar som jag av ngn anledning alltid köper hem men det kompenseras nog av att jag inte hinner äta så mycket.

Min tjej är faktiskt ganska fascinerad av sin pappa och kan sitta och titta på honom en lång stund, han är oxå rolig att "leka" med. Men när det gäller tröst och trygghet är det jag som gäller. Att hon tystnar när jag tar upp henne och inte när han gör det, svider nog ibland.

Vi har faktiskt börjat se lite rutiner i sovmönstret. Hon somnar mellan 8-10 på kvällen och sover sedan 3-5 timmar. Hon är dock vaken emellanåt och ligger och "gruffar" men jag tar inte upp henne om hon inte säger till eller om jag tycker hon behöver byta eller amma. Ibland vaknar hon dock varannan timme som hon gjorde i början.
Hon brukar sedan sova lite på fm el mitt på dagen men det varierar.

Inatt gick det 8 timmar mellan amningarna!!! Men nu är hon lite förkyld och sover lite mer än vanligt. Jag däremot var vaken större delen och undrade om hon mådde bra, typiskt.

Vi ammar när det faller henne in och jag följer helt hennes vaken- &sovmönster så jag anser att du gör helt rätt. Skulle min lilla vilja amma i tid och otid samt sova oregelbundet hade jag följt henne i det. Jag tänker inte aktivt försöka påverka henne på ngr månader.

Jag kan ibland bli så irriterad på att min sambo inte gör mer. Typiskt sådant man läser om. Han har liksom inte i sig att han ska städa, fixa eller så och jag behöver tjata på honom för att "hjälpa mig". Usch gillar inte att tjata. Tror inte heller han förstår hur mycket tid det verkligen tar att ta hand om en bebis hela dygnet. När han kommer hem tar han henne gärna så jag kan duscha el liknande men medan jag står i duschen har jag dåligt samvete för att jag inte är med henne eller så planerar jag när hon ska bara el amma el tvätta hennes kläder m.m. Typiskt mammor. han har naturligtvis inte dåligt samvete då han duschar, gymmar, klipper sig eller ngt annat där han kommer ifrån. Skulle vilja att han tog tag i saker själv t.ex. badade henne utan att jag sa att hon skulle bada. Fast då kanske jag hade lagt mig i i alla fall... Trots att vi lever väldigt jämställt blir det så här utan att man tänker på det.

Ska bli intressant att se hur det blir när han är hemma med henne. Om det är ok att jag gymmar flera dgr varje vecka efter jobbet istället för att komma hem och laga mat...

Hur har ni det?
Ska din kille vara föräldraledig?

(Usch nu blev det sådär långt inlägg igen)

Snart är det jul! Mysigt med familjemys!

Aha, haha.. Ja, undrade just! :) gillar långs inlägg!

Jag fick vara ensam med bebis på bb. Fanns inte plats, fick dela rum med en annan tjej. Lite dumt, våra bebisar väckte varandra, lite stressande, så jag promenerade omkring i gången halva natten. Tills bm "lånade" min bebis och skickade mig att sova :)

Jobbigt att bli invaderad! Blev inte det, hade lugn och ro.. Ingen som sov över! Och min bebis var amningsmonstrer 1a så ingen oro där heller. Men det krånglade en del på bb, han var så arg så arg, till slut började jag gråta, ringde på klockan och bm kom o räddade mig, han gick under namnet "den ilskna och bestämda" så förstår att det tar på krafterna..

Min last heter smörgåsar, dumt.. Sådana finns alltid till hands, och dessutom lätt att ta till när tiden inte finns! Saknar också min platta mage, smörgåsar är inte vägen tillbaka! Inte delicstobollar heller!! Haha :)

Vad gäller sömnen, så fungerar det väldigt bra på natten, från runt 22. Inte senaste dagarna, för också han är lite förkyld, stackare, vad han kämpar med det.. men annars så sover han bra och ammar 1-3 ggr under natten. Igår natt inbillade jag mig att han ätit dåligt, eller inbillade mig gjorde jag nog inte, höll på att spricka, det sprutade o rann åt alla håll, så jag tom väckte han och lurade på han amning, för jag var rädd att han var hungrig. Mellan ungefär 7-17 så småsover han till o från och troligen någon timme på promenad.. Vid 17-18 brukar det bli lite gnälligt och så är det åter fram och tillbaka fram till 21-22.. Men såklart, det varierar, mkt beroende på om man hittat på ngt ansträngande eller inte! Oj då! Ja hade visst ett litet mönster ändå :)

Jag och min kille.. Ja, nej, jag drar lasset, hela lasset vad gäller bebis och hemmet, han vill gärna leka, handla blöjor och gosa.. och skulle säkert, eller kanske, hjälpa om jag bad han. Men jag är så inbitet van att klara mig själv.. Så jag fortsätter på den banan. Låter ju helt sjukt när det kommer i text!! Men sen bor min kille inte med oss på heltid, och jag är mkt själv och måste därför ändå klara mig. Så enl mig lever du i lyx, haha!

Och som du säger, killarna mår knappast dåligt, medan jag själv saknar min bebis när han sover för länge. Och, lika bra är det, hade helt klart haft svårt om min kille helt plötsligt ville ta kommando över "mina områden" :)

Jag vet inte hur vi ska göra, men tror rätt säkert att jag får det mesta iaf! Dåålliggt insatt i vad som är förmånligt och inte, har helt skjutit det åt sidan.. Allt som har med försäkringskassan o göra är jobbigt i alla lägen!

Igår var jag på min första bebis-träff på öppna förskolan! Min bebis var finast av alla, haha, konstig va :)!! Även om han är lite för liten för att delta, så var det kul för mig att träffa folk och prata blöjor med! Har du hunnit med ngt sådant, eller undviker du?

Hoppas allt är bra! :)

Nu hände samma sak igen. Min text försvann!!
Tror det beror på att det tar sådan tid för mig att skriva då jag blir avbruten av lillan hela tiden. Jaja får träna mitt minne och skriva ihop texten igen då då..

Bra att få perspektiv på sin tillvaro genom att höra hur andra har det. Även om jag just nu tycker min sambo prioriterar sin träning och sin fritid framför mig och lillan. Att bli arg och tjata tjänar ingenting till då jag bara blir argare och han blir sur för han fattar inte grejen.

Vi flyttade till vår lägenhet, på Eriksberg, strax innan lillan föddes. Jag har inte koll på Hisingen och inte heller kyrkorna men jag kan höra kyrkklockorna ibland haha så de borde vara ganska nära. Här tillhör vi Lundbysförsamling och de har flera träffar för mammor och barn bl.a. ngt de kallar Babycafé , där man kan fika och prata. Hade tänkt ta mig dit ngn gång men nu är det så mycket inför jul, och det är kallt och jobbigt m.m. Många undanflykter haha. Jag hoppas BVC här kommer igång med mammagruppen snart. Antagligen efter julen skulle jag tro.

Idag skulle jag ha fikat med en vän på stan men hon är sjuk . Jag hade sett fram emot lite vuxet sällskap och att se lite folk på stan. Ibland åker jag in en sväng till centrum "själv" å köper ngt jag kan pyssla med här hemma.
Jag blir lätt rastlös hemma men kan oxå hamna i soffan en del då det är enklast att bara mysa och busa. Det är svårare att ta sig ut nu än när jag var själv, speciellt nu med vinterkläderna, både till henne och mig; overall, filtar, åkpåse, vantar, mössa m.m. Blir trött bara jag tänker på det men jag behöver ta mig ut till mataffären senare idag...

I helgen ska vi hälsa på mina svärföräldrar. Första gången vi är iväg med lillan! Blandade känslor. Det skönt att komma iväg och se annat.
Men jag har svårt för att andra ska ta lillan. Det är oftast okej men när hon är gnällig och de misstolkar hennes signalen är det svårt. När hon vill vara ifred och de tar upp henne eller när hon är trött och de ska leka med henne. Som mamma kan jag ju tolka lillan medan andra missförstår helt, eller inte alls lyssnar till signalerna hon ger. Jag vill tillgodo se lillans behov och tycker synd om henne när de inte gör som hon vill och hon blir frustrerad men jag förstår oxå att jag inte kan ha henne hos mig jämt. Jag får nästan bokstavligt sitta på mina händer och bita mig i tungan för att inte ta över hela tiden. Att jag säger vad hon vill verkar inte hjälpa. detta gäller även hennes pappa ibland som misstolkar helt.

Som sist hans föräldrar var här. Jag nattade lillan och hon vaknade igen. Då var de genast där och pratade med henne "Är du vaken" Är du vaken!" istället för att prata lugnt med henne och vyssa henne till söms igen. Sen får jag börja om igen och natta, tar ju dubbelt så lång tid, suck suck... Min egen mamma förstår ju vad min lilla vill, varför kan inte de fatta??! :-/

För min egen del är det inte heller hur lätt som helst att vara där och hälsa på. Jag är oxå självständig och har svårt om de ska bestämma vad man ska äta och när man ska äta och vad man ska se på tv m.m.
Jag låter helt omöjlig haha!!

Det blev mycket klagande idag, hahaha, ber om ursäkt för det... egentligen är livet väldigt bra nu när jag är mamma och allt!

Hoppas ni har det bra i kylan och att din lille klarar förkylningen bra. Min tjej får koksaltlösning i näsan emellanåt och det hjälper henne bra, ett litet tips kanske om du inte redan har det...