Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

"Det är inte sammansättningen av människor som är familjen. Det är hur mycket alla i familjen tycker om varandra. Som är det intressanta."  

Tunnelseende i kärnfamiljsnormen. Går du tillbaka i tiden, eller bara till vissa andra kulturer idag, finner du att familjen och synen på denna ser annorlunda ut. Förändeligt i tid och rum spelar fostbrödralag lika mycket roll som blodsband, adoption var vanligt, liksom fosterbarn (av olika anledningar, inte bara pga frånvaro av förälder), att annan person än mamman ammade barnet (kollektiv amning, ammor i högreståndsmiljö), vem/vilka som har ansvaret för barnen varierar (förärldrar, barnpigor, kollektiv barnuppfostran, morbröder/bröder osv).

Barnet måste bli till av ägg och spermie, ja, och växa i en kvinnas kropp. Men när det gäller vem som fostrar barnet  finns det egentligen ingenting som är rätt, så långt vi vet, förutom att barnet ska ha trygga vuxna som sörjer för dem och ha en ömsesidig positiv aknytning till en eller flera personer. Vi vet att det räcker med en positiv anknytning till en person för att barnet ska må bra, växa och utvecklas. Men vi vet också att barnet kan knyta an till många vuxna och ha fler primära anknytningspersoner (Bowlby, Anknytningsteorin). Det finns ingenting som säger att det måste vara biologiska och det finns ingenting som säger att det måste vara mamma+pappa, men barnet ska få alla chanser att knyta an till den eller de som vårdar det.

Jag ifrågasätter ditt resonemang att de som inte kan få barn av sig själva heller inte har rätt till barn, att de inte ska kunna få de möjligheter som finns att få bära, föda och fostra barn. Det finns ingen logik i den kopplingen, alls. Vi hjälper naturen på massor av olika sätt idag, så att något inte är "naturligt" är inget skäl till att förkasta något. Föräldraskap har inget göra med din förmåga att kunna alstra barn. Du påstår vidare att barn till ensamstående föräldrar, särskilt barn som blivit till genom konstgjord befruktning, kommer att lida av det, men det enda du kan motivera det påståendet med är dina egna personliga åsikter, inte fakta.

fler inlägg med fakta, och inte bara massor av tyckande, så kanse vi kan börja diskutera på allvar sedan.

Och så igen då, hänvisar du till något obskyrt som "allmänt känd erfarenhet".
När ska du lära dig att inte generalisera människor?
Och att om du gör påståenden om andra människor ska du styrka det.
Basic debattkunskap.    

...och man kan ju ta Josef Fritzl som exempel på att biologiska familjer inte heller alltid funkar som de ska.

Allvarligt, du missar helt poängen. Jag skriver den i klartext: Finns kärleken mellan familjemedlemmarna och de känner sig som en familj, är det ganska oviktigt på vilekt sätt den är sammansatt.

Nej, jag menar inte kollektiv. Se ovan.   

. Kanske rent av är så att dessa kvinnor inte nöjer sig med vad som helst som många andra kvinnor gör..

Jag tycker inte att krashade kärnfamiljer och skilsmässor har något med inseminering av ensamstående att göra. Varför tar man upp det som ett argument när man vill tala för insemination av ensamstående? Ett förhållande tar slut och att föräldrar separerar eller skiljer sig har inget med föräldrarollen att göra. Båda föräldrarna finns ju kvar. Jag har skilda föräldrar och många av mina vänner också och vi har bra relationer med både mamma och pappa och släkt på båda sidor. Att mina föräldrar skiljde sig hade ingen påverkan på MIN egen relation med var och en av dem och jag vet fortfarande mitt genetiska ursprung och har kontakt med släkt på båda sidor.

Ja det finns skilsmässor som ballar ur och pappan försvinner för gott, ja det finns förhållanden som krashar innan barnen föds och pappan sticker och vägrar ha kontakt. Men är det verkligen de måtten vi ska mäta efter? Pga av det finns barn vars pappor inte vill veta av dem så är det en god idé att skapa fler sådana barn? 

Nej, barnperspektivet lyser med sin frånvaro i den här diskussionen, det handlar bara om vuxnas rättigheter hit och rättigheter dit.

Jag har sett att några har skrivit att barn inte behöver föräldrar utan kärleksfulla vuxna. Tycker ni att FNs barnkonvention har fel? "barn har rätt, så långt det är möjligt, att veta vilka föräldrarna är och att bli omvårdad av dem".  Är det bara dumt hittepå för er? 

Delila: visst är det ultimata två kärleksfulla föräldrar, tror inte någon inte kan hålla med om det. Men man har redan tillåtit homosexuella att skaffa barn så varför ska inte ensamstående?

Här handlar det i väl det närmaste om barn som aldrig har möjligheten att ha två kända föräldrar som omvårdar dem utan valet står mellan att barnet har EN känd förälder som omvårdar henom eller att barnet inte existerar alls.

Här kom det ännu fler generaliseringar, lösa antagen och en syn på världen genom etrocentriska och egna kulturella glasögon. Aporopå historieförvrägning. Du vet, människans historia sträcker sig längre tillbaks än bondestenåldern, och längre bort än Sverige och Europa.  

Nej, det har inte genom alla tider och i alla kulturer varit extremt viktigt att veta vem ens far är. Det är inget genetiskt nedärvt behov för människan, utan det har med samhällssystemets uppbyggnad  att göra. Det finns flera exempel på matrileneära samhällen och kulturer, där släktskapet till modern varit det centrala. Och det har ju alltid varit det som är enklast att fastställa. Angående utomäktensklapliga barn, så har deras status varierat, över tid, i olika kulturer och i olika samhällsklasser. Små familjegårdar som ärvdes av äldste sonen behöver inte vara någon särskilt gammal företeelse. Sten- och bronåslerdshus som grävts ut har ofta varit stora nog att rymma flera familjer, och vi vet inte hur deras familjesystem eller arvsrätt såg ur. Man har också hittat komplexa gårdsbyggnader, riktiga boskapsindustrier, från bl a bronsålder, där människor specielaiserat sig och bott för sig yrkesvis. Boskapskötare i hus bredvid enorma ladugårdar, det har funnits krukmakarvärkstäder etc. Hur dessa gårdsamhällen styrdes och ärvdes kan vi bara gissa. Men det är vanskligt att gissa baserat på det som vi ser som vanligt och normalt idag.

Angående vem som fostrar barnen, kan vi ju också se att det är olika över tid och rum. Du pratar om identiten som far och mor, och saker som har varit som de är sedan "vi" blev bofasta. 

Vad som ryms i identiteten far och mor har nog säkerligen varierat över tid och rum i vår historia också, förutom det biologiska.  Och det har ju som sagt också tillskrivits olika vikt. Och sen beror det ju på vilka du menar med "vi", människor över lag eller människorna i Europa? Sverige? Eller någonannastans? Det var ganska längesedan, oavsett, och åtskilliga samhällen och kulturer har stigit och fallit under den tiden.   

Att skaffa amma var det fler än de förnäma damerna som inte ville amma som gjorde. Kunde man inte amma, men hade råd att städlsa en amma gjorde man antagligen det för barnets skull. Kollektiv amning finns berättat om i från gamla svenska allmogesamhället. T ex vid sköredtid då alla var mobiliserade, då fick spädbarnen ligga vid åkerkanten och en kvinna ammade alla barnen när det behövdes så inte alla mammor behövde gå ifrån arbetet. Praktiskt!

Nej, adoption och fostrbrödralag har aldrig varit vanligare än biologiska barn. Men det har förekommit, i olika utsträckning i olika tider och kulturer. Och de isländksa sagorna är f ö fulla med släktningar med blodsband som har ihjäl varandra också, så...
Nej, jag menar inte en medeltidsföreteelse där överklassens barn skickades iväg för att uppfostras något år, jag syftar på t ex system i äldre tider där man kunde byta barn med varandra i någon slags gisslan - fredsmäklarutbyte mellan olika stammar/familjer etc och uppfostra varandras barn. Romarna var rätt bra på det, liskom adoptioner, vill jag minnas. Men OK, det handlar oftast om högreståndsmiljö. Poängen är i allafall att det förekom.      

På vilket sätt tar vi bort barnens halva identitet? Identitet är ju någonting man skapar, det är ju inget som är vid födseln? Och det enda sätt jag kan tänka att det saknar motstycke i historien är genom de tekniska landvinningarna. Barnet kommer ju att ingå i en familj, ett sammanhang, och få massor av möjligheter att skapa sin egen identitet i allafalla.
     

På vilket sätt tar vi bort barnens halva identitet? Identitet är ju någonting man skapar, det är ju inget som är vid födseln? Och det enda sätt jag kan tänka att det saknar motstycke i historien är genom de tekniska landvinningarna. Barnet kommer ju att ingå i en familj, ett sammanhang, och få massor av möjligheter att skapa sin egen identitet i allafalla.