Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 13:39

12764 svar

Ärliga nätdejtingstråden!

Beya skrev 2013-01-13 13:28:54 följande:

Ser att många som mailar mig på match har ett ålderspann där jag redan är över då kan jag iaf skylla på det när jag inte är intresserad killar/män har ofta ett väldigt smalt spann måste jag säga...man ska helst max vara 31 och nu fyller jag 34 om en månad och är redan körd känns ju lite märkligt förstås!

Ja det där är skitskumt, har sett flera killar som vill träffa tjejer som max är 3-4-ibland-ännu-fler-år yngre än de själva. Kan köpa det om de är 42-43 utan barn och vill bli pappa, men annars liksom?

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 13:41

#7011

Angelven skrev 2013-01-13 13:32:47 följande:

Det där förstår jag inte alls - jag har inget som helst behov av att bli behandlad illa, att få "jaga" och inte veta, att hon är oåtkomlig. Då blir jag bara ledsen, uppgiven - om jag gillar någon visar jag det eller säger det.

Så här: Rainbow - du är en väldigt vettig tjej! Se till att hitta en vettig kille

Nej fast båda de killarna har sagt att de inte tycker att jag ska ändra på mig, och att de inte gillar när tjejer gör så...men ÄNDÅ är det de de faller för. Så jag känner att det kanske är värt att prova, behöver kanske inte dra det till sin spets men göra de tillräckligt osäkra för att de inte ska ta mig för givet.

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 14:03

#7021

Anonym skrev 2013-01-13 13:49:52 följande:

Men frågan är väl: vill du verkligen ha såna killar som faller för det? Känns som att det kanske inte är de mest stabila individerna?

Alltså, han den senaste jag träffade kändes ändå väldigt stabil. Den andra var väl sådär...men inte instabil heller. och ja, jag hade verkligen velat ha båda de killarna, under förutsättningen att våra känslor varit ömsesidiga.

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 15:37

#7033

Afrodite79 skrev 2013-01-13 14:14:53 följande:

Men då är dom killarna helt enkelt inget för dig. Ni är inte kompatibla helt enkelt.
Du har bara inte träffat rätt ännu, tror jag

Jag brukar säga att dejting är som att köpa en trisslott - sällan det blir någon vinst. MEN plötsligt så händer det.

( fast det där PLÖTSLIGT - vete fan när det ska dyka upp men så länge ska man inte nöja sig med något mindre! för då kanske man missar den där "plötsligt". )

Jag vet inte. Jag har träffat andra killar, som blivit kära i mig, men då har inte jag känt det där extra och jag vill tyvärr inte leva utan den känslan. Så det är väl delvis mitt fel, att jag har ganska högt ställda krav. Det räcker liksom inte att killen är snygg och trevlig utan det ska kännas bra i maggropen också

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 16:10

#7035

Afrodite, förstår precis hur du menar och det är få krav som är helt absoluta för mig. Inga barn är just nu ganska okompromissbart, likaså rökning (feströkning kan accepteras även om jag inte gillar det) eller för långt avstånd. Någon som inte jobbar känns inte riktigt heller som om det skulle kunna fungera. Men sedan är det det där andra som ska stämma, en kille som lyckas charma mig, som känns stabil och vettig, som är tillräckligt snygg för att jag inte ska känna att jag önskar att jag hade träffat någon annan utan att vara så pass snygg att han lever på sitt utseende eller får oproportionerligt mycket uppmärksamhet från tjejer. Och på det ska det kännas som om han gillar mig lika mycket som jag gillar honom och att vi båda får ut något av relationen. Då börjar man förstå varför det inte är helt lätt...

Har i alla fall bestämt mig för två saker. Har jag inte träffat rätt inom ett halvår så börjar jag planera flytt härifrån till någon annan lagom stor stad, och har jag inte träffat rätt inom 4 år så ska jag försöka se bortom barngrejen också.

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 17:50

#7053

Angelven skrev 2013-01-13 16:33:04 följande:

Går runt och smånynnar på "Speak softly love" (godfather theme) med egen text ...

Det är nog en sån där ledsen dag. Dålig vecka.

I tisdags blev en eftermiddagsfikadate inställd på förmiddagen med ett SMS som sade att det inte kändes rätt, hon var osäker på vad hon egentligen ville.

Jag har mail'at sedan början av september med en tjej som jag mail'ade i somras men som inte svarade - plötsligt fick jag svar och vi har pratat hur mycket som helst, men varje gång jag frågar om vi ska träffas eller ringa eller något annat, så drar hon sig undan - hon är väl inte redo. I början av januari trodde jag hon inte alls ville prata längre, men i och med att vi pratat så länge ville jag "säga hejdå" och skickade ett mail med det innehållet - hon svarade att hon bara hade väldigt mycket att göra men gärna fortsatta men det känns som om det inte är viktigt för henne - hon är inne på HP varje dag, men skriver inte - så svårt är det inte att dra iväg 3 rader om det är viktigt nämligen. Jag tror jag bara låter det rinna ut i sanden nu - jag är inte viktig.

I går var jag på date med en tredje tjej, hur trevligt som helst, vi pratade jättelänge och det känns bra, jag träffar henne gärna igen. MEN ... avståndet är helt hopplöst - det blir ett varannan-veckas-träffas-på-helgen förhållande - och det tror jag faktiskt inte jag vill ha. Ingen av oss är flyttbara. Nu menar jag inte att vi borde flytta bums eller så, bara att det vore ju trevligt om öppningen finns.

Sedan läser jag Rainbow's inlägg - och tänker att, jupp, en tjej som studerar, det kanske vore något - någon som är nästan klar, inte har ett jobb utan kommer leta efter ett, är flyttbar för att hon inte har barn, och kanske gärna tar en större stad. Yeah right - hur många tjejer utan barn tittar efter en 43-årig tvåbarnspappa ? Och om tjejen istället har barn - ja, då hamnar vi igen i varannan-veckas-helg-träffande - eller i bästa fall om jag kunde få till lite mindre än heltid med barnen, att man kunde, ifall jag träffar någon här i stan, träffas i veckan också och ha en suck att ta sig till jobbet ändå.

Det känns bara rätt kört just nu egentligen. Jag provade att ställa om allting till att matcha hur brett som helst - men nej, det har jag haft en vecka nu och det känns inte som om det fungerar.

Jag vill inte vara så här bitter och ledsen, jag vill vara glad, nyfiken, öppen och rolig - någon som någon annan längtar efter att träffa, ser till att få tid med och som är prioriterad till kanske lite mer än 1-2 dagar med två veckors mellanrum. Jag får väl tänka positivt och tänka att det dyker säkert upp någon söt singelmorsa med huvudet på skaft på någon av barnens aktiviteter - hon ser till att barnen börjar träffas och "lurar" dit mig på middag

Drömma kan man ju - drömma om någon som kanske inte är flyttbar men istället bor på promenadavstånd, så man kan träffas en stund på kvällen och kanske på sikt planera att slå ihop husen till något gemensamt i samma område

Tills dess får jag väl nynna vidare på "speak softly love" ...

Dåliga veckor har vi alla och är man singel mer än ett par veckor så kommer de där tillfällena då allt känns hopplöst och omöjligt. Men samtidigt så tror jag att förr eller senare så kommer man att träffa någon som känns rätt, det gäller bara att ha tålamod. I storstäder finns det ju näst intill oändligt med människor som bor, förr eller senare dyker hon upp! Antingen på nätet eller av annan slump. Under min singelperiod som "vuxen" har det nog varit 50/50 vilka jag träffat på nätet och vilka som dykt upp genom gemensamma bekanta, intressen eller liknande. Men om än klyschigt, testa någon fritidsaktivitet, kanske stöter du på den rätta där? Jag brukar tänka att jag inte bara kan sitta och vänta på att han med stort H ska falla ned i mitt knä, då lär jag få vänta...utan se möjligheterna och våga riskera lite.

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 18:34

#7070

Tom Araya skrev 2013-01-13 16:38:46 följande:

Taget direkt ur min pres:

Vi bör ha något gemensamt både vad det gäller personlighet och intressen.

Jag föredrar att du har lite mer mellan öronen än smink och mode. Jag är svag för mörkt långt hår men det är absolut inget krav. Du har humor och inte alltför hett temperament.
Är du över 160 och inte pinnsmal är det en fördel.

Ok, det här är ju ärliga nätdejtingtråden så du får en ärlig åsikt. Skulle inte gå igång på en sådan presentation, ens om jag stämde in på den faktiskt.

Har man absolut noll gemensamt märker man nog det rätt fort - men med den formuleringen så kommer en tjej som inte brinner för de grejer du listat som intressen att tänka "kört lopp"-dessutom framstår du som ganska snäv och ointresserad att utvidga dina vyer och kanske som någon som vill ha en kopia av sig själv att dejta?

Detta med smink och mode, och något mer mellan öronen låter ganska trist och dömande också. Är personen helt spåning märker du det snabbt...men man kan vara intresserad av både smink och mode och ändå vara smart, de tjejerna lär du gå miste om. Formuleringen låter ganska butter...

Om mörkt hår inte är ett krav, skriv det inte. Som blond tjej skulle jag ALDRIG skriva till en kille som var tydlig med att han föredrog något annat. Men om du uteslutande vill dejta mörkhåriga, låt det stå kvar. Annars tycker jag att det är något du kan skriva mer direkt till en mörkhårig tjej när ni väl börjar skriva, det faller nog mer väl ut

Tjejer med humor kommer du att locka åt dig om du själv har humor och låter det framgå i din presentation, så istället för att skriva ut det jobba på att väva in din egen humor i presentationen.

Samma sak med över 160 och inte pinnsmal, fundera över om det är krav eller önskemål. (Är en tjej som 159 cm utesluten även om allt annat stämmer in?) Sedan tycker jag generellt att du hellre ska fokusera på vad du vill ha än vad du inte vill ha. Typ skriv att du gärna dejtar medellånga-långa tjejer med former istället för att du inte vill träffa någon under 160 och att pinnsmala går bort.

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 18:35

#7071

NooneBird skrev 2013-01-13 17:35:31 följande:

Sådär! Nu kunde jag inte hålla tyst längre, skickade ett långt sms till exdejten såhär skrev jag; Det här trodde jag verkligen inte om dig. Efter allt ditt prat om hur ärlig och rak du är och allt du säger menar du så trodde jag iaf att du skulle ha stake att säga att du inte ville mer? Efter all denna tid så förtjänar jag tystnad bara? Tydligen är du inte den person som du försökte måla upp för mig och därför undrar jag om något du sagt varit äkta? Den bild jag har fått av dig nu är en osäker kille som säljer drömmar. Jag tyckte faktiskt om dig för den DU var, inte vad du hade, tjänade, åstadkommit eller vad jag kunde få ut av dig. Men nu vet jag inte längre om det ens var du! Du har hittills bara bevisat att allt du sa var fejk! Det finns ett ordspråk som lyder "The biggest coward is a man that awakens a woman's love with no intention of loving her" Det är vad jag känner om dig nu vilket känns skittråkigt! Trodde så gott om dig men ack så fel jag hade tydligen... Kan du ge berätta för mig vad som hände eller tänker du stärka min nuvarande bild av dig?

Bra skrivet!

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 18:39

#7072

Angelven skrev 2013-01-13 18:05:58 följande:

Sant - jag får hitta någon kul aktivitet som är min aktivitet där det också finns tjejer - judon är lixom något begränsad på det sättet

Hmm... ridlektioner ? Jag skulle väldigt gärna lära mig rida. Får kolla upp det.

Ja ridlektioner är definitivt en sådan, även kanske något som dina söner kan pyssla med där föräldrarna involveras, eller som Noone Bird föreslog, en danskurs.

Anonym (rainbow)

Äldre 13 Jan 19:20

#7088

Men usch! En kille som jag mailat en del med, dök upp på en annan dejtingsida där jag också är reggad och jag kunde ganska lätt söka upp honom på FB efter det. Då visar det sig att killen nyligen gillat någon sida för knullkontakter??!!! Alltså, det här måste jag ju avsluta. Ruttet för verkade faktiskt vara en riktigt trevlig kille. Men vad fan...!

Ärliga nätdejtingstråden!

INNEHÅLL