Jag är också en nojjare. Har ingen jättebra strategi, men har blivit hårdare med att inte inleda något med killar som får mig att nojja alltför mycket. Jag behöver bekräftelse och ger de mig inte det i början så avrundar jag ganska snabbt.
Suuuck. Började skriva lite försiktigt till en kille förra veckan, men hann bara precis starta upp så har han inte varit inloggad sedan dess. Men han är jätte, jättesöt utan att vara en sådan där "klassisk hunk" och jag vill verkligen skriva mer till honom. Veta om personligen är lika fin som de glittrande, snälla ögonen. Och tyvärr gör ju detta att andra killar inte riktigt får samma chans. Hur länge ska man vänta?
Sedan skriver jag med en kille som ville träffas, sa han, men han är REJÄLT seg på att svara så där känner jag att jag har god lust att lägga ned. Han vet uppenbarligen inte vad han letar efter.
En annan kille vet precis vad han letar efter, och vill ses ikväll. Tyvärr är han nog inte vad jag är ute efter då han tex feströker och jobbar som DJ. Känns som om det är mycket partyprisse där...men han verkar trevlig och jag har svårt att komma på anledningar att sitta hemma och ha tråkigt ikväll.
Kort romans skriver igen svårt att veta om han är ute efter vänskap eller mer. Han flörtar absolut, men är väldigt svår att läsa av. Finns logiska skäl till detta som jag inte går in på här (vill ej bli igenkänd) men ändå.
Och sedan (bli inte chockade nu) kikade jag in på en profil hos en kille som har två barn, och han verkar vara ett kap av rang. Skrev en jättebra pres, ser bra ut...ja det enda som misstämmer är att han är lite äldre än jag tänkt mig och sedan dessa två barnen som dessutom inte är jättesmå. Är nästan lite sugen att skriva till honom men vill verkligen inte göra något dumt....HJÄLP alltså.
Varför inte?
Jag har också läst att vissa kvinnor skriver att de inte dejtar någon som är yngre än deras vuxna barn. Jag tillämpade den regeln själv utan ifrågasätta men nu tänker jag varför inte? Om han är 20, 22 eller 27 år yngre vad gör det för skillnad? Huvudsaken är väl att han är vuxen. Det är kanske mer vanligt att kvinnor väntar att bli kontaktade och då tycker jag att vem som helst kan skriva och de kan ignorera om de inte är intresserade. Jag brukar inte kontakta någon själv men var kontaktat av över 20 år yngre killar. Jag har varit i en lång relation med en man som är 26 år äldre, jag kan lugnt svänga att annat håll. Men massutskick är nog ingenting som kan attrahera tycker jag, man ska nog försöka vara individuell oavsett åldern man söker.
Jag nätdejtar inte heller längre, har ju pojkvän sedan en tid tillbaka men skrev här once upon a time
Jag tycker att Angelvens länk är bra, men jag tycker inte att man ska lägga upp exceptionellt bra foton på sig själva. Givetvis ska det inte vara osmakliga bilder men om man väljer superretuscherade bilder där man väger -10 kg och var 5 år yngre så blir det lätt en besvikelse när man väl ses.
Jag kan komplettera anonym(tomt)s bild av nätdejting.
Som kvinna möttes jag ofta av detta:
Killar som enbart är där för att ligga. De kan öppna med frasen "Vill du ha en trekant?", "Jag är gift men letar efter någon att ha vid sidan om", "Gillar du analsex?" uppbnbarliga copy+paste massmeddelanden och tämligen obegripliga meddelanden där personen antingen låtit en ettåring härja fritt vid tangentbordet eller var stenad (jag gissar på det sistnämnda). Män som är minst 10 år äldre eller yngre än vad jag angett att jag söker var också en "favorit". Många kändes stressade och jag kunde inte låta bli att undra om jag var dejt nr 3 den dagen.
Män som skriver att de har humor, men deras presentation är torrare än brödet som gick ut förra veckan.
Det finns en hel del män som lider av skev självsyn också- det där går båda vägarna. Jag har hört manliga bekanta gnälla över att de enda som går att få kontakt med på nätet är tjocka tjejer- själva har de inte direkt klippkort på gymmet heller...
Nu till sajterna:
match.com- Betalade aldrig, bestämde mig för att köra gratissidorna istället på gott och ont.
Happy Pancake- Helt ok, bättre variation i utbudet i storstäderna tror jag. I min hemstad (något mindre) är det mest icke-akademiker. De jag skrev med verkade ändå relativt seriösa i de flesta fallen. De som hade korta/obefintliga presentationer hängde mest på andra sidor och/eller var ute efter sex istället för en relation.
E-darling - Verkade krångligt och litet utbud där jag bor. Skippade det,
Mötesplatsen - De vettiga hade även profiler på Happy Pancake, övriga var inget som föll mig i smaken.
Badoo- Mobilapp som jag hatade men där jag till slut träffade rätt av en slump. Dock extremt mycket sexraggning även om killarna skriver att de är ute efter seriösa relationer blev det snabbt uppenbart att nej, det var de inte.
MEN- jag råder dig ändå att testa! Häng inte upp allt hopp på nätdejting utan försök träffa någon på andra ställen med, och var medveten om att nätdejting fungerar lite annorlunda än tex på krogen. De flesta som varit där ett tag dejtar flera samtidigt för att helgardera sig, ambitionsnivån varierar (en del vill som sagt ha en livskamrat, andra är ute efter skoj i någon vecka och en stor del bara för en natt eller två ) och det är bra att veta ungefär vad man letar efter.
Min största nätdejtingmiss var nog att jag gick på en del dejter "för att vara snäll" även fastän jag innerst inne visste att det inte kändes rätt. Det slutade jag med efter ett tag och då blev dejterna förvisso glesare, men bättre.
Jag hade inte alltid bild och jag tyckte inte att det gjorde så stor skillnad. De jag ville ta kontakt med, tog jag kontakt med och jag kan i alla fall inte dra mig till minnes att svar uteblev mer än enstaka gånger.
Då skickade jag förvisso en bildlänk i första mailet, men det trillade även in mail från en hel del andra killar.
