Ärliga nätdejtingstråden!

Verkar inte vara någon ide att leta efter någon i Stockholm...samma ansikten hela tiden på dejtingsiterna. ONS i all ära men det skulle vara mysigt med något långvarigare än 6-12 timmar.
Jag älskar ju att mysa och prata :) Men det hinner man ju inte med vid ONS.

Men å andra sidan kanske jag ställer för höga krav, jag söker ju bara min match made in heaven, den perfekta prinsen, den rika snygga...

Försöker låta bli att logga in på MC och Firstdate...men jag är ju så galet nyfiken. Men festen fortsätter i/på Stockholm nattens otaliga krogar ett tag till verkar det som.

Jag börjar bli knäpp, ska det vara så jäkla svårt att hitta kärlek? Ska det vara så svårt att tycka om mig?
Varför har jag så jäkla svårt att inte ha för höga krav?
Jag känner mig så jäkla ensam ibland och vill inget hellre än att någon ska se mig. Och jag lovar, jag är INTE den som sätter mig i ett hörn och är tyst. Jag syns och hörs...fast det kanske är ruggigt oattraktivt.

Någon dag vänder det väl...antar jag

Haha, testa killarna här (hur gör man). Skriv vad du brukar skriva om sex och se om de blir som förbytta .

Jora, men till mitt försvar så var det hon som var mest på från början och började nästan "klänga" på mig ganska omgående på första dejten. Hon kommenterade redan då hur jag ryggade tillbaka. Så visst är det hon som rycker fram snabbt också. Jag har inget mot det.

Jag var mycket intresserad för hon hade sån personlighet som tilltalade mig. Hon kändes modig, framåt, självförtroende, självsäker, båda fötterna på jorden. Samtidigt var hon prestigelös, väldigt rolig/humoristisk och inte det minsta blyg. Hon visste vad hon ville liksom. (det där med prestigelös visade sig vara helt fel analys av mig, fortsättning följer)

Det som gör henne ointressant nu är flera saker. För det första tycker jag att hon är för liten, tunn, späd helt enkelt. Hennes kroppsbyggnad tänder mig inte riktigt. Hon snusar. Hon pratar mycket om sitt ex. T.ex. så har de köpt sommarstuga tillsammans och de planerar att göra en massa saker med deras gemensamma sommarstuga. Hon bor i andrahand (lägenhet) och måste (kanske) antingen flytta hem till honom när kontraktet går ut eller ut till deras gemensamma sommarstuga.
Det här med problemen på jobbet beskrev hon som alla andras fel och när jag lyssnade på henne fick jag uppfattningen som att hon nästan sökte konflikten för att sätta den andra kvinnan på plats. När hon var här kom det samtal och sms hela tiden om bråket och hon frågade mig hela tiden om vad hon skulle svara och om råd. Jag tyckte att om hon nu hade valt att åka ifrån deras julmiddag/fest så var det väl ändå bäst att ignorera allt tills alla fått sova på saken och kanske se nyktert på det på måndag. Men hon ville inte ge sig. Jag tyckte att bråket nått kulmen och ingen ville ge sig, då kommer man inte längre med att bråka när man är hög på adrenalin. Bättre att ta det sansat sen. Allt ska fram på en gång?

Hon är som en terrier ibland. Lite hetsig kanske. Hon är f.d. elitidrottare och tillhört Sverige-/världseliten i sin gren. Så bra att hon t.o.m. bl.a. träffat presidenten i Frankrike (den gamla var mycket intresserad av den sporten) och hon har fått flera utmärkelser och vunnit priser internationellt. Prestigelös var kanske fel alltså.

Jora, men till mitt försvar så var det hon som var mest på från början och började nästan "klänga" på mig ganska omgående på första dejten. Hon kommenterade redan då hur jag ryggade tillbaka. Så visst är det hon som rycker fram snabbt också. Jag har inget mot det.

Jag var mycket intresserad för hon hade sån personlighet som tilltalade mig. Hon kändes modig, framåt, självförtroende, självsäker, båda fötterna på jorden. Samtidigt var hon prestigelös, väldigt rolig/humoristisk och inte det minsta blyg. Hon visste vad hon ville liksom. (det där med prestigelös visade sig vara helt fel analys av mig, fortsättning följer)

Det som gör henne ointressant nu är flera saker. För det första tycker jag att hon är för liten, tunn, späd helt enkelt. Hennes kroppsbyggnad tänder mig inte riktigt. Hon snusar. Hon pratar mycket om sitt ex. T.ex. så har de köpt sommarstuga tillsammans och de planerar att göra en massa saker med deras gemensamma sommarstuga. Hon bor i andrahand (lägenhet) och måste (kanske) antingen flytta hem till honom när kontraktet går ut eller ut till deras gemensamma sommarstuga.
Det här med problemen på jobbet beskrev hon som alla andras fel och när jag lyssnade på henne fick jag uppfattningen som att hon nästan sökte konflikten för att sätta den andra kvinnan på plats. När hon var här kom det samtal och sms hela tiden om bråket och hon frågade mig hela tiden om vad hon skulle svara och om råd. Jag tyckte att om hon nu hade valt att åka ifrån deras julmiddag/fest så var det väl ändå bäst att ignorera allt tills alla fått sova på saken och kanske se nyktert på det på måndag. Men hon ville inte ge sig. Jag tyckte att bråket nått kulmen och ingen ville ge sig, då kommer man inte längre med att bråka när man är hög på adrenalin. Bättre att ta det sansat sen. Allt ska fram på en gång?

Hon är som en terrier ibland. Lite hetsig kanske. Hon är f.d. elitidrottare och tillhört Sverige-/världseliten i sin gren. Så bra att hon t.o.m. bl.a. träffat presidenten i Frankrike (den gamla var mycket intresserad av den sporten) och hon har fått flera utmärkelser och vunnit priser internationellt. Prestigelös var kanske fel alltså.

 
Det gick jättebra och var jätte trevligt! Vi har skrattat och pratat :) Hur bra som helst. Det var verkligen inte farligt ;) och han bet mig inte en endaste gång....var lite rädd för det *fnissar*
Jag hoppas att jag inte framstod som någon blond bimbo som bara pratade om sig själv, smink och annat fantasilöst. Men vi får väl se vad MrC skriver...

MrC var snäll nu!