Inlägg från: Anonym (rainbow) |Visa alla inlägg
  • Anonym (rainbow)

    Ärliga nätdejtingstråden!

    Tusse85 skrev 2013-01-06 23:23:25 följande:
    Jo nu vet jag iaf. Och skrev ett sms tillbaka och skrev att jag inte är arg. För nu fick jag iaf ett svar så ilskan försvann. Och vi bor trots allt 15 minuter ifrån varandra och min bästa vän bor 2 kvarter nedanför honom så risken finns att vi springer på varandra är stora.

    Och kom en tår när smset kom, aldrig kul att bli dissad vem det än är ifrån, men har inte lyckats gråta mer efter de trots att jag gärna vill för en liten klump finns det ändå i magen. Men ja, det är bara att gå vidare....
    Ärlighet är bäst. Vet hur det känns, har också blivit dissad i höst av en kille som jag gillade....men sa till honom att det var schysst att han var ärlig så att jag kunde gå vidare även om det så klart fanns en klump i magen när han sa att jag inte var det han letade. Har i efterhand visat sig att han inte heller är det jag letade, och att han inte var så tvärsäker som han gav intryck av....meeeen, det var bäst det som skedde och eftersom vi körde raka rör kan vi också vara vänner utan att det känns konstigt. Ganska bra med tanke på att vi har gemensamma vänner (det var så vi träffades från början). 
  • Anonym (rainbow)

    Klämkäck är väl Göteborgare i nötskal? :-P

  • Anonym (rainbow)
    Papito skrev 2013-01-07 00:13:15 följande:


    Att han kan med att uttrycka sig så i det här läget visar att han inte har ens den minsta respekt för dig. Du är bara ett stycke kött och har du minsta självrespekt så låter du honom aldrig komma till igen.
    Jag är ledsen Tusse men kanske lika bra.
    Jag håller med till 110 %!
    Tusse, som sagts tidigare i tråden, be inte om ursäkt för den du är & dina drömmar. Se till att nästa man du träffar är någon som kan ge dig den stabilitet och kärlek som du vill ha...inte någon som utnyttjar dig i svaga stunder och som tar mer än vad han ger. 
  • Anonym (rainbow)

    Är tyvärr singel igen. FAN. 

  • Anonym (rainbow)

    Huuu, känner mig verkligen nere även om killen inte alls betett sig illa utan bara sagt som det var och att han inte hade de känslor han borde. Men det gör så sjukt ont när man till slut börjat tro på något igen...

  • Anonym (rainbow)
    Papito skrev 2013-01-09 00:35:41 följande:


    Klart det gör ont!
    Hur länge var ni ett par?
    Inte alls länge, typ 1 månad. Men allt kändes så sjukt bra, du vet känslan "för bra för att vara sant". Så kändes det, och det var jättelänge sedan jag kändes så för någon annan. Men men, han kan ju inte rå för hur han känner heller...Bara att samla ihop sig och gå vidare
  • Anonym (rainbow)
    Papito skrev 2013-01-09 00:56:57 följande:


    Bra att han ändå är ärlig men det känns ju piss ändå, det fattar jag. Du får hänga här med oss några kvällar så får vi försöka muntra upp dig.
    Har tenta om en vecka så hänga här får jag göra efter att jag dödat mig själv med kurslitteratur
    Tack för peppen i alla fall! 
  • Anonym (rainbow)
    Angelven skrev 2013-01-09 07:17:47 följande:
    Fast, det där är bara en variant av den kulturella elitism som finns.

    Det är bara värt att respektera om du inte tjänar pengar på det ? Man kan bara lära sig något om man inte tjänar pengar på det ?

    Säg så här, jag har jobbat ihop med min beskärda del av doktorander och professorer - och när deras vackra teorier de tänkt fram i sin respekterade kammare träffar verkligheten - då inser dom att de inte lärt sig någonting och att nej, i industrin gör vi inte så för det fungerar inte i den krassa verkligheten där man inte kan lämna över småproblemen med sin teori till den flitiga studenten, utan faktiskt måste tänka på hela problemet och lösa allting för att det skall fungera, på riktigt.

    Men det är väl inte värt att respektera ....

    Det vore jätteroligt att doktorera och gräva ner sig i ett kul problem utan att behöva tänka på detaljerna och praktikaliteter i problemet - men ...

    Det betyder en doktorandlön på 20-25 kanske - vilket gör att jag igen, måste byta boende till någonting mycket billigare, och tro mig, det är inte lätt i Stockholm, att bo billigt. Kanske flytta till Enköping, hyresrätt? Betydligt längre resväg, träffa barnen mindre på dagen, mer timmar på fritids eller ensamma hemma för dom.

    Men jag skulle vara "lyckligare" och "mer värd att respektera" för att jag då gör något jag inte tjänar pengar på, right ?
    Trots att jag kan förstå argumentet att du vill träffa någon med liknande ekonomiska förutsättningar måste jag säga att du verkligen framstår som kategorisk och till och med nedlåtande i dina utlåtanden. Vet flera doktorander som faktiskt både gjort och haft nytta av sina kunskaper och inom tex mitt yrke så är doktorering en förutsättning om man vill åt vissa mer åtråvärda tjänster längre fram i karriären.

    Nu har jag inte doktorerat men är student och kanske är det utifrån det perspektivet som jag känner mig lite provocerad av ditt uttalande som antyder att studenters kunskaper helt saknar verklighetsförankring.

    Det handlar väl inte om att någon påstår att du borde säga upp dig från ditt jobb och hoppa på forskningen för att du annars inte skulle kunna vara lycklig, utan om att du inte ska döma de som gjort det valet? Vantrivs man på sitt jobb så kanske en doktorstjänst eller nya studier är just vägen till lycka. Det handlar trots allt om en begränsad tidsperiod och många får det att fungera trots knagglig ekonomi. Oh well...
  • Anonym (rainbow)
    Angelven skrev 2013-01-09 09:47:07 följande:
    Men att se ner på andra som inte väljer något idealistisk, det är inte nedvärderande ?

    För ärligt talat, det är så det framstår från min sida, att bara för att jag inte väljer att jobba ideelt eller kulturellt, så är jag inte i kontakt med mina känslor, inte värd att respektera, har sämre kontakt med mina barn och både de och jag är mindre lyckliga.

    För det är vad ni skriver ...  

    Tror jag lägger ner det här med dating, det verkar ju kört om det är den attityden jag har att kämpa mot  

    Det jag skrivit är att jag tror (av erfarenhet) att det är svårt att få ett ekonomiskt ojämnbördigt förhållande att fungera bra och att jag därför väljer bort människor. Självklart har studenters kunskap värde och verklighet i sig - men det finns så mycket mer att lära sig än det man lär sig i den begränsade teoretiska världen på ett Universitet - det upptäckte jag själv för många år sedan när jag var klar - och upptäcker varje år när jag handleder studenter i deras Master Thesis. 
    Kan inte tala för övriga men jag ser inte ned på de som gjort andra val än mig (skulle iofs inte heller kalla min utbildning "idealistisk" men det är en annan fråga). Sa aldrig något om att du måste vara olycklig, ha dålig kontakt med dina barn, inte vara värd att respekteras eller att du saknar kontakt med dina känslor. Vart läser du in allt det?!

    Tja, så kan det ju vara, men just vad gäller studenter så är det ju ändå under en begränsad period, läser man till något där det finns stor efterfrågan kommer ju ekonomin att jämnas ut sedan (examen kan ju faktiskt vara en termin eller två bort )?! Håller inte med dig om att den teoretiska världen på universitetet är så pass verkligenhetsfrånkopplad som du påstår. Kan mycket väl vara så inom vissa ämnen, men du antar utifrån dina erfarenheter att detsamma gäller för alla. 
  • Anonym (rainbow)
    Anonym (men) skrev 2013-01-09 10:11:37 följande:
    Rainbow...Han kunde ju varit en skit iaf va? Så du kunde ogillat hans sätt och lättare gått vidare. Nu var han to.m schysst när han gjorde slut! 
    Nädå..det var en bra kille såklart..men snart kommer det en som passar dig ännu bättreGlad 
    Jo han var bra, det var därför jag gillade honom ju Men jag är glad att han inte var en skit, tycker faktiskt att det är lättare när killar är raka och schyssta, det gör mindre ont än om de sparkar på en när man redan ligger. 

    Men kan inget göra åt att han känner som han gör, det är bara att ta nya tag och hoppas att det går bättre nästa gång! 
Svar på tråden Ärliga nätdejtingstråden!