Ärliga nätdejtingstråden!

Det var ett tag sedan jag skrev här Ville bara berätta att jag var på en härlig dejt med en kvinna från FL. Vi klickade rejält och fortsättning lär följa .....

Och anonyma kommentarer riktade mot mig undanbedes tack! Jag föredrar att de jag "känner" i tråden svarar, inte någon annan. 

För förra vändan fick jag väldigt många taggiga anonyma kommenterarar och påhopp och det är inte så kul. Jag förstår att det kanske är någon kille på andra sidan skärmen så känner att den "inte håller måttet" eller tagit åt sig kraftigt av mina inlägg tidigare att den då måste spy lite galla på mig...men lär dig hantera din kraftiga reaktion istället för att ta ut det på mig!

Och en grej med tråden är ju att man ska kunna vara ärlig, skriva transparent om saker och ting - det är just det jag uppskattar mest. Men man behöver inte döma varandra för det, vi känner inte varandra och genom att komma med påhopp osv säger ju bara mer om den personen som skriver det osv.. och jag vill gärna fortsätta kunna vara helt ärlig i tråden utan att bli påhoppad. Eller så kanske jag inte borde säga så mkt och håla det på en ytlig nivå, vi får se hur det slutar denna gången...

Till er jag känner i tråden:       

    

Vad kul att det händer positiva grejer här igen! 

Noone, minns inte den killen men låter som något som kunde ha hänt mig. Måste du flytta då? Eller kan du känna efter dessa veckor och ta det då?

Afro- Härligt, tycker precis som de andra att du ska sluta noja! Var inte naiv men noja heller inte ihjäl det fina, ta en dag i sänder!

 

Jag har varit på dejt jag med, gillar också killen ifråga. Han är supertrevlig, smart, snygg, rolig...vad mer kan man önska? Och han ville absolut att vi ska höras igen, men nu sitter jag också och undrar är det mitt jobb att höra av mig nu eller ska jag invänta honom?

Nu vet jag inte vem Ewald är, men jag gissar att det är någon kändis jag inte har koll på? Eller har någon länkat helkroppstråden igen??

Vet i alla fall att män i "din" ålder visst kommenterar unga tjejer, och då brukar de inte hålla sig till leendet och ansiktet...:-P 

Nej du har rätt. Jag skojade mest... tänkte mer åt de fjortonåriga tjejerna som kommer att dregla efter honom. Ja lite för perfekt faktiskt men han är faktiskt 22 år har jag hört så jag slipper buras in över mina kommentarer

Jag tror så här angående livslång kärlek och passion: Passionen förändras och svalnare lite efter ett tag, men det viktigaste är att man har haft den tillsammans. Det binder ihop förhållandet och det är något man kan tänka tillbaka på när det känns tufft, och kanske återuppliva då och då. Tror däremot inte att den varma innnerliga kärleken behöver dö ut om man vårdar förhållandet väl och har haft starka känslor för varandra från början. Jag har haft både och, och där passionen inte riktigt fanns där blev det heller aldrig riktigt bra. Något jag gick och hoppade på läääänge, för han var en sådan charmig, rolig reko kille som jag ville vara kär i. Såg bra ut också men det hjälpte inte. Forskning visar att vi väljer partner efter lukt och det tror jag mkt på... den visar vägen på något sätt om man är kompatibla.

Fast ..

Med en Canada Goose jacka är man väl inte fattig ? Eller blir man det när man köpt den ?

Vi får bilda Ytliga Nätdejtar Klubben - YNK ...

Skämt åsido - det måste kännas rätt - och jag tror själv på att det skall kännas rätt, jag vet inte riktigt om det gör det med den dejtning jag har just nu - vi har aldrig tid för annat än gulliga SMS till varandra, träffats några gånger. Trevligt men alldeles för sällan för mig. Om man kan träffas 1-2 ggr per månad en kväll (utan övernattning ) så leder det lixom inte nånstans.

Pratar med en tjej som slingrar sig ur att svara på fikainvit hela tiden, börjar tröttna lite. Varför skall jag driva på och skriva massor om allt hon vill ha är lite bekräftelse men inget mera ? Jag vill mera, redan varit i det diket och det slutade med att hon "skulle hitta sig själv" och försvann från HP.

Tror snart jag ger upp det här, helt meningslöst - och träffa någon på annat sätt, hur skulle det gå till ? Med barn på heltid ? Visst, jag kan få någon timmes barnvakt och gå en foto/matlagning/franska/kroki-kurs eller nått men det tror jag faktiskt (av erfarenhet) inte leder till något heller.

Näh - jag får sikta på att bli en enstörig surgubbe