Ärliga nätdejtingstråden!

rainbow, men det är ju underförutsättning att du får/har ett jobb inom ditt tilltänkta yrke. Jag har samma situation själv på det sättet... Så för mig handlar det egentligen mer om vad jag själv känner jag klarar. Jag menar jag har själv ungefär samma inkomst som ett normalt medelinkomst hushåll har idag. Men jag förstår din vilja och motivation. Jag försöker bara säga att det är kanske inte alltid lätt att svara på vissa frågor, speciellt inte efter 2 dejter. Sen kanske jag ska säga så här istället... tex personligen så vill jag ha barn någon gång, det är nog generellt något genetiskt mål dom flesta har. Frågan är när man känner sig redo.

Men det är just eftersom det är väldigt svårt att se skillnad på åldern ibland. 
Jag har ju tagit leg på folk som är runt 40.
Och jag får visa leg iaf 8 gånger av 10 när jag handlar nu.  Och då blir jag 35 snart.

rainbow: Jag upplever att det är väldigt stora grejer du undrar över. Och väsentligheter. Fråga det du behöver veta är mitt råd. Du behöver ju inte lägga med en tidsplan för saker, men att höra sig för vad folk vill och resonerar är ju inget konstigt. 

Men en impulsiv person kan aldrig ge något konsekvent svar? Sen vet jag inte om jag om jag håller med om att sex enbart är i reproduktionssyfte. Men allt är subjektivt och alla har sina egna åsikter och tankar.

Rainbow, berätta som det är att du ser fram emot barn inom några år och att det är viktigt för dig. Sen är det ju bara att fråga hur ser du på saken? Egentligen inget att vara rädd för. Skrämmer du honom med frågan är han ändå inget för dig. Mitt råd är var öppen och tydlig med vad som är viktigt för dig redan nu när bi båda kan backa ur utan större skada om ni inte delar visionerna. Ni är ju över 30 om jag förstått rätt och då är väl frågor om barn inget konstigt eftersom det är högaktuellt runt den åldern. Vad du än gör gå inte runt och antyd och var otydlig med vad som är viktigt för dig. Hoppas inte att han skall kunna läsa dina tankar om vad du vill. Då blir du vara besviken. Killar är inte så bra på att fatta vaga antydningar rent generellt.
Det här måste du ju veta och bättre bli lite besviken nu än jättebesviken senare...

Det var en som sa att hon absolut inte ville göra abort om hon råkade bli gravid och hon ville ha barn, det bästa skyddet då att man inte har sex med fertila kvinnor menade jag då, annars kan man bli gravid även om man skyddar sig. Den risken ska mannen ta, eftersom hon inte ville göra abort. Man kan vara i relation med någon som är över 50 (som jag t ex) menade jag då, det finns ingen risk för mig att bli gravid. Man har levt den biten av livet och inte är intresserad av barn längre.

Vad jag försökte skriva igår men som försvann var att jag tyckte att det var ett plus att min date hade liknade ekonomi som mig. Men att det inte innebar att jag hade något sånt "krav" i min profil. Men jag skrev att jag ville gärna träffa någon med högskoleutbildning. Mest för att man skall vara på samma plan intellektuellt. Men det är också större sannolikt att man har en liknade ekonomisk situation.
Men vad jag tyckte var viktigt att få fram var att det bara var ett plus i paritet med att hon har barnen i samma skola. Dvs väldigt praktiskt för förhållandet men ingen deal breaker. Sen gillar jag intelligenta och drivande kvinnor och många sådana jag träffat har en karriär och har då också ofta bra inkomst. Drömmarna och de som bara är intresserar mig inte lika mycket. Jag tyckte Modesto skrev det bra i några inlägg ovanför. Jag råkade uttrycka mig mer klumpigt och det kanske lät som jag bedömde folk efter inkomst och det gör jag absolut inte, men jag känner att jag hittills har attraherats av tjejer som har samma intressen och bakgrund som jag. Jag har varit väldigt öppen och träffat (dejtat) tjejer med många olika bakgrunder i sommar. Och de jag dejtat som inte hade någon högskoleutbildning var visserligen söta och snygga men vi hade inte många gemensamma intressen och således inte mycket att prata om. Vi levde lite parallella liv om man säger så. Lite nyfiken på hur andra tänker. Misstänker att det är lite skillnad på män och kvinnor i dessa frågor. Skulle det vara intressant för dig att dejta långsiktigt någon med väsentligt lägre inkomst än vad du har?

Hoppas du förstår att det handlar, i alla mitt fall, mer om "kaka söker maka" än något elitiskt snobberi. Håller med att intelligens och allmänbildning inte nödvändigtvis har med utbildning att göra. Visst kan det vara spännande med olika bakgrunder och förutsättningar men jag tror att det riskerar att orsaka problem i längden och liknande förutsättningar och bakgrund kan vara en bra plattform att bygga ett förhållande på. Tycker att det du skriver om att det aldrig "slår uppåt" är lite märkligt för det sällan upplevs som en fördel att en person inte utbildat sig men det behöver å andra sidan inte vara negativt heller. Jag tror dock att det finns rätt många män som inte vill att deras kvinnor skall var utbildade, de vill ha nån som lyder och är underlägsen. Annars skulle inte brudimport från fattiga länder vara så stort. Men det är inte det jag är ute efter. 

Rainbow, vi är ju i olika stadier i livet. Jag har pluggat klart för länge sen och har "etablerat" mig på arbetsmarknaden och lever ett bra liv. Jag kan erkänna att jag vill fortsätta så, fortsätta kunna leva som jag gör idag. Jag är nog inte så benägen att ändra min livsstil utan vill snarare komplettera och sätta guldkant på vardagen än bygga ett helt nytt liv med någon annan. Jag tänker inte flytta från Stockholm, inte skaffa fler barn, inte bo i lägenhet osv. Det är klart att man har snävare urval då. Det är skillnad om man vill bygga ett helt nytt liv med någon annan. Då kan man vara mer öppen och söka bredare.

Nu är det ju inte krav utan mer en målbild. Där man letar. Kvinnor, med barn, runt 40, högutbildade, har ett engagerande jobb, bor på rätt sida om Stockholm. Så ser det ut rent praktiskt. Och självklart skall hon vara pusselbiten som passar in i mitt liv. Vill inte alla ha det? Sen handlar det mer om att gå vidare tillsammans än att bygga nytt liv. Det kanske låter tråkigt för någon i din ålder men det är nog så det ser ut. Lika flexibel som när man var ung kan man inte vara, det handlar inte bara om vilja. Barnen kan inte byta skola tex. Och jag räknar med att det blir tufft att hitta rätt. Jag är kräsen och det gör det jobbigare. Men jag har ett bra liv nu och det finns ingen anledning att bara hitta nån bara för att slippa vara ensam.

Jo på ett sätt känner jag mig misstolkad som om jag skulle vara cynisk och ha dålig människosyn för att jag letar efter en partner som passar in i mitt liv. Jag blir absolut inte putt, ingen fara :). Älskar att diskutera och försöka förstå andras synvinklar. Är dessutom ganska tålig så kör hårt! Som jag sagt förut; inkomsten/ekonomin, förutsatt att den är sund, är ett plus om den är bra. Inte mer än ett plus. Men jag känner nog att högskoleutbildning är mer viktig i så fall. Och egentligen är mina önskemål (OBS ej krav) inte så konstiga, när jag tänker efter beskriver de faktiskt mitt nuvarande umgänge rätt bra. Det är trevliga killar och tjejer, de flesta tjänar bra och har bra utbildning och många driver företag. Jag tror helt enkelt därför att min framtida partner kommer från liknande förhållande. Tycker inte det är så konstigt egentligen. Jag trivs mycket bra med mitt umgänge. Tycker Modesto beskriver situationen rätt bra. Och ja kärlek är viktigast som Anonym (men) skrev. Håller med. Men jag skulle inte kunna hinna med att gå på dejt med alla som ser trevliga ut eller som kontaktar mig. Jag måste ju sålla på något sätt.  Kan också tycka att ingenjörer är lite stela ibland därför ville jag inte bli bara ingenjör utan läste även ekonomi. Jag ville jobba med människor och det gör jag också idag. Barnskötare kan vara jättetrevliga. Jag vet eftersom jag varit en :) men jag söker inte aktivt efter en barnskötare just nu. Skulle jag träffa på någon som är barnskötare och jag blev kär, inga problem!  . Men nu skulle jag vilja sätta punkt för denna diskussion om mina mål för ett tag. Tycker denna tråd just nu har fått för mycket fokus på mig. Inte för att jag inte gillar att diskutera detta utan mer respekt för andra och så andra historier och funderingar kan komma fram och få fokus. Jag kunde aldrig föreställa mig att ett par ord om att jag upplevde att "liknande ekonomisk situation" var ett plus på en dejt jag haft skulle leda till en sån diskussion... :)