Ärliga nätdejtingstråden!

Ja det får väl bli något sådant... vet att jag iaf skulle behöva ett glas vin för jag är inte en van dejtare. Gillar inte alls den situationen. Och nu har vi mailat fram och tillbaka i flera timmar och jag är lite rädd för att vi inte kommer ha något att prata när vi väl ses. Minigolf var en bra idé men då måste vi köra dit, och jag vill helst inte åka med någon som jag inte träffat förut.

haha en kille som redogör detaljerat om vad han äter?! hahaha... helt sjukt   

Kul med lite fart i tråden igen.

Rainbow - Jag tror som (b) sa, att du inte ska tänka så mycket på vad killarna vill utan vad du själv vill. Gör valet för din egen del, bestäm själv helt enkelt..sen får du chansa. Man kan inte spela spel i all evighet och det är faktiskt lite det du gör. Fundera på vad du vill och  ta steg utifrån det.

Tre dejter på en gång? Nä, är det är inte heller min grej. Då är man ju inte på väg hela tiden, ger aldrig ejten en chans

                                                                               

Rainbow: Hur var det nu? Har du och kille nummer tre bestämt att ni ska träffas? För om det ändå går relativt segt mellan dig och kille nummer två så kan du ju hinna träffa nummer tre och se hur det känns (innan det rinner ut i sanden med nummer två). 

B: Åh ja jag förstår att du är nervös! Jag håller med om att promenad och sedan uteservering är en bra första träff. Jag gillar annars att vara på ställen där det händer något - ifall man skulle få slut på samtalsämnen. Sen tänker jag att det inte gör något om det blir lite stelt och nervöst - bara vetskapen om att det känns bra finns i luften.

Jag säger så här, tänk inte alls. Jag har gjort det själv så länge och det är bara onödigt och hjälper inte ett djävla dugg annat än att man går och oroar sig om saker. Jag kör mitt race nu och märkligt nog när jag slutade bry mig så ploppar det upp tjejer hela tiden istället. Gör bara vad du tycker är kul och roligt det här med forcera dejting fungerar inte alls för mig, nätdejting har gett exakt 0 dater för mig- Det är så mycket lättare att prata med någon på plats sen vet jag inte om det har med att göra att jag personligen inte är ett dugg djävla intresserad av ett förhållande nu så det är väl livets ironi att allt ska vara tvärtemot.

Hej, kan inte låta bli att lägga mig i lite hoppas det är ok....

Jag har suttit i din sits. Under långtid strulade jag och mitt ex. Vi kom fram till att det inte funkade mellan oss. Men vi kunde inte riktigt slita oss. Men vi bestämde oss iallafall för att dejta andra. I många år jag var med på dejtningsiter och dejtade och avveklade dejt efter dejt. Men ingen passade mig och ingen var lika "bra" just då som exet.

Det var inte förrän jag verkligen sagt stopp och lagt ner alla tankar på exet som jag började känna mig lockad av andra killar och började känna mig "kär" 

Nu vet jag inte hur er relation är och allt det där. Men det är svårt att hitta nån annan som ska ta ett ex roll om man fortfarande är "kär" i exet!
Tycker bara att du verkligen ska ta en funderare. Du kanske behöver lite mer tid för dig själv? För att försöka hitta näst bäst är inte ärligt mot killen.
Förlåt att jag säger. Men då kanske det vore bättre med en kk relation under en period? 

Ja det är bra för dom det fungerar för, personligen tycker jag dom flesta tjejer på nätdejting sidor är förbannat otrevliga och man ska ge 200% innan dom ens ger 5%. Men som sagt jag har sagt det tidigare, det är i stort samma folk som varit där ända sedan jag registrerade i april, och då har jag hunnit både avaktivera och aktivera kontot ett par gånger. Nu tittar jag bara lite ibland för "skojs skull" men det går väl diskutera underhållningsvärdet i det egentligen Men självklart hoppas man väl någonstans att man bara ska råka träffa på rätt person antingen på nätet eller på riktigt... Men riktigt ärligt har nog min bild av ideala förhållanden förändrats ganska mycket senaste halvåret och jag kan helt ärligt säga nu även om jag inte alltid tyckt det, hellre 10 sporadiska träffar med någon än flera år ihop med någon som visar sig vara ett djävla svin. 

Ja tjejer är ju lite "goa i huvudet" om man säger så :-P Men som sagt så länge man inte är i ett förhållande så är det ju skitsamma. Personligen kom väl verkligheten i fatt så att jag får "ta igen" detta med att leka av sig osv som alla andra brukar göra runt 20 års åldern, jag hamnade direkt i ett "seriöst förhållande" eller egentligen var nog den enda som var seriös om det jag men. Good riddance, jag kommer ändå aldrig spela några spel eller vara någon annan än jag är, nu råkar det bara vara så att jag inte är intresserad av förhållanden och märkligt nog så är det då man får intressenter och visst oroade jag mig lite för jag inte ville såra någon, jag vet precis hur ont det gör. Men jag har sagt det klart och tydligt och det är utagerat nu så, då är det bara att köra på. Sen vet man ju aldrig om saker förändras men jag hoppas det kan vara så här ett tag nu, det är ett bättre och roligare liv än att känna sig orolig över att någon ska lämna en. Och eftersom jag nu lärt mig att vissa tjejer också inte är vidare ärliga eller modiga nog att säga hur dom egentligen tycker och tänker så vet jag inte om jag är speciellt intresserad av ett förhållande igen överhuvudtaget. Valfrihet har aldrig förlorat över fixerade val. 

Det är bra att du tillbringat tid för dig själv och nu känner att du är redo att dejta. 
Jag kände och trodde själv att jag var redo för att dejta. Men vet nu i efterhand att jag inte var det. För jag trodde jag var redo och dejtade och dejtade men ingen av dessa dejter uppfyllde mina krav. Jag trodde jag var kräsen (vilket jag förstås var) men kraven gick mer ut på att jämföra dem mot exet och inte utifrån dem själva och vad jag egentligen behövde.

 

Nej visst är det så, jag vet själv när jag registrerade mig så hade jag fortfarande 3:dje gradens brännskador och på någotsätt så trodde man väl att allt bara skulle lösa sig om man träffade på någon. Och visst kändes det nedbrytande när man skickat typ 15 ganska långa personliga mail och kanske fått ett svar... Så nu blev det inte så att jag träffade eller ens lärde känna någon på dejting sidorna... och ytterligare några månader senare så har sårskorporna trillat av... och jag bryr mig fan inte alls om det, snarare tvärtom så känns det nästan tvärtom att det var helt förväntat eftersom jag vet att majoriteten av alla människor inte nödvändigtvis är varken speciellt rättvisa eller snälla, sen har jag väl iofs själv en ganska klar uppfattning om vad dom flesta som nätdejtar är för sorts personer nu- allt har ju så klart undantag, men jag har fått betydligt bättre utbyte på FL än på en nätdejtingsite (jag menar inte att jag träffat någon från FL sedan dess- men jag har vissa tjejer som jag anser är mina nätvänner; Även om vi inte känner varandra så bra. Och det är nog egentligen mest vad jag var ute efter då.)
Visst är det så att man vill träffa på lite folk utanför den bygd man själv bor på, men medans gräset ser grönt ut så märker man ofta när man kommer närmare att det snarare beror på att man inte ser så bra på distans. När man väl kommer nära så märker man ganska snart att det är samma skrot och korn i många fall. 

Jag bara tänker i de banorna att du kanske inte kommer kunna känna riktig ärlig attraktion till någon annan så länge exet finns där och spökar.
Men jag ville bara berätta min historia så att andra i samma situation kanske kan  få något att reflektera över. Allt är inte så lätt alla gånger... bara det jag ville säga!
Kram och godnatt på er och lycka till! 

 

Jag skiljer mig nog mot normen på det sättet, jag säger hur det är tyvärr oavsett hur osmickrande det kan vara; jag är varken bättre eller sämre än jag är, men jag vill och anser mig vara genuin och det är vad jag värderar högst med medmänniskor också dom som vågar vara sig själva och står för det.