En kort fråga:
Utrogestan är väl inte vaggisar?
Köpte i Aten och ska börja ta nu och trodde att det var normala piller man ska ta, men de kändes väldigt stora och då undrade jag hur det egentligen ska vara. Finns ju inte med i FASS och när jag googlade så stod det inget om hur man tar dem. Ni som tar dem hur har ni gjort?
Tack Hjärtefröjd och Snart Lycklig!
Ska ta FBC med lymfocyter imorgon. Vill gärna veta vilka prover som ingår i det? Har för mig att jag har läst om det tidigare i tråden, men kan inte hitta det.
Kan någon snäll berätta för mig vilka tester jag ska ta? Efter tidigare besök på labbet så inser jag att jag måste veta exakt vad det är jag ska ta...
Tack Zin och Curly!
Jag vet inte hur mina proggesteronvärden är (har ännu inte gått igenom provresultaten med Dr D) men jag ska ta progesteron från ÄL till mens (och fortsätta om jag blir gravid). Jag antar också att det är för att minska mina spottings.
TWH: Jag vill gärna ha hänvisningarna till de studien som du skrev om. (Jag tillhör också dem med flera misslyckade IVFer)
Själv så har jag ännu inte fått reda på provsvaren från Dr D. Jag har i.o.f.s. inte haft någon brådska själv eftersom jag är mitt uppe i en utlandsflytt. Är det någon som fått svar av honom nyligen eller har han semester hela augusti? Vill inte skicka onödiga mail under hans semester, men börjar bli lite nyfiken på resultaten.
Tack TWH!
Jag har gjort 5 färska IVFer och ett frysförsök, med totalt 7 embryon. Inget av försöken har gett något plus. Men mellan fjärde och femte försöket fick jag svåra smärtor och en blödning omkring ÄL, efter besök hos gynakuten fick jag veta att jag var gravid, men att det var ett misstänkt utmkveds. Jag fick komma tillbaka två dagar senare för att kolla HCG igen och då hade det sjunkit från 43 till 19, så de behövde inte operera. De kunde därmed inte säkerställa att det varit ett utomkveds, men det var ett missfall. Jag hade då blivit spontant gravid, men hade haft mens som vanligt och visste inte om att jag var gravid. Det är det enda plus jag någonsin haft. Verkligen inte det sättet jag hade sett fram emot mitt första plus, men samtidigt blev jag lite glad att jag faktiskt lyckats bli gravid en gång.
Skulle bara vilja säga att jag har berättat för familjen, en del vänner, chefen och några kolleger om våra behandlingar och försök. Och jag har fått så mycket stöd från många, jag förstår inte hur jag skulle orkat om jag inte kunnat vara ärlig angående detta. Jag har haft ett stort behov att att prata av mig och när inte mannen velat prata eller orkat lyssna så har jag alltid kunnat prata med någon annan. Självklart finns det också en del som jag kanske ångrar att jag berättade för eller som har kommit med dumma kommentarer, men de har jag bara undvikit att prata mer med om detta. Men det stödet jag har fått från andra har varit värt så mycket mer.
Framförallt jag har tyckt att det varit skönt att familjen vet, det har gjort att de har mer förståelse när jag mått dåligt och därmed har de också kunnat visa respekt, speciellt i samband våra syskons graviditeter.
Så jag uppmanar er att berätta för i alla fall några som man har förtroende för och som man tror kan vara ett stöd. Och när man gör det så brukar det också visa sig att det finns fler i samma situation.
Men jag har också full förståelse för att man tycker det är jobbigt (för det är det) och att det finns människor som man inte kan/bör berätta för.
Mandelmumsa och Tuvalina: För vår del trodde Dr D inte att det är immunproblematik utan att det är äggkvaliteten som är det stora problemet (vi har dock inte fått svaren från USA proverna än). Och för att förbättra äggkvaliteten rekommenderade han Fertile XX.
Men när jag var där fick jag ändå IL dropp, så det ska bli spännande att se om han fortsätter att ordinera det efter provsvaren har kommit. Förutom 6 IVf¨er där inget av de 7 (perfekta) embryona har fäst, så har jag inga andra "immunsymptom".
Just nu så känner jag mig dock lite negativ till allt detta och undrar hur det ska kunna hjälpa, speciellt om det visar sig att jag inte har immunproblem.
Tur att det finns de som har lyckats med behandlingen här i tråden, det ger hopp!
Det är Dr D som menar att det varit dålig äggkvalitet och om jag förstod det rätt så menade han det p.g.a. att jag fått ut många ägg, men att bara få har blivit befruktade. Samt att även om det har blivit några befruktade så har de inte blivit några till frysen.
Läkarna i Sverige har sagt att de embryon som återförts sett perfekta ut. De har dock aldrig kommenterat varför det blivit så få befruktade eller varför de som blivit över inte kunnat frysas. De har bara sagt att de har valt ut de bästa/perfekta till återföring och att de andra inte varit tillräckligt bra för att frysas.