Vi som väntar smått i September 2012

smurfan 87: BM sa till mig att det där swishande ljudet var navelsträngen.. det lät häftigt ! Sen de där galopperande ljudet, det var hjärtat, jag hör hjärtat tydligt dudunkdudunk ja som en galopperande häst.. navelsvängen låter swischigt =)

jag blir väl hemma under sommaren och sambon har semester hela juni, juli och augusti ! Sen hinner han väl jobba sådär 1-2 veckor om bebis kommer beräknat, och sen blir han hemma med oss de första dagarna :D

Han kommer bygga vårt hus, och jag kommer se på ... skulle ha hjälpt till men.. får hjälpa till med det jag kan ! Vi kommer inte resa någonstans, det har vi varken råd eller tid med...

hallåååå hur går det, när ska du på RUL? jag är nyfikus :)
hehe han sa NEJ, inge lån. Vi klarar oss på mina pengar isåfall. jobba 3 dagar i veckan så blir det perfekt då kan du vara hemma och plugga resterande dagar, och sen lever vi på mig :) 

och det tycker jag lät överkommligt, skönt om man slipper lån ! Och sen sa han, att om jag inte klarar av att jobba alls så får jag vara hemma ! punkt =)  

sen sa han, jag säljer fast allt jag har och äger, jag säljer till och med skotern (hör och häpna SKOTERN) bara jag och bebis har det bra,

sen grinade jag några tårar, och sen somnade jag :) Så idag känner jag mig lycklig och glad :) 

åååå så underbart ! Då är du nästan på samma datum som från början ;)

och grattis sandy du också till lyckat RUL ! jag äter upp mina fingrar snart för att jag är så nervös inför måndag... palla att jag ska vara ledig... dagarna blir låååååånga !!

IdaMarja: Det är bäst att bara vila och ta det lugnt och inte göra något ansträngande om det finns den risken !! och bra att dom tittar till dig noggrant ! ... min mamma fick som sagt nästan missfall i början av 6månaden.. lillebror höll på att komna ut och hon hade öppnat sig mycket. det blev akut helikopter till umeå där de faktiskt lyckades stoppa "förlossningen" ... hon fick ligga ner i dvala de sista månaderna, men det var det värt, sån underbar liten bror jag fick :)

föressten har jag hamnat i en jävligt jobbig fas i den här graviditeten känns det som... Jag är livrädd för (och tänker ofta på) vad som skulle hända om jag förlorade min älskade karl.. jag har grinat för att jag såg en REN vid vägkanten, och började tänka på att han varje dag kör hem sent från jobbet, det är mörkt och att jag är så rädd att förlora honom i en olycka...

det låter komiskt, men det känns förjävligt. och jag ringde till honom och grät att jag var så rädd att förlora honom och hur skulle jag göra om jag blev ensam osv....

någon annan som haft såhär och har något bästa förslag på hur man motar bort allt detta ??

oj vad skönt att höra men hemskt att ni också varit med om det... för jag tycker det är hemskt. men han är så go och försöker förklara för mig att han är försiktig och att han finns här för mig alltid osv. Men det är nog som ni säger, det hör nog till.. det är första barnet och man behöver varandra.

Jag måste skryta och säga att jag är otroligt tacksam att han är så fruktansvärt underbar och engagerad och helt underbar när det kommer till denna resa. Vet inte hur många gånger jag sagt det till honom !

Jepapuli: jag har faktiskt haft tur och sluppit de "sura" hormonerna, jag är mest som mig själv förutom då att jag grinar, och grinar och grinar hehe . men de är så skönt som du säger att veta att man är två. behövs han så finns han där !

Nelliepop: Jag har inte gjort rul jag har nu på måndag den 16e :)

ja men det är förståerligt, jag kände mig otroligt osocial i början jag ville inte att nån kom hit och hälsade på, jag ville inte prata i telefon och tyckte folk var allmänt jobbiga :P men nu som tur är är det bättre :D Och dom förstår nog mer än man tror, det är intressant att höra när min sambo berättar om deras diskussioner på jobbet, de är 3 kompisar på hans jobb som alla ska bli pappa i år :D Så de har verkligen något att jämföra med varandra haha

ja, vi är tydligen inte ensamma jag trodde nästan jag höll på att bli galen :) Jag är mer rädd att han skall dö ifrån mig ... tanken att han lämnar mig har inte varit så hård än, och jag känner hans kärlek varje dag, men det är just de man inte kan styra över, jag är rädd att någon annan skall ex köra oförsiktigt och skapa en krock eller något... ja herre gud vad rädd jag är... jag måste verkligen släppa det för annars blir det jobbigt..

jag känner även att jag är rädd att någonting skall hända när vi sätter vår bebis i bilen och skall åka från sjukhuset... det har något med bilfärder att göra, jag har inte direkt varit med om en olycka heller tidigare, så det är inget som borde påverka.. vet inte varför, men jag litar väl inte på hur andra kör !