Vi som väntar smått i September 2012
splink: Vad skönt att det känns bättre nu, livet är inte alltid lätt ! Ibland är det en turbulent berg och dal bana... tänk att jag och min sambo efter 10 års tjaffs hit och dit, tillslut bestämt och insåg att det är varandra vi älskar. Och jag tror att tiden är den rätta, för hade vi gett oss in i något involverande tidigare än så, så hade allt gått åt skogen.
Jag har några gånger funderat över min anknytning till bebis. jag har ifrågasatt mitt engagemang och kärlek till många runt omkring mig. jag har lite svårt att känna överväldigande , men samtidigt är jag världens lyckligaste, jag tror att när man får se bebis på rul och sådär så känns det mer på riktigt, för det är samma här, det tog tid för bebis att bli till och man är hela tiden orolig att någonting skall hända. Det är självplågeri men samtidigt så funderar man ju hur tusan det är möjligt att just JAG skall ha sån tur att få den finaste bebisen i världen. Ja ni förstår, vilka otroligt tunga tankar man har ibland, och ibland är man som i ett lyckorus. Som tur är så vänder det snabbt, och det känns som något som följer med på köpet :) Jag älskar mitt barn otroligt mycket redan, det har jag gjort från första stund, trots att jag varit rädd mesta dels av tiden... men det växer nog fram, det känns som att det växer och blir starkare för var dag som går bara man tillåter det och det har jag bestämt mig för att tillåta nu :)
