Vi som väntar smått i September 2012

ser att ni diskutera sgi osv. Får man eller är gravid innan det första barnet är 1 år och nio måndaer så får man samma sgi som innan oavsett hur mycket man jobbat innan, men för min del var ju det kört eftersom vår son hann bli 3 år innan jag blev gravid, men jag har jobbat 80 innnan och tagit ut en lägstanivå dag och det skulle täcka min sgi, men sen januari så har jag jobbat 100 % så jag hoppas de inte strular med mig, jag har alltid varit nöjd med dem innan.

Igår var vi på föräldrautbildning, det var skit kul, jag har ju gått en gång innan, men nu var det helt annorlunda. Blev indelade i grupper och interbjuade varandra som vi sedan presenterade för andra osv. Jag ser framemot nästa träff.

   

Jag och min man har också gemensam ekonomi. Grymt bra. Vi får lika mycket fickpengar och sen spara vi till oss gemensamt. Här är allt vårt.

Idag har jag varit hos Ofelia gruppen. Dit går man och får prata om förlossningen osv. Vi har gjort ett kontrakt. Jag ska gå tillväxt ul så bebis inte blir för stor igen och jag får inte gå över tiden med 2 veckor så senast i vecka 41 ska bebis vara ute. Ska ev göra hinsvepning i vecka 38 och hoppas då på. Att jag får en vaginal förlossning. Känner mig så glad att de tar allt på allvar.

Har idag gjort glukosbelastning. Blä. Men allt var bra, bebis är stor. Ligger över den streckade kurvan så de räkna med ett barn upp mot 5 kg. Men jag ska på tillväxt ul i vecka 32 och i vecka 38 göra hinsvepning,senast vecka 41 har jag bebis här och det känns bra.

  dag när hon mätte fs måttet så låg jag på 30 och det krysa hon i en kurva som visar sig att följer jag detta så blir det upp mot 5 kg precis som med mitt förra barn. Jag vet inte varför det är just i vecka 32 vi ska göra TUL, men då kan de ser mer och ev skulle jag får göra ulta ljud med 14 dagars mellan rum sedan så skulle de ta hinnan på mig så att förlossningen starta i tid och då är jag under observation eftersom jag har snittatas i livmodern innan med sonen som var stor. jag har ju även op för ett ex för ca 2 år sedan så ingen vet ju hur mycket sammanväxtningar osv jag kan ha i buken. men jag är så glad att de har mig under uppsikt. jag har fått vara med om allt för mycket skit. 

och min högsta önskan är ju att få en vaginal förlossning. 

Det här med rörelse är så olika, vår lilla knodd rör sig och sparka som fan ibland. Det gör liksom ont. Och ofta rör den sig när jag äter lunch tillsammans med barnen på förskolan och när vi har sångsamling osv. Sen ser jag mönster som att knodden vid 10 tiden sparkas och runt 2-3 på natten, även morgonen ibland.
Roligt att detta mönster kan följas när den kommer ut. Gjorde så med sonen. 
Hoppas ni som är oroliga ringer förlossningen och få hjälp. Jag skulle också börja oroa mig om det helt plötsligt sluta sparkas. Det händer ju ibland att bebis inte sparkas när vi äter, men då puffar jag till och sen så är den igång.   

Ta detta på rätt sätt. SKÖNT att det finns fler än jag som är stor. Mitt sf låg på 30 i vecka 27 + 4. Jag ska på tul när jag är i vecka 32. De antar att jag bär en stor bebis till. Min son vägde 4,7 kg och 52 lång. Han var så stor i huvudet och bred om axlarna. Han var aldrig en liten bebis. Denna gången ska de sätta igång mig i vecka 38. Känns bra med tanke på snitt och op vid mitt x i Äggledaren. Har du pojkar sen innan och vet ni vad det blir nu?

Hur känns foglossning?

Ni som fött vaginal efter snitt hur snabbt har er förlossning gott då? Alla pratar om att det kan gå snabbare andra gången, men jag fick ju akutsnitt så jag känner mig nästan som förstföderska.

Tack för era svar angående vaginal förlossning efter snitt. Jag hoppas det blir vaginal och allt går bra. Jag fick epidural förra gången och jag var också livrädd för sprutan men gud vad den räddade mig. Jag kände aldrig den. Sen fick jag en spruta till i ryggen då de skulle snitta mig, men då hade jag känsel kvar så jag fick bli sövd. Jag är orolig för spruta nu med särskilt om det skulle bli ett planerat snitt eftersom då blir allt lugnare och då hinner jag känna efter mer. Löjligt jag vet. Min man ska vara med på förlossningen, han blev lika snuvad på den förra gången som jag, så vi båda ser framemot det nu.