Inlägg från: IdaVasterflo |Visa alla inlägg
  • IdaVasterflo

    Vi som väntar smått i September 2012

    Nu vill jag att min bebis ska komma ut snart!
    Vecka 36+1 idag.  Ultraljudet igår såg bra ut, bebis beräknas väga ca 3100g Ska göra flöde två gånger i veckan nu också så det blir ett himla springande på sjukhuset! 

    Jag vet fortfarande inte om jag får föda på förlossningen här hemma, eller om jag måste iväg till annan ort. Jag blir snart galen av att ingen planerar för något. Det är hela tiden som att "vi väntar och ser vad som händer"..
     Den enda som verkar vara för lite framförhållning är min barnmorska.

    Men men, det får helst vänta tills efter helgen i alla fall. Min man fyller år på Lördag så det vill vi väl helst fira före. Sedan på Tisdag så firar vi tvåårig bröllopsdag. Och hela den dagen ska vi vara på sjukhuset tror jag. första tiden är klockan 09.30 och sedan har jag tid på olika mottagningar fram till klockan 13.00. Vi får se om vi hinner med någon middag på tu man hand! haha.

    Har haft rätt mycket "mensverk" de senaste dagarna. Från början bara på kvällen, men de har ökat lite i styrka och nu känns det mest som att det är hela tiden. och jag tackar inte nej till att det börjar mogna för förlossning snart!

     

  • IdaVasterflo
    Edds skrev 2012-08-15 13:58:05 följande:
    om man är såhär trött som jag är.. , trots flera dygns vila(jag har mest bara legat i soffan senaste dagarna och försökt vila) , hur får man då energi och ork att räcka nu sista tiden? och energin till att orka förlösa?

    Idag skall jag och storhandla med min mor, ska åka till den minsta affären som finns så jag slipper gå så långt...,  sen kommer jag bara vara hemma.. laga middag.. men de är som en kamp, och jag har inte som de flesta av er ett litet barn att ta hand om samtidigt, de ska ni ha creeds för..!!

    Jag kan knappt lyfta arslet ur soffan när jag väl lagt mig här, en dusch känns som hundra mil ifrån, att slänga på en tvätt eller bara dra med damsugaren.. jag orkar inte ens bädda sängen.... :( och jag mår så dåligt av att bo i så rörig miljö...

    Jag sa idag till min sambo: "Jag är så fruktansvärt glad att jag packat klart väskan och handlat klart allt till bebis, tvättat alla kläder etc, för nu hade jag aldrig orkat.... aldrig ...
    Du ska vila och du ska ta det lugnt om du känner dig så trött. Kanske skulle det funka med lite mer "aktiv" vila. Testa köra igenom några guidade avslappningspass om dagen. Det ger så mycket mer än att bara ligga på soffan. Och annars så ska du sova när du vilar! Eller i alla fall blunda, om du inte kan sova. Allt som ger intryck (tv, böcker, tidningar osv.) stjäl koncentration och energi som du tydligen behöver ha kvar. Och sedan så gör det inte något om du råkar ha en hel dag då du bara sover och vilar (och struntar i allat annat) för dagen därpå känner du dig kanske piggare, och då kan det vara roligt att pyssla en stund med någon man tänkt. I stället för att känna sig tvingad till (helt egentligen onödiga) saker.  
  • IdaVasterflo
    Wolf skrev 2012-08-20 09:05:28 följande:
    Nu har vår lilla tös kommit! 24 dagar innan BF blev jag igångsatt eftersom hon var så liten.Men hon vägde endast 2 kg vid förlossningen så hon är en liten fågelunge ;) Efter nästan en vecka på prematur fick vi komma hem. Så hon är 9 dagar i dag. 

    Hoppas att ni snart  får era små!
    Stort Grattis till liten tjej !!    
  • IdaVasterflo
    Choccolat skrev 2012-08-20 11:10:51 följande:
    En sån här dumfråga igen dårå..

    Fick höra av en vän att man absolut INTE kunde torka bebis rumpa med vanliga wet-wipes första tiden.. man skulle ha särskilda torklappar utan kemikalier som man blötte i vatten osv.. Vad är detta? Hur har ni tänkt att göra?  
    Nä, bättre (och billigare) att använda torra skötlappar som man blöter i ljummet vatten och möjligtvis lite olja. Enligt min erfarenhet så tycker jag att de billigaste är bäst också. Typ ica basic eller coops X-tra. De dyrare brukar vara så himla hårda. Och är det kletigt bajs som ska bort så är en blöt bomullspad det bästa att torka med. Mjukt för små, nya rumpor!  
  • IdaVasterflo

    Är det någon som har flera barn och som ammat dem? Undrar lite om man brukar få ömma och såriga bröstvårtor när man får andra barnet? Det känns ju på något sätt att brösten ska vara lite vana, när man ammat ett barn redan.

  • IdaVasterflo
    Nelliepop skrev 2012-08-21 05:22:28 följande:

    Jag har ammat alla mina barn.. Och svaret är ja.. Typ första veckan gör det sååååå ont. Du får sår och är jätte öm... MEn jag lovar att det går över..

    Spelar ingen roll om du ammat 1,2,3,4 osv det gör lika ont i början....  
    Okej, Tack för svar! :) 

    Ja att det kommer att ömma är jag ganska  beredd på. Har redan ganska spända och ömma bröst. Men så länge det bara är själva brösten som krånglar så ska det inte stoppa mig från att amma. Det är så värt det jobbiga i början, när man väl kommit igång! 

    Jag helammade min dotter i 5½ månad, och delammade till hon var 1 år och 9 månader. Så det känns ju så typiskt att brösten ska "börja om" med nästa barn.  
  • IdaVasterflo
    Choccolat skrev 2012-08-22 10:50:33 följande:
    Alla verkar ha en väldigt lättsam inställning till amning.. eller det kanske är fel ord.. men ni verkar vara så "carefree" om ni förstår vad jag menar.. Funkar det så funkar det.. typ..

    Jag tror att jag kommer bli väldigt ledsen och besviken ifall jag av någon anledning inte lyckas amma. Jag VILL verkligen! Jag kan se framför mig hur jag sitter och kämpar och kämpar med tårarna sprutandes och hur jag ber varenda människa om hjälp... fy... det är lite ångest faktiskt!   
    Nej, så ska du inte tänka! :) Det är klart, vill man verkligen amma så kan man kanske behöva kämpa för det ifall det krånglar i början. Men jag tycker inte att man ska utgå ifrån att det kommer att bli så besvärligt. Och OM det blir hemskt jobbigt så ska man inte ha ångest över att det inte fungerade. För det kan ju aldrig vara bra att känna sådan ångest över något som (faktiskt) inte har sådan stor betydelse. Bättre då att lära känna sitt barn och göra det bästa av varje situation. 

    Jag hade inga problem med amningen, förutom att det ömmade i brösten och att bröstvårtorna blev lite såriga just i början. Men det gick ganska snabbt över (efter första veckan ungefär). Jag smorde med bröstmjölk och luftade efter varje amningstillfälle. Dottern hade bra tag från början, och åt bra. Och ska jag vara ärlig så trodde jag inte innan att det skulle fungera så bra! 

    Men jag tror nog det är bra att ha ett ganska neutralt förhållningsätt innan man vet hur det går. Ta det med ro! Funkar det så är det bra, och funkar det inte så går det med! Huvudsaken att man mår bra och inte sätter för mycket press på sig själv. 
  • IdaVasterflo
    NICU skrev 2012-08-22 19:12:56 följande:
    Läser om amning etc... och måste "puffa" för bröstmjölksdonation!

    Har ni mycket mjölk, är friska och inte äter tabletter som påverkar amningen - så ta kontakt med neonatalen eller BVC eller BB i eran stad och hör med villkoren. Man får oftast hyra pump gratis och får ersättning (en liten summa för besväret) men det är GULD värt för alla småttingar som föds innan vecka 32 - som inte har någon annan man som de kan få än donerad bröstmjölk!
    Det är så himla synd att det inte finns någonstans att donera mjölk till i min stad! Jag hade lätt kunnat donera en massa mjölk förra gången jag ammade. Har även en vän som nyss fått barn som har väldigt mycket mjölk och känner det samma. Men man kan ju inte hålla på åka över 10 mil för att donera mjölk.. 
  • IdaVasterflo

    Hoppas, hoppas att de nya provsvaren från blodproven har hunnit komma tillbaka i morgon när jag ska till spec.mvc. 
    Var där igår och lämnade blodprov, gjorde ultraljud där de kollade flöde och fostervatten och så körde vi en CTG-kurva i nästan en timme.

    Allt såg bra ut på ultraljudet, det enda är att det verkar vara lite i underkant med fostervatten men det har inte minskat sedan förra vecka i alla fall. Ctg-kurvan var helt exemplarisk tydligen!

    Jag drömde här om natten att jag födde mitt lilla barn. Och att h*n var död vid födseln. Att de liksom sa "nähä, det gick inte den här gången heller, det var en död denna gången med" Och jag vart så j**vla arg. Tog mitt barn och sa "Ni fattar väl att ni måste stryka över ryggen!" Och så strök jag över ryggen några gånger och då blev h*n rosa och levande och allt blev bara kärlek.  
    Vaknade med en otrolig trygghetskänsla, trots att det var en väldigt omtumlande dröm.

     
    Jag och min man firade tvåårig bröllopsdag i går också. Helt knäppt att vi redan varit gifta i två år! Det blev ingen bebis i födelsedagspresent till min man i Lördags, och ingen bröllopspresent igår. Men min födelsedag är den 3/9 så det kanske blir en "present" till mig! :P  Fast en helt egen dag är ju inte helt fel heller!

Svar på tråden Vi som väntar smått i September 2012