Vi som väntar smått i September 2012

Angie: tack, jag kan behöva all positiv energi jag kan få, för stundtals har jag verkligen inte mycket av den själv! Och vad otroligt irriterande att din bekanta lyckats "ta" det namn du tänkt dig! Jag nämnde ungefär det enda pojknamn jag kan tänka mig till mitt barn ( om det nu blir en pojke) för min bästa vän här om dagen, och hon totalvägrade "nej, snälla inte det" sa hon. Så nu vet ja inte alls! Haha Starstruck: om du har täta sammandragningar så kan det vara en bra ide att kolla upp. Det låter ungefär som när min förstaförlosssning startade, med att du varit "dålig" i magen och så också.

Ja det tycker jag du ska göra!

Jag kan ju berätta om min kompis som var beräknad till den 4 Augusti (idag alltså), men som fick barn för 1½ vecka sedan. Hon hade knappt några krämpor alls, och inte några speciella sammandragningar heller. Hon hade lite förvärkar någon dag innan förlossningen bara. Hon trodde att hon skulle känna på sig ganska långt i förväg när bebis var på väg, så hon planerade in lite av varje. Var iväg och fiskade långt ut i skogen och sådär. Så var vi och käkade lunch på stan med dem och några fler, och hon och hennes kille skulle skjutsa hem mig. Väl i bilen säger hon: "Det har sipprat vatten hela morgonen, jag kanske borde ringa in när jag kommer hem?" haha, och jag utbrast bara "MEN RING NU!" 

1½ dygn senare är lillen född! Hon var inlagd på förlossningen för vattenavgång dagen innan han är född , och värkarna startade inte förrän efter några timmar på förlossningen. Hon krystade i 15 minuter. 

Så det har nog ingen betydelse hur mycket sammandragningar och så man haft innan, bebis kommer när den känner för det! Men det är klart att man kan gå över tiden också. Det gjorde jag med min dotter. Men jag tycker att när man väl har passerat det där gyllene datumet så gör det ändå inte så mycket. För man vet att det liksom kommer att hända när som helst i vilket fall!  

Awantazia: Vilken liten sötnos du har fått! All lycka till er!

Jag tror att de sa det samma till min vän. 3 dygn, annars igångsättning. Bor i västernorrland.

Vecka 35+2 idag. Samma dag i graviditeten som när jag åkte in akut med tvillingarna, så det känns ju sådär..

Min läkare ringde i Tisdags kväll och ville att jag skulle komma in på undersökning igår, Onsdag. Han hade fått tillbaka blodproverna och det är konstaterat immunisering. Min mans blodprover visade inget konstigt, och jag är inte RhD- så jag har tydligen bildat antiDkroppar ändå av någon anledning som de inte vet. Han sa att han gått igenom alla journaler och blodprover sedan tidigare graviditeter, men han hade inte hittat några tecken på immunisering då. Det han är rädd för är väl att det har något samband med vad som hände förra gången, då de inte har kunnat konstatera att det var tvillingtransfusion som låg bakom. 

Han gjorde i alla fall grundlig ultraljudsundersökning. Kollade tillväxt och gjorde lite olika flödesmätningar bland annat i navelsträngen och i artärerna i hjärnan på bebisen. alla värden såg bra ut och det är ju lugnande. Det ända som kändes lite oroande är att bebis har gått från att ligga på +26% till +10%, så det ska kollas ofta nu så att h*n inte slutar att växa. Han får tillbaka de nya provsvaren på Fredag så det bestäms väl vidare vad som ska göras då.

Till råga på allt så går min läkare på semester på Fredag, och det känns verkligen inte bra. Det gjorde han när jag väntade tvillingarna också. Det började bli lite problem, och så överlät han mig till ett större sjukhus, och efter det gick allt åt fanderns. För där var de ju såååå duktiga och visste vad de gjorde, och kollade inte hälften så noga som läkaren hemma gjorde.

jag fattar verkligen inte vad det är för fel på mig när det gäller att vänta barn! Alla konstiga och ovanliga saker verkar ju drabba mig och mina barn under graviditeten. det verkar räcka med att jag läser eller att någon säger "Men det är så ovanligt" så händer det mig. Jag är faktiskt livrädd för att råka snubbla över sådan information, för det känns som att någon spelar en något spratt.  
 Med min första dotter var det havandeskapsförgiftning, och det var ju tillräckligt oroande då när man var helt oerfaren. Och sedan blev jag spontant gravid med tvillingar, och av den relativt ovanliga sorten enäggstvillingar med den ännu mer ovanliga egenskapen att de hade tunn skiljevägg. Sedan drabbas de av något som liknar sen transfusion, men som visar sig vara något ännu mer ovanligt fel i moderkakan. Och nu det här. Läste att ca 1,5% av alla gravida kvinnor drabbas av immunisering, men då är de flesta Rh negativa. Och det är inte jag... 

Pust!  

Känner mig dessutom sjuk idag. Febrig och har ont i huvudet. Vet inte om det är någon förkylning jag åkt på kanske. Blodtrycket hade ökat lite ytterligare sedan i Fredags, men räknas som stabilt, 145/90. Men det har tydligen inte med det andra att göra, utan det är ett problem i sig. =/  Men jag ska åka till förlossningen idag och köra en kurva och lite sånt bara för att lugna mig. Läkaren tyckte att jag kunde göra det bara för att. Så då gör jag det! :)

Ursäkta för mitt otroligt långa gnällinlägg! Men det känns så skönt att kunna skriva av sig. Man vill ju inte gnälla för mycket till familjen heller, för då oroar man dem också. Det är typiskt att man ska vara den som alltid är lugn och måste lugna alla andra när man känner sig som ett nerv-vrak själv! 

Har i alla fall fått hem min påse med hallonblads-te så nu ska vi se om det verkar något främjande på livmodern och lugnande på mig!
 

Tack :) Ja jag ska tänka positivt! Det brukar jag vara ganska bra på, men det känns som att jag är lite urlakad.
 Nä, jag är väl utomjording eller något. Inte designad att föröka mig med vanliga människor! =P
Det blir inga fler barn i alla fall, det är ett som är säkert! Känns lite tungt, eftersom jag alltid velat ha en stor familj då jag har många syskon själv och de är bland de viktigaste i mitt liv. Funderade lite innan den här graviditeten på adoption, så det kanske blir det i framtiden.  

Den kan nog ha vänt sig med rygg och rumpa utåt. Så låg min här om dagen så att magen var stenhård, och jag kände knappt några rörelser.
 
Min brukar vakna till om jag sätter mig bekvämt bakåtlutat i soffan eller sängen. Känner jag inget då som avslappnad brukar jag ta ett stort glas kallt vatten och dricka och sedan "ställa" glaset på magen. Oftast börjar den sparka inom några få minuter. Det brukar även hjälpa att spela något spel som väsnas lite på telefonen eller iPad. Mycket plingande och sånt brukar väcka upp bebis. Det gör musik däremot inte. Då snarkar den på för fullt. 

Jag sätter foten ovanpå tvättmaskinen (som står bredvid duschen) och vrider överkroppen åt sidan. Då ser jag tillräckligt av bikinilinjen för att raka. Resten får gå på känn! Samma funkar när jag rakar benen. Men nu tror jag nog att det får växa tills det är färdigt. Mitt kroppshår växer så sakta ändå så det märks inte så mycket om jag låter bli i ett par-tre veckor. :p

Heh, jag är kanske lite överrörlig. =P Men ett som är säkert är att jag böjer hellre upp än ned!  

Frokenpilla: Ja med foglossningar är det hemskt! Har ju sluppit några sådana ända sedan vecka 25 så jag känner mig så fri nu! konstigt att de bara försvann..