Vi som försökt ett tag utan plus

Kul att se dig igen Nellin! Välkommen tillbaka! Håller med om att denna tråden är alldeles underbar med alla fina tjejer här inne som stöttar i vårt och torrt

Fan då KRAMKommer gå superbra Trevlig söndag på dig också!

otålig: Absolut kan du vara gravid utan några direkta symtom Hoppas!

stegen: Skönt att du känner så!

Håller tummarna för er tjejer, att ni är gravida och det inte är något annat

Usch jag vet inte hur jag ska göra. Jag har slutat helt med min antidepressiva medicin sedan i måndags,men sen igår har jag mått skit. Utsättningssymtom så det sjunger om det och idag har jag haft sån ångest. Är det värt det? Kommer det gå om eller är det min ångest som kommit tillbaka? Vill ju leva utan medicin, för jag kände mig så avtrubbad av den, men det här är ju fruktansvärt detta också. Det är sååå lätt att känna att nej, nu går jag och ta ett piller så jag mår bättre och slipper de här biverkningarna. Hade jag vetat att symtomen kommer försvinna skulle jag stå ut, men vet inte om det är utsättningsbesvär eller min ångest?!
Det är alltså ångesten som är jobbig, inte de kroppsliga utsättningssymtomen som jag vet kommer gå om.

Ätit i 6 år. Har tappat ner väldigt sakta förutom sista steget nu. När jag började med dom gick jag i terapi, men funkade inte helt ut, hade mycket tvångstankar och ångest. Detta försvann efter jag börjat med medicinen, men istället har jag varit avtrubbad, inte kunnat gråta ordentligt och känna. Det jag känner nu är ångest,eller stor oroskänsla. Samtidigt säger det mig att det är vanligt symtom när man slutar, och det står att det blir bättre och om man tänker efter är det klart det blir lite konstigt med signalsubstanserna när de inte får det de är vana vid. Tar lite tid innan de kommer i balans igen. Min man säger jag ska kämpa på och stå ut, inte ge upp än innan jag vet om det faktiskt kommer gå över.
Han har ju rätt...o skulle jag börja igen skulle det kännas så extremt jävla misslyckat när jag nu hållt ut en vecka. Har försökt sluta helt tidigare men då började jag efter 3 dagar igen eller nått....

Läste lite om det, känns dock inte riktigt som min grej. Är lite lätt anti sådana grejer. Men tack för tipset! Vräker i mig magnesium+kalcium extra nu för det ska vara bra för avslappningen.

Det är ju det jag inser, att de är i obalans och därför gör att man får ångest. Egentligen vet jag ju det, det jag är rädd för är att de inte ska återställa sig Jaja....jag står ut....inget roligt dock att känna så här när man ska till läkaren på onsdag.

Jayt: kanske bra att få kolla upp det hos gyn Lycka till!

Ja nu har jag mått bra i nån timma helt plötsligt. Det här är verkligen en berg och dalbana må jag säga. Men det kanske blir bra tillslut.  Tack! Kram

Tack för stödet en än gång tjejer! Ni är guld värda
Det känns än så länge rätt bra idag, lite små ångest men det måste jag räkna med och att det kan ta ett par veckor till. Det som är positivt är att världen helt plötsligt känns "öppen" igen efter all avtrubbning. Läst att många känner så när de slutar, då inser jag hur borta jag varit av dom på sätt och vis.

stegen: Lycka till idag och hoppas snart du mår bättre i magen din

På tal om blindtarmen ja, det är inte att leka med om man misstänker det. En av mina vänner blev snabbt väldigt sämre från att ha haft ont först i hela magen,sen mot höger,för att bli så sjuk att tarmen brast. Och då var det ändå läkarna som slöade sig trots att han var jättesjuk.

otålig: Ingen aning faktiskt, men räkna med ett par dagar. Hoppas du är gravid