Vi som försökt ett tag utan plus

Idag är min TD och som väntat minus, har ringt RMC och meddelat det samt bokat in ny behandling som börjar nu den här cykeln. Ska börja ÄL-testa på söndag. Om jag ska vara helt ärlig så har jag nog innerst inne börjat tänka nu efter tre misslyckade försök att vi aldrig kommer få några barn. Att vi bara ska ta oss igenom de här återstående fyra frysförsöken bara för att få det avklarat liksom (av akademiska skäl typ), inte för att vi har nåt hopp om att lyckas. Hamnar ni i såna tankegångar ibland? Eller känner ni alltid att ni lyckas behålla inställningen att det kommer funka till slut?

Skönt att ni äntligen är igång igen Hallonbacken! Håller alla tummar och tår.

Wittra lycka till imorgon!

TACK snälla ni för alla fina inlägg. Jag blir rörd och ni fick mig att fälla några rörda tårar faktiskt (det händer inte ofta). :) Alla vi har kanske tillfällen då vi inte riktigt orkar längre och då är det GULD att ha den här tråden med alla fina kämpande personer som delar ens öde. Oavsett om man fortfarande kämpar eller om man är t.ex Wonders och ni andra från den här tråden som lyckats och är en inspiration. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan er faktiskt. Kram alltihop och tack för att ni finns fantastiska människor!

Har precis fått den finfina fakturan på 11 000 nu också. Hade känts bättre att betala den precis i början av behandlingen istället för nu när den har misslyckats. Men samtidigt konstaterade jag och mannen idag att vi ändå måste inse att vi är väldigt lyckligt lottade. Även efter att den fakturan är betald så har jag nästan 10 000 mer kvar av lönen än flera andra vi känner som ändå jobbar heltid och gör ett väldigt bra och viktigt jobb (t.ex inom vård, omsorg och skola). Mina föräldrar är dessutom rika och kan sponsra om det behövs. Vi kommer inte ha några problem att ha råd med både FET och ET ett bra tag framöver, det är inte pengarna som sätter gränsen utan snarare hur man mår och hur länge man orkar. Så är det faktiskt inte för alla, en del har absolut inte råd med ivf. Har flera såna vänner. De får bara göra de finansierade försök som ingår i sitt landsting, sen är det slut. Adoption och sånt är ju absolut inte att tänka på. Så jag ska verkligen inte klaga!! Jag undrar om det finns nån sorts fond eller liknande man kan bidra till? Vet ni? Skulle kännas väldigt bra att kunna ge pengar till andra som har svårt att få barn som dessutom har det sämre ekonomiskt.

Hur som helst hallonbacken, jag förstår precis hur du menar. Det är lika tungt var i processen man än är. På mitt jobb har en person precis fått sitt första barn och en annan person ska få sitt första barn inom 2-3 veckor. De liksom ALLA andra på vårt jobb har lyckats på första eller andra försöket. Vi är alla i ungefär samma ålder på vårt jobb (14 pers) så det faller sig naturligt att det är en period på ca 10 år när alla får massa barn. Blir så konstigt för jag bryr mig så mycket om dem och blir därför ändå väldigt glad över deras barn (och träffar barnen mycket), men samtidigt lär man sig ju aldrig att sluta bli ledsen när beskeden kommer, eller när man ser dem leka med sina ungar. Hoppas det löser sig med tiderna! Annars tycker jag att ni helt enkelt måste vara egoistiska och ta den tid ni får. Tänk att de andra på ditt jobb minsann inte planerar sina ligg efter framtida möten! Så brukar jag tänka. :)

Den enda skillnaden vi ska göra nu vid nästa försök (och det var jag själv som föreslog) är att jag ska ta såna där progesteronstavar efter insättningen eftersom jag har så kort cykel. Tänker att den korta cykeln kanske är ett problem. Ägglossningen kom ju på cykeldag 16 och sen kom ju mensen bara 9 dagar senare.. Men hysteroskopi låter intressant, det ska jag kolla upp. Tack för tips!

Jag känner igen mig mycket i den där "händer det här"-känslan. Hade faktiskt hunnit glömma bort det men precis så kände jag också vid det mötet. Alltså att det kändes bra att komma igång med något, men samtidigt kändes det så orättvist att just vi måste gå igenom detta och man hade lite "hur hamnade jag här egentligen"-känslan, man kände sig väldigt misslyckad. Det enda jag kan säga som tröst är att det blev bättre med tiden, jag började acceptera läget och kände mig inte alls lika misslyckad längre. Grubblade inte lika mycket på det som varit utan flyttade fokus till vägen framåt. Jag hoppas att du också får den utvecklingen framöver.

Men det där med träningen var ju helknäppt att hon sa. Alltså visst stämmer det att vikten kanske inte minskar så mycket när man tränar jämfört med att banta eftersom man lägger på sig muskler, men vikten är ju egentligen helt ointressant. Det viktiga är hur man mår! Jag tycker träning är A och O när man ska komma i form, det startar en positiv spiral - då sover man bättre, äter bättre, blir piggare och smidigare, får bättre immunförsvar. Dessutom är det faktiskt såhär att överviktiga som motionerar lever längre än normalviktiga som inte rör sig över huvudtaget. Det beror på att organ och benstomme stärks och man får mer cirkulation i kroppen. Så fortsätt träna tycker jag! För mig är träningen en jätteviktig del i att orka hålla på med de här behandlingarna.

Jag jobbar med strategi i ett företag där jag själv är delägare. Vår plan är att fortsätta mata på med försök under hösten. Vi har ju fyra embryon kvar i frysen, statistiskt borde 2-3 av dem klara sig. Vi vill helst göra av med alla frysförsöken före årsskiftet eftersom det efter årsskiftet ska införas i vårt landsting att vi får ett tredje försök gratis. Men har man nåt i frysen så måste man använda det som ett sånt gratisförsök. Vi vill ju i så fall hellre få ett fullständigt IVF finansierat eftersom det är mycket dyrare. Men förhoppningsvis lyckas vi bli gravida under höstens försök så vi inte behöver använda det där sista finansierade försöket.

Som jag fattat det så kommer alla i vårt landsting från 1 januari ha rätt till 3 landstingsfinansierade IVF (ET eller FET). I vissa landsting är det 3 ET som gäller, och alla FET ingår, men för oss ingår inte FET utan de räknas som ett IVF-försök precis som ET. Så det är ju fortfarande inte lika bra som på en del andra håll men ändå mycket bättre med 3 betalda försök än 2. :)

Däremot blev man ju lite opepp när man i deras beskrivning om beslutet läste att läkarna anser att de flesta som har förutsättningar att lyckas gör det på 3 försök (70% lyckas på 3 försök), och det är därför de satt gränsen vid 3 finansierade försök. De anser alltså att på oss resterande 30% är det inte lönt att lägga massa pengar på eftersom chansen att lyckas är så liten. Tur som sagt att vi har såna som Wonders som är ett levande bevis för att en del av de 30% ändå kan lyckas!

Lillajag86 - Ja dem har jag donerat till redan men inte tänkt tanken att de kanske även hjälper folk att finansiera. Hoppas de gör det! Annars får man väl starta en egen fond eller nåt! :)

hallonbacken - Håller tummen att det blir på söndag! Jag håller oxå på och testar nu. Omslaget borde bli tors-fre ungefär. De har ju stängt lör-sön och de vill återföra dag 3-4. Så vi får väl hoppas omslaget inte kommer imorgon eller torsdag. Tyckte det såg ut som en ökning i styrka på testet idag så vi får se.

Vad händer egentligen om det felar på nån dag eller två? Alltså om mitt tvådagars sätts in 3-4 dagar efter ÄL. Kan det omöjligt lyckas då för att det är fel fas? Nån som vet?

Madelaiine - Men oj så underbart!! Alltid lika fantastiskt att höra om dem som blir spontangravida efter flera års försök. Stort grattis!!

Fick klarhet i öppettiderna på RMC idag för idag fick jag omslag på ÄL-testet! På lördag ska jag in och få tillbaka ett embryo förhoppningsvis. Fjärde försöket nu, ska man våga och orka hoppas att det funkar den här gången måntro. Alla dessa spänningsfaser man går igenom alltså..

hallonbacken - Nu svarar jag visst lite sent. Jag funderade på att köpa den med dubbel hormonindikator men valde bort den för att jag såg när jag googlade att många andra haft problem med den. Ser ju väldigt konstigt ut också att färgen smetats ut sådär. Jag skulle också ha misstänkt att det är fel. Jag använder den normala (ej dubbla) och den har funkat jättebra, så kör på det istället tycker jag!

Ruvare igen.. Gick bra med upptiningen även denna gång, de behövde bara tina ett embryo och det höll fortfarande lika bra kvalitet som vid nedfrysning. Precis likadant som förra gången. Tre kvar i frysen. Den här gången ska jag ta Lutinus också, eftersom min cykel är så kort. Verkade väl inte som hon trodde det skulle göra nån jätteskillnad men det känns iaf bättre att göra något annorlunda jämfört med förra gången.. Fast ärligt talat känner jag ingen större tilltro den här gången, inte min man heller. Man kanske taggar till lite när det gått några dagar..